"Utanförskap" Alternativ

[Gunilla T]

Nu måste jag bara skriva av mig om en sak som stört mig så länge..

En gång i tiden fick jag lära mig vad ordet "utanförskap" betyder - en sociologisk term som beskriver en människa som på alla sätt lever utanför samhället.

Det kan vara en missbrukare som saknar bostad eller människor med psykiatriska diagnoser som saknar alla former av sociala kontakter eller en person som av olika anledningar valt ensamhet och att ställa sig utanför det som vi kallar ett normalt socialt liv.

Det låg inget nedvärderande i ordet utan bara ett försök att beskriva en mycket utsatt människa.

Men nu har den politiska retoriken lagt rabarber på uttrycket "utanförskap" - nu omfattar det plötsligt tusentals människor i vårt land och nu har det sannerligen fått en negativ innebörd och genom att ständigt upprepa ordet försöker man göra det till en sanning.

Samhället har på mycket kort tid indelats i "vi" och "dom" - vi som arbetar och vi som inte arbetar. Att tro att detta inte påverkar människors självkänsla är naivt -

Så har de politiker som säger sig vilja rädda människor från "utanförskap" sannerligen skapat just detta - ett utanförskap.

Människor är så mycket mera än ett arbete - familjer, intressen, föreningsliv osv..

Ingen har heller ställt den rimliga frågan om man per automatik hamnar i det eländiga "utanförskapet" när man blir pensionär!!!

Ordet "utanförskap" är stigmatiserande - "vi" som arbetar och betalar för "dom" som inte gör det. "Vi" skapar lösningar som "dom" skall vara tacksamma för...

En människas värde kan inte mätas i prestationer och jag hoppas innerligen att "utanförskap" inte har fått fäste i våra sinnen så vi börjar betrakta varandra genom arbetsmarknadsministerns glasögon.

[KURT]

Jag ser det inte alls som något konstigt, regeringens arbetslinje skall ju drivas igenom på alla områden, och då skiljer man bara på närande och tärande. I utanförskapet klumpar man ihop alla som inte passar in i regeringens arbetslinje. Sedan har det ingen betydelse om det beror på att man är studerande, arbetslös, pensionär eller för den delen handikappad eller cancersjuk.

Därmed föds vi alla in i ett utanförskap, och de flesta av oss dör också i ett tärande utanförskap, i båda fallen utgör vi en börda för regeringen, och det skall vi banne mig också vete om. Fast med tidigarelagd skolgång (från 2 års ålder), kortad skolgång (återgång till 6-årig grundskola och inget gymnasium eller universitet), och höjd eller helt avskaffad pensionsålder kan ju alltid utanförskapet minska - det är ju mycket enkelt.