Sällsamma möten med människor, visst är det underbart när det händer. Min människa var inte sjuk men en mycket gammal dam.
Hon bodde i ett gammalt "träslott" i en liten stad dit jag begett mig, minns inte varför... Mot gatan var det ett större fönster där det var några tavlor utställda. Jag ringde på och sa att jag var intresserad och undrade om det fanns fler. Jodå den gamla damen bjöd mig in och vi kom att prata om något gammalt föremål som fanns där.
Säkert tre timmar efteråt steg jag ut i solskenet igen, kände mig som Alice i underlandet ... för vilken facinerande kvinna och vilket livsöde ! Hon visade mig hela huset, ända opp till vinden, där vi satt på golvet och tittade i lådor med gamla fotografier. Samtalade om då och nu och hon berättade om sitt livsöde, vilket tillhörde det något udda slaget.
Hon är död och borta nu, men jag är glad för de timmar och minnet hon gav mig ...
|