Vinnande sätt, Att göra gott intryck Alternativ

[Christa]

Godmorgon på er allesammans! Efter att ha blivit illa hanterad i ett sammanhang så låg jag i natt och funderade på en del saker.

En del människor kan konsten att ta sig fram i livet och vinna fördelar bara genom sitt sätt att vara. Det handlar inte om hur de egentligen är utan deras förmåga att "ta folk".

Det sägs att första intrycket är väldigt viktigt. Man kan knappast göra en rättvis bedömning av en människa på någon minut men ändå styrs människors attityd till andra människor genom denna första minut.

Man kan tycka vad man vill om detta men det är nog bara att gilla läget. Människor är inte så logiska som man kan förvänta sig med tanke på människans intellektuella kapacitet.

Hur gör man då för att göra ett gott intryck? Hur vanligt är det att människor medvetet satsar på detta? Vad har de för strategi? Finns det någon kurs t ex på dvd som visar hur man övar upp ett vinnande sätt?

Skulle vara kul om ni vill vara med och bolla detta ämne.

Jag har hittills inte varit så strategisk utan det har blivit olika lite mer av en slump. Det skulle vara intressant att lära sig styra detta i större utsträckning. Det är ju inte alltid man är nöjd med utfallet av slumpen. Jag funderar på att starta eget och då kommer jag att ha med många olika människor att göra där jag är beroende av deras inställning till mig.

Jag tycker också att ämnet är intressant i sig. Jag tror inte att det är de mest kunniga människorna som har störst inflytande i samhället. De som har ett vinnande sätt når ofta längre.

[Myosotis]

Intressant diskussion. Jag vill och kan inte ge några tips, bara berätta hur jag gör själv. Jag kan nog vara ganska så oartig, för jag är alltid ärlig. Känner jag inte för att le gör jag inte det, hatar falska leenden. Ibland kanske man uppfattas som mer självsäker än vad man känner sig, för jag är egentligen en väldigt osäker person som kan sitta och grubbla i dagar på frågor som "varför sa han så", "varför gjorde hon så".
När man är väldigt angelägen om att bli omtyckt verkar det ha motsatt effekt. Jag sökte en gång ett jobb som jag egentligen inte ville ha. Under intervjun blev jag alltmer säker på att det här verkligen inte var min grej. Kärringen var otrevlig och jag var nog nästan oförskämd, demonstrativt desintresserad, korta oengagerade svar osv. Jag fick jobbet!!!

Hoppas du har kommit över att ha blivit så illa hanterad, Christa. Sånt är jobbigt. Man får försöka att tänka på att det inte alltid behöver vara personligt, vederbörande kanske bara har en dålig dag.

[Christa]

Tack för omtanken Myosotis! Jag har också varit som du dvs ärlig. Inte så att jag säger något som sårar någon såå ärlig är jag inte men inte heller så taktisk och supertrevlig. Att säga saker för att ställa mig in har jag tyckt varit falskt och ett oetiskt sätt att skaffa sig fördelar.

Under senare år har jag dock förstått att majoriteten gör det och att det är ett sätt att vara rädd om sig själv. Det kan skapa goda cirklar eftersom människor blir vänligt stämda till dem som får dem att känna sig uppmärksammade.

Man går ju lätt på det själv fast ibland kan en osäkerhet om uppsåtet smyga sig in. Umgicks tidigare med en tjej som kunde vara så trevlig och ge komplimanger till någon för att sedan säga vad hon verkligen tyckte när de gått sin väg. Det fick mig att undra om hon menade det hon sa när hon sa något gulligt till mig.

Tyvärr är det de trevliga som vinner sympati även om de inte menar det de säger. En sak är i alla fall säker, man kan påverka andras agerande mycket mer än man tror. Det skulle vara roligt att kunna den konsten till fulländning utan att för den skull bli alltför lismande och falsk.

[Myosotis]

...Under senare år har jag dock förstått att majoriteten gör det ...

Det tycker jag faktiskt är deras problem. Jag har aldrig tillhört majoriteten och tycker inte att det är något att eftersträva heller. Jag skulle inte kunna (eller vilja) leva med att vara en oärlig person, för min egen skull, utan jag vill kunna se mig själv i ögonen. Det innebär ju inte att jag går omkring och är otrevlig; för det mesta tycker jag om folk och då är jag ju naturligt trevlig mot dem, sen hur de uppfattar mig vet jag förstås inte. Det är naturligtvis upp till var och en att le falskt eller låta bli, men själv föredrar jag att umgås med personer som jag vet var jag har. Upptäcker jag att någon pratar skit bakom ryggen på mig eller liknande så är det inte värt att fortsätta bekantskapen.