Våra förra grannbarn (5 resp 8 år gamla) var alltid inne och lekte på våran tomt och stod titt som tätt med näsorna tryckta mot någon fönsterruta och glodde in. Jag började snällt med att förklara för dem att nu har vi flyttat in här och det är ingen lekplats längre. Det funkade inte alls och med tiden fick jag bli allt strängare i tonen och det funkade bara så länge de visste att jag såg dem. Gissa var de var när vi var borta..... Snack med mamman var värdelöst, hon förklarade bara att de vara VANA att springa på vår tomt och de kunde alltså inte fatta att det var slut med det.
Med åren blev jag riktigt osams med dem och deras förgrymmade mamma. Särskilt efter att jag talat om för henne att vi inte uppskattade att hennes barn rotade i vår postlåda och läste vår post. Det hette bara att de små änglarna aaaaaldrig skulle göra nåt sånt. Trots att jag tagit dem på bar gärning ett flertal gånger. Föräldrarna gick dessutom in i vårt hus och garaget och s k "lånade" både verktyg och mjöl mm. Vi hade aldrig sagt till dem att det var ok att göra det. Dessutom så hade de en förmåga till att glömma lämna igen grejorna. Det fick vi själva förstå att det var "utlånat" och hämta tillbaka hemma hos dem. Behöver jag säga att det blev ohållbart till slut. Tack och lov så flyttade de så småningom och de nuvarande är betydligt bättre att ha att göra med. Grannsämja, det är ofta bara på en familjs villkor......
--------------------
Zon 3 Mina katter är inte bortskämda, jag är bara väldresserad!
|