|
Snigelarter
Spansk skogssnigel - Arion Lusitanicus
Den spanska skogssnigeln brukar kallas mördarsnigel, ett smeknamn den fått genom sitt aggressiva och delvis kannibaliska beteende. Den är allätare, den äter upp alla sorters grödor och prydnadsväxter, och har därför kommit att bli väldigt inpopulär. I Danmark kallas den för "dräparsnigeln". Den förökar sig väldigt fort.
En spanska skogssnigel blir ca 8 - 13 cm. Till färgen är den oftast mörkt brunröd, men det varierar starkt alltifrån nästan svart över alla bruna och röda färgnyanser till orangegul. Som ungdjur kan de ha mörka sidoband, med ett orange fält över, vilket är något de oftast saknar som vuxna.
Arten härstammar ursprungligen från Iberiska halvön (Spanien och Portugal). Under 1970-talet spreds snigeln över stora delar av Väst- och Mellaneuropa. 1975 hittades den först i västra skåne. Framtill mitten av 1980-talet så spreds den långsamt men de sista 10 åren har spridningen skett mycket snabbt. Den har i Sverige inga naturliga fiender, dock är den populär bland myskankor.
Arten lever vilt, och förekommer främst i Malmö, Göteborgstrakten och Stockholm. Vad jag vet, så avlar ingen på denna art.
Pantersnigel - Limax maximus
Pantersnigeln har fått sitt namn eftersom den i de flesta fall är tydligt fläckmönstrad i svart-grått-vitt.
Den varierar mycket i utseende, och kan ibland vara enfärgat grå till gråsvart.
Arten härstammar från Mellaneuropa. Vilt påträffas den främst i trädgårdar, parker och på kyrkogårdar. Pantersniglarna äter huvudsakligen multnande växtmaterial, t ex rutten frukt, matrester, as, kadaver, hundlort och gödsel. De har mycket väl utvecklat luktsinne och dras till föremål med starka och obehagliga lukter. Komposthögar brukar vara favorittillhåll.
Pantersnigel förekommer bland uppfödare, men är inte särskilt vanlig. Den blev godkänd 19??.
Används främst i utställning och avel, möjligen även i race.
Svart skogssnigel - Arion ater
En stor, väldigt vanlig snigel. Trivs i regnigt och fuktigt väder. De kan bli upp till 15 cm långa. De är vanligen svarta. Det finns exemplar som är nästan vita, eller vita med svart rygg. Det förekommer också att de kan vara grå eller bruna.
Dessa sniglar lever av svamp, gröna växter och multnande växtdelar. Denna art har funnits länge i Sverige.
Denna art är ganska vanlig bland uppfödare. Används i race, utställning och avel. Den var en av de första arterna som godkändes.
Limax cinero-niger
Oftast svart. Påminner om svart skogssnigel, men är mer långsmal och har en knöl baktill. Denna art lever av både vegetabilisk och animalisk föda. Har funnits länge i Sverige.
Röd skogssnigel - Arion rufus
Denna snigelart är vanligen mörkt tegelröd, men den kan variera i färg. Kan vara nästan svart. Den trivs i lövskog, och sprids bara långsamt. Det är en vacker snigel som inte orsakar någon nämnvärd skada i trädgården. Den kan bli upp till 15 cm lång.
Röd skogssnigel kommer ursprungligen från Centraleuropas lövskogar.
Det första fyndet i Sverige gjordes i Slottsskogen i Göteborg. Snigeln hade antagligen hamnat i Göteborg med importerade växter som köpts in till Slottsskogen. Den har även setts på Öland, i Stockholmstrakten, i Närke, Östergötland och Skåne.
Denna art förekommer bland uppfödare, och används främst inom utställning och avel.
Åkersnigel - Deroceras reticulatum
Åkersnigeln är ljus med grått rutmönster och är ganska liten, 2-6 cm.
Denna art är inhemsk i Sverige och är mycket vanlig i trädgårdar. När den uppträder i stort antal kan den göra ganska stor skada både på prydnadsväxter och grödor.
Dessa sniglar är små och kvicka. De förekommer bland uppfödare, men är inte så vanliga, då de flesta föredrar lite större sniglar.
Slämmisk Jätte -
En väldigt stor snigel. Den är ungefär 25 cm stor, kan variera mellan 20 - 30 cm. Den är godkänd i alla färger, och förekommer i alla möjliga häftiga färgvarianter.
Denna rasen är framavlad, genom korsning av olika stora raser. Den förekommer alltså inte vilt. Detta är en förhållande vis ny art.
Slämmiska jättar är kända för deras trevliga temprament, och lämpar sig väl till utställning, kel, samt avel. Dock inte till race. Den föds upp av flertalet uppfödare, men är inte så väldigt vanliga.
Golden Slem -
Brun skogssnigel - Arion subfuscus
Den är allätare och är mycket vanlig i all svensk skogsmark. I norra Sverige är det i stort sett den enda snigelart som lever i skogen. Den och dess nära släktingar är vanliga bland salladshuvuden. Skogssnigeln tycker mycket om groddplantor av tall och gran, som den väljer före annan föda.
Skogssniglarna finns i så gott som all skogsmark oavsett om det är torrt eller fuktigt, men eftersom sniglarna är uttorkningskänsliga, är deras aktivitet starkt beroende av fuktigt och svalt väder. Vid torrt väder gömmer de sig under stenar och stubbar, men även om dagarna är varma kan de vara ute på kvällarna om det bildas dagg. De är mest aktiva på natten.
Sibirisk Vintersnigel
Denna snigelras är större än de flesta, men mindre än Slämmisk Jätte. Den brukar vara mellan 10-15 cm, och är endast godkänd i färgerna grå, vit/grå, röd och röd/brun. Sibiriska Vintersniglar är tåliga sniglar med ett eldigt temperament, och de passar oftast inte så bra till kel eftersom de är väldigt energiska, och därmed perfekta till race.
Denna ras förekommer vilt i Sibirien och nordvästra delen av Ryssland, och är inte framavlad av människor. Det är en tålig ras som klarar upp mot -50 graders kyla och den trivs bäst i snö, blåst och kyligt väder. Rasen är vanlig i framförallt Ryssland, men det finns några än så länge få uppfödare av den i Sverige.
--------------------
Eva i zon I
|
Snigelsäkra blommor, Hur överleva snigelinvasionen?
20-04-2004, 01:43
