|
Om vi överger djurtortyr-biten, så läste jag en rätt intressant artikel i New York Times nyligen. Den handlade om barn från s.k. "curling-föräldrar", dvs föräldrar som gör allt för sina barn, ser till att barnen aldrig får möta några motgångar, aldrig behöver ta ansvar. Artikeln hävdade att resultatet är barn och ungdomar som är helt motiverade av sina egna önskemål, dvs ren egoism. Artikeln kallade såna barn för "hajar", för de var inte onda, men egoistiska och hänsynslösa mot andra.
Artikelns poäng var att det var inte synd om "hajarna", det var synd om de barn som lärts att ta hänsyn, följa regler, och känna empati - och därmed hamnade i underläge mot "hajarna".
Jag vet inte. Visst är det så att barn kan lära sig elakhet av elaka föräldrar eller onda omgivningar, men kanske kan de lära sig egoism och hänsynslöshet av alltför medgörliga föräldrar också?
Jag vet bara att jag skulle känna mig säkrare med mina djur lösa vid en motorväg än vid en högstadieskola.
|