Hur skall vår mat produceras i framtiden? Alternativ

[Gunilla T]

Här har varit många diskussioner om ekologisk odling kontra konventionell odling. Jag skrev ett inlägg under "Trädgårdsprat men tycker det är värt en egen tråd och passar bättre i här.

-----------------------------------------------------------------------------------------Journalisten Gunnar Lindstedt har nyss givit ut en bok "Svart jord" där han tar upp det oljedopade jordbruket och de problem världen står inför. Han menar att vi är tvungna att återgå till beprövade jordbruksmetoder med växelbruk och djurhållning för att klara matförsörjningen.

De senaste 50 årens ständigt ökande jordbruksproduktion har vilat på billig olja. Den har drivit maskinerna och den är basen i handelsgödsel och kemiska bekämpningmedel. I dag i väst används tio kalorier energi för varje kalori mat vi framställer.

Han visar även på vad som hänt och händer i USA -ett antal storföretag har konkurrerat ut familjejordbruken och skaffat sig monopol på produktionen av spannmål, grönsaker, grisar och nöt och det är samma bolag som är djupt insyltade i kemikalieindustrin och framställning av GMO grödor.

Enligt Lindstedt är företagens målsättning att sprida GMO grödor över hela världen i sådan utsträckning att det i praktiken blir omöjligt att odla GMO fritt. EU har hittills hållit GMO stången, i stället försöker företagen nu ta sig in i u-länderna via USA´s biståndsorganisationer. Sedan GMO grödorna började användas i USA har jordbruket på bara några få år blivit alltmer energiintensivt, främst för att besprutningen av kemikalier ökar stort.

Citat ur boken;

"Användningen av konstgödsel ger kortsiktiga skördeökningar men undergräver bördigheten på längre sikt. Den intensiva användningen av konstgödsel i Europa och USA har lett till att en kulmen nåtts.Skördarna ökar inte längre i samma proportion som man ökar gödningen. Och eftersom konstgödselpriserna nu går brant uppåt (priset på konstgödning har fördubblats) så kostar det mer än det smakar att öka gödningen. Tillverkningen av konstgödsel från naturgas står idag för en tredjedel av energiförbrukningen i det moderna jordbruket. Konstgödsel är en huvudkälla till utsläppen av växthusgaser och den största energikostnaden inom jordbruket. När oljan sinar måste användningen av konstgödsel sjunka drastiskt, om inte helt försvinna. Naturgödsel är åter alternativet."

Författaren Gunnar Lindstedt räknas som en av Sveriges mest framstående grävande journalister. Han belönades med "Stora journalistpriset" efter sitt avslöjande av Trustor härvan

[Myosotis]

Det hade varit konstigt om inte gifterna hade varit giftiga. En kompis och jag fick otäcka stora vätskefyllda blåsor på benen efter att ha suttit i en blomsteräng i utkanten av en vinodling i Tyskland. Blommorna och insekterna verkade må bra, det var mycket vackert och idylliskt, och vi hade inte en tanke på att det kunde vara farligt att röra vid gräset. Och nu kommer säkert någon att säga att det är någon grundläggande skillnad mellan svenska gifter och utländska gifter, och visst, just det giftet kanske aldrig har använts i Sverige (och förhoppningsvis används det inte i Tyskland heller längre). Men även om det nu skulle vara så att svenska gifter är helt ofarliga, löser det globalt sett inga problem så länge de är farliga överallt annars.

Förra våren jobbade jag ett litet tag med att plantera träd. Säckarna hade varningstext typ farligt vid hudkontakt osv., man fick använda handskar. Jag höll andan när jag öppnade en ny säck, för den äckliga kemiska stanken var bedövande. Min arbetsgivare (som ändå är väldigt miljömedveten! Föder upp djur ekologiskt för att hålla betesmarken öppen och bevara biologisk mångfald) vattenslog plantorna först i ett kärr, sedan, när det torkade ut, i en bäck. Jag frågade förskräckt om riskerna och gjorde tydligt att jag inte gillade det alls, varpå han kollade upp ämnets giftighet och påstod att det nog var ofarligt. Alla gör så. På påsen stod det att de absolut inte fick sättas ut i vattendrag. Hur mycket gift är okej? Hur många sländlarver ska dö för att det inte ska vara okej längre? Bäcken rinner ut i ån och sen i havet där allt giftet samlas. Jag tycker det är obehagligt. Älgen som äter lite av plantorna kanske inte känner av något. Sen äter vi upp älgen, får kanske i oss lite, lite gift – och det gör väl ingenting, en gång.
Regnet sköljer så småningom ner giftet i jorden. Där på hygget var ett av de finaste smultronställen som jag någonsin sett. Jag vågade inte gå tillbaka och plocka dem sen. Överdriven försiktighet? Törnskatan som satt i en trädtopp och spanade ut över hygget fick säkert i sig en eller annan insekt som hade förgiftats av plantorna; en långsam skalbagge är lättare att fånga än en snabb. Om snytbaggarna dör av giftet så påverkar det förmodligen även andra skalbaggar.

