Idag är jag hoppfull. I allt oljeklafs har jag kommit på en idé som skulle kunna göra att oljekatastrofen på ön gör att fler samarbetar för att variationsrikedomen här ska öka, och på sikt till och med bli större än den varit innan alla fåglarna försvann. Idén vann tilll och med gehör, och om den förverkligas blir det riktigt skoj att leva på ön igen.
Så det finns hopp. Man behöver inte bara se framtiden som att man lappar och lagar och att det ändå inte blir lika bra som förut. Man kan ibland satsa högre, så att det efter en naturförstörelse till och med på sikt blir bättre.
--------------------
|