Magnolia 2009, - vad har Ni beställt till våren ? Alternativ

[Jan af Lisö]

Nu har jag saknat en magnoliatråd här på länge, så det är dags att skapa en. Frågan är enkel, vilka magnolior har Ni beställt till våren, var, och vilka andra hoppas ni få tag på.

Jag har beställt en tripetala 'Bloomfield' hos Magnoliastore.com

Dessutom hoppas jag få tag på en x 'Satisfaction'

Annars så håller bladen på mina magnolior att gulna och de blir färre för varje helg som kommer....

[Lotta i Gbg]

Nu har jag inte kollat den härdighetslistan, men i regel brukar det vara tveksamt i zon 3 om holländarna skriver bara 'Hardy'. Det finns naturligtvis undantag och man måste också ha klart för sig att det är väldigt många magnolior som inte alls är prövade hos oss, och att man därför har lite svårt att veta hur pass tåliga de är.

[Claes Sörmland]

Jag har också tillbringat många timmar med att försöka få någon rätsida på härdigheten hos olika magnolior. Men den trista sanningen är nog det som Lotta skriver - de flesta sorter har inte testats i Sverige. Många har dessutom bara testats några få och ganska varma år och trots detta drar vi emellanåt slutsatsen att de fungerar. Har vi otur slår en ny serie kalla vintrar till och om det vill sig riktigt illa kombinerat med korta svala somrar. Då får vi kvitto på vad som verkligen funkar här uppe. Magnoliaodling i Mellansverige utanför de etablerade gränserna (kobus, xloebneri, salicifolia, sieboldii, acuminata (?) et c) är nog alltid en risktagande.

[Flyguy]

Jag har också tillbringat många timmar med att försöka få någon rätsida på härdigheten hos olika magnolior. Men den trista sanningen är nog det som Lotta skriver - de flesta sorter har inte testats i Sverige. Många har dessutom bara testats några få och ganska varma år och trots detta drar vi emellanåt slutsatsen att de fungerar. Har vi otur slår en ny serie kalla vintrar till och om det vill sig riktigt illa kombinerat med korta svala somrar. Då får vi kvitto på vad som verkligen funkar här uppe. Magnoliaodling i Mellansverige utanför de etablerade gränserna (kobus, xloebneri, salicifolia, sieboldii, acuminata (?) et c) är nog alltid en risktagande.

Jag tycker då att risken att testa något som till slut inte klarar sig är ganska lätt att leva med, vill det sig väl kan även en mindre härdig magnolia ge några trivsamma år som gäst i trädgården.
Målet är förstås att de skall frodas och trivas, men gör de inte det är det nog ändå en mindre katastrof än att aldrig våga försöka.
Jag har åtskilliga magnolior i trädgården nu, utan att för den skull dra några slutsatser om överlevnad, det får andra tolka in.
Däremot har de senaste årens milda vintrar gett dom en god chans att etablera sig ordentligt och bli bättre rustade att klara ett bakslag.
De magnolior jag satsat på är många oprövade, men ändå inte orimliga chansningar. Ekonomiskt är det inga enorma värden som står på spel, investeringen består mest i tid.
Att avstå något i trädgården för att man inte vill offra tid vill jag inte gå med på...

"Bäcken" kommer man aldrig över, så "hej" kommer jag aldrig att ropa, men jag tänker njuta under tiden utan att oroa mig för vad som kan hända.