Det var ett exempel från skogsbruket, men det är samma problem i jordbruket, bara mycket mer gift skulle jag tro.

För övrigt köpte jag boken igår, den verkar välskriven och lättläst, ska läsa den själv sen när pappa är klar med den.

[Gunilla T]

För övrigt köpte jag boken igår, den verkar välskriven och lättläst, ska läsa den själv sen när pappa är klar med den.

Så trevligt Myosotis...ibland, inte så ofta, råkar man på en bok som berör och ruskar om..dethär är en sådan bok. Jag letade efter recensioner men boken är nyutgiven så hittade bara denhär från Kristianstadsbladet;

Lindstedt, Gunnar: "Svart jord"
Publicerad: 3 december 2008, 01:15



Reportagebok
Gunnar Lindstedts "Svart jord" är en uppgörelse med det industriella jordbrukets avigsidor. Kristianstadsbladets reporter Jerker Hagman har läst en ekologisk thriller baserad på en verklig händelse.
Reportagebok
Gunnar Lindstedt

"Svart jord. Kommer jordbruket leverera vårt dagliga bröd när oljan sinar?"

(Frank förlag)

Omslaget till Gunnar Lindstedts nya bok.

Förstora bild >>

Förra året visade Isabella Lövins "Tyst hav" hur världens växande fiskeflottor håller på att skapa en ekologisk katastrof. "Svart jord" berättar om hur industrijordbruket påverkar miljö och människor.

Boken ifrågasätter det energislösande jordbruket, där spridning av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel orsakar övergödning och miljöförstöring. Produktionen av en kalori mat kräver i dag tio kalorier energi och världens jordbruk fortsätter att förlita sig på olja, trots att det är en resurs som förmodligen kommer att minska och trots att fossila bränslen är orsaken till klimatförändringarna.



I Ryssland följer Gunnar Lindstedt uppbyggnaden av ett nytt företag, Black Earth Farming, som med Vostok Nafta, Kinnevik och andra storbolag i ryggen, köper bördiga åkrar. I stället för att satsa på ett hållbart jordbruk med miljöhänsyn och anpassning till naturens kretslopp bygger Black Earth Farming en industriell produktion som slukar fossila bränslen. Dessutom är spekulation med priser på mark och grödor en del av företagets strategi. Det är ett mönster som följer jordbrukets förändring i övriga världen.

I USA besöker Gunnar Lindstedt bönder som slåss mot de multinationella livsmedelskoncernernas inflytande.

Bland skräckexemplen finns storföretag som i växande skala föder upp svin. I stall för massproduktion lever 10 000 grisar som i trängseln slåss och dödar varandra eller blir sjuka på grund av smittspridning. Antibiotika och vaccin i mängder krävs för att djuren inte ska dö innan det är dags för slakt.



De allt större livsmedelsbolagen vill sprida principerna om massproduktion i all växtodling och djuruppfödning. När konkurrensen om mark ökar på grund av stigande efterfrågan på biodrivmedel söker de sig till fler länder.



Precis som bolagen i USA steg för steg tagit över allt fler sektorer och gjort familjejordbrukarna till underleverantörer, är ambitionen att nu genomföra samma sak i övriga delar av världen. För den handfull livsmedelsjättar som dominerar allt mer av den globala handeln med mat har biobränsleboomen blivit en viktig inträdesbiljett för att dominera dessa nya marknader. Vad vi står inför är inget annat än en återintroduktion av kolonialismens gamla system av plantage-ekonomier.



Motsatsen till stordrift, genmodifiering och jakten på allt högre avkastning hittar Gunnar Lindstedt på Hulta gård i Östergötland. Där driver Helen och Börje Johansson ekologisk växtodling och djuruppfödning.

Småbrukaren ser till att föda sina djur under oftast etiskt godtagbara villkor. Småskaligheten garanterar att den biologiska mångfalden bevaras. Dessutom är småskalig djuruppfödning enda sättet att få in djuren i det kretsloppsjordbruk där djurens spillning tas tillvara som gödsel. Sådant kretsloppsjordbruk är antagligen enda vägen framåt för att klara oljekris och klimat.



Gunnar Lindstedt varvar sina resor med att berätta om tidigare släktingars liv som jordbrukare. Han skriver också om sina försök att leta upp personer i USA som han har familjeband till sedan utvandringen. De avsnitten får tempot att växla på ett bra sätt men ibland blir redogörelserna om släktingarnas erfarenheter långdragna och några strykningar hade skapat en rappare rytm.



Boken bygger på en mängd forskningsrapporter och artiklar. Historien om det industriella jordbruket är historien om en orättvis fördelning mellan rika länder och tredje världen.

Några av uppgifterna i boken berättar om förbluffande klyftor. För att odla ett kilo ris använder en bonde i USA 80 gånger mer energi än bonden i Filippinerna. Befolkningen i fattiga länder tvingas lägga 70 procent av inkomsten på mat, hos oss är den siffran bara tio procent.


Jerker Hagman