En sorts lugn har äntligen infunnit sig hemma. Miro har nu fattat vitsen med lådan och gräver mycket noga och redigt i den och kommer ut o lägger sig sedan på sängen. När jag tittar till henne tillintetgör hon sig nästan, platt ligger hon och tittar på mig, nästan som om känner sig skyldig. Men hon njuter, det ser jag

Hon har också börjat vänja sig vid ljudet av matserveringen morron och kväll, nyfiket tittar hon fram bakom ett hörn och var i morse till och med framme och åt i de andras matskålar. Moses är en sån snäll hankatt och slängde ett getöga på henne och hängav sig sedan åt maten, min lille matgris

Tessa, hon som var så hysterisk, har från och med igår lugnat ner sig, vad det kan bero på vet jag inte, kan kanske vara så att när hon sticker iväg, så sticker hon ner till min mamma, några hus härifrån. O där är jag åtminstone 1 gång om dagen. Det är en trygghet för henne tydligen att få se mig där. Idag när jag kom från AF upp till mamma satt Tessa o väntade på att få åka bil hem. De andra katterna bryr sig inte utan kommer o går som vanligt.