Ogräsmedel, vilket fungerar bäst? Alternativ

[Copycat]

..

[andersen]

saxat i från MarknadsEtiska Rådet. Monsanto Sverige AB

UTTALANDE 5/98 - Dnr 19/97
22 april 1998 angående reklam för bekämpningsmedlet Roundup med ifrågasatt ovederhäftig utformning


Anmälare
Privatperson


Svarande
Monsanto Sverige AB, Malmö


Bakgrund till anmälan
Monsanto marknadsför bekämpningsmedlet Roundup. Roundup förekommer i flera olika former - bl a som spray - och har glyfosfat som verksam beståndsdel. I ett flersidigt annonsblad med titeln ”Mer Fritid” avseende Roundup spray förekom en rad olika påståenden om produktens inverkan på miljön. I särskilda textrutor satta på tonplattor på annonsbladets första sida sades bl a följande

Det som är giftigt för växter behöver inte alls vara giftigt för djur och människor. Se sidan 2.
Roundup förintas när det kommit i kontakt med jorden.
Den snabba nedbrytningen av Roundup betyder, att det inte finns kvar i det ekologiska kretsloppet.

Hänvisningen till sidan två avsåg en artikel med rubriken ”Låg giftighet för djur och människor”. I denna förekommer bl a en argumentering om Roundups giftighet mätt i s k LD50-värden jämfört med ett antal vanliga livsmedel och läkemedelssubstanser. Resonemanget om LD50-värden avslutas med ett påpekande att sådana värden inte berättar hela sanningen om ett medels farlighet och att man även måste ta hänsyn till långsiktiga verkningar, risken för allergier mm och att det därför är viktigt att alltid följa de skyddsregler som finns på förpackningen. Därefter avslutas artikeln med ett stycke som lyder:

Många människor har svårt att förstå att ett medel som dödar ogräs så effektivt som Roundup inte alls är särskilt giftigt för människor och djur. Skillnaden mellan växter och djur (vad gäller fysiologi) är dock avsevärd. Det som är giftigt för växter behöver sålunda inte alls vara särskilt giftigt för djur och människor.

På s 7 fanns bl a formuleringen ”Svenskarna är miljömedvetna. Undersökning visar att fler och fler svenskar börjar känna till att ett ogräsmedel kan vara ofarligt. I Sverige rensar 8 av 10 trädgårdsägare sitt ogräs för hand eller med hjälp av trädgårdsredskap…Man är rädd för att skada miljön. Men det är en gammal rädsla som sitter i folk – och som man inte behöver ha idag….1993 blev det säkert…”

Annonsbladet bifogas som bilaga 1.


Anmälan
Anmälaren har ifrågasatt vederhäftigheten av annonsbladets påståendena om säkerheten med Roundup samt påståendena om att medlet ”förintas” samt uppgifterna om snabb nedbrytning vid kontakt med jord och hävdat att marknadsföringen i dessa delar strider mot artiklarna 1, 3, 4 och 7 i ICCs Regler för miljöreklam. Till utveckling härav har anmälaren i huvudsak anfört följande.
Påståendena om att Roundup inte behöver vara skadligt för djur och människor ingjuter hos läsaren känslan att medlet är helt ofarligt. Det är emellertid vetenskapligt omöjligt att visa att något är ofarligt. Det är betydligt enklare att visa att något är farligt. Det är således orimligt att såsom sker i annonsbladet påstå att ett bekämpningsmedel är ofarligt eller utan risker. Roundup är inte ofarligt. Vid spill på huden ger Roundup hudirritation och är således inte helt riskfritt. De olika varianter av Roundup som är registrerade som bekämpningsmedel är klassificerade som måttligt hälsoskadliga. Resonemanget i artikeln på s 2 i annonsbladet där jämförelser görs i LD50-värden för Roundup och ett antal andra vardagliga produkter är inte relevant i sammanhanget. Dessa värden anger endast en typ av giftighet och är ett ganska grovt mått på ett ämnes skadlighet. Således kan nämnas att vissa som miljöfarliga klassificerade ämnen har förmånligare LD50-värden än glyfosfat och de i jämförelsen nämnda livsmedlen och läkemedelssubstanserna. Att använda LD50-värden och jämföra dessa med vardagliga substanser är ett sätt att vilseleda. Annonsbladets påståenden om Roundups ofarlighet innebär ett missbruk av konsumenternas brist på kunskap i miljöfrågor. Påståendena strider mot artiklarna 1 och 3 i ICCs Regler för miljöreklam.

I annonsbladet anges att Roundup förintas när det kommer i kontakt med jorden. Vad som egentligen sker är dock att Roundup inaktiveras vid kontakt med jorden på grund av glyfosfats höga benägenhet att bindas till jord. Förintas och inaktiveras är inte samma sak. När glyfosfat bryts ned i jorden bildas ämnet AMPA. Enligt artikel 7 i ICCs Regler för miljöreklam skall det vid påståenden om minskad halt av ett miljöskadligt ämne tydligt framgå vad som reduceras. Ingenstans i annonsbladet står att nedbrytningen gäller den aktiva ingrediensen glyfosfat och att denna först bryts ned till AMPA. Annonsbladet är i dessa avseenden vilseledande och ej i överensstämmelse med artiklarna 3 och 7 i ICCs Regler för miljöreklam.

I annonsbladet påstås att Roundup bryts ned snabbt och att det därför inte längre finns kvar i det ekologiska kretsloppet. I Kemikalieinspektionens godkännande av produkten står emellertid att ”Halveringstiden varierar från ett par dagar till flera år, beroende bl a på den mikrobiologiska aktiviteten i jorden”. Den långa halveringstiden som lämnar kvar Roundup i marken kan jämställas med kvarblivande i det ekologiska kretsloppet. Vid provtagning i sex provtagningspunkter i Saxån – Braån med biflöden i oktober 1997 kunde Roundup analyseras i samtliga prov. Påståendena om Roundups snabba nedbrytning är inte korrekta och vilseleder läsaren.

På sid 7 i annonsbladet anges att fler och fler svenskar börjar känna till att ett ogräsmedel kan vara ofarligt samt att rädslan att skada miljön är en gammal rädsla som inte behöver ha idag – ”1993 blev det säkert”. I det vetenskapliga underlaget anges emellertid att glyfosfat har måttlig till akut giftighet för fisk och att det på grund av att glyfosfatmedlen är totalbekämpningsmedel mot växtlighet med breda användningsområden finns en uppenbar risk för skador på andra och skyddsvärda växter i miljön. Även här missbrukar Monsanto konsumenternas brist på kunskaper i miljöfrågor genom att ge intrycket av att man kan vara miljömedveten och ändå använda bekämpningsmedel.


Svaromål
Monsanto har bestridit att annonsbilagan strider mot ICCs Regler för miljöreklam och till utveckling härav i huvudsak anfört följande.
Roundup innehåller glyfosfat som motverkar bildningen av vissa aminosyror i växterna. Medlet skall appliceras på växtens gröna delar. Substansen tas upp genom bladen och efter några veckor vissnar växten och dör. Utöver verkan genom upptag via bladen kan substansen även tas upp i växten via roten vid en direkt kontakt med en behandlad växt. Rottrådarna under jorden måste beröra varandra, med aldrig så lite jord emellan sker ingen överföring. Glyfosfat som kommer i kontakt med jord binds hårt och kan därför inte tas upp av några växter. Det som råkar hamna på marken binds snabbt till organiskt material, ler, järn- och alumuniumhydroxider i jorden och bryts sedan ned. Om det hamnar i vatten binds det till organiskt material i vattnet. Inte heller i vatten har glyfosfat några verkningar.

Annonsbladets påstående om att vad som är giftigt för växter inte behöver vara giftigt för djur och människor är en vederhäftig jämförelse mellan preparatets verkningar på växter å ena sidan och djur och människor å den andra. De små mängder av substansen som finns i besprutade växtdelar utgör ingen fara för djur. Medlets giftverkan är låg. Roundup avser ogräs och anbringas inte på växande gröda som konsumeras av människor. Vad som kan ske är att medlets spills på huden vid anbringandet. Giftigheten mäts i LD50-värden och detta värde för glyfosfat är förmånligare än för t ex bordssalt, acetylsalicylsyra och nikotin.

Glyfosfat binds i jord och har där ingen verkan såsom nyss beskrivits. Utgångspunkten för bedömningen av annonsbladets påstående om att Roundup förintas vid kontakt med jorden skall vara hur detta uppfattas bland dem till vilka marknadsföringen riktas. Det avgörande för konsumenