CITAT (blomkronan @ 30-10-2008, 21:09)

Min Shaggy en blandras mellan Dvärgschnauzer och Shih Tzu, var hel stressad under löptiderna han mådde inte bra, var vi ute kunde man inte få kontakt med honom han hade hela tiden nosen i backen och leta efter tjejer. Rymde hela tiden till tikarna, spelade ingen roll hur högt eller lågt staket jag byggde han tog sig ut... Inomhus satt han och ylade som en varg vid dörren dygnet runt... Det vart för jobbigt både för oss och för shaggy. Jag provade först med kemisk kastrering för jag hade hört som ni tidigare sagt i tråden att man skulle få se hur det skulle bli... ja, lite lugnare blev han, men inte som den riktiga kastreringen gjorde. Nu är han en harmonisk och underbar hund. Han lyssnar mycket bättre nu när vi är ute. Jag är mycket glad över att vi gjorde det. Han var 1½ år gamal när vi gjorde det och nu är han 3 år. Vakta tomten gjorde han inte innan men det gör han nu...
Det är ju inte hjärnan... man tar bort, det är lusten till tjejer.
I det läget, hade även jag rekomenderat kastrering.
En hund med stark könsdrift, blir betydligt mera harmonisk och lugn vid kastrering.
MEN en "understimulerad" eller "ouppfostrad" hund, blir inte per automatik "vältränad och lydig"vid kastrering.
Just nu jobbar jag med min nya omplaceringshund, som skällde hysteriskt när han kom.
(Där på landet, var det ingen som korrigerade honom)
Det tog tre dagar för honom att fatta att skälla får man göra i skogen när man leker, inte på tomten när grannen går förbi.
I mitt fall, tog jag bort fokus på skällandet, genom att leka med favvoleksaken
innan han började,(man får vara lite förutseende ibland) och berömde honom, när han glömde av att stormskälla på allt och alla.
nu är han helt tyst både ute och inne.
Att jag därefter blivit mer eller mindre omyndigförklarad av mina grannar, när jag visslat lekt indian och kastat gosedjur, det bjuder jag på, när dom nu undrar hur jag gjort och deras fortfarande beter sig som "rabiessmittade bestar" emellanåt.
Redigerat av pejori: 30-10-2008, 21:19