Det vackraste jag vet är What a wonderful world med Louis Armstrong. Den gör mig tårögd vid vissa tillfällen. När jag var barn grät jag floder över Vildandens sång och min son, när han lärt sig engelska, var alldeles förtvivlad när han hörde In the ghetto med Elvis. Visst kan man gråta till musik, både för att det är sorgligt och för att det är vackert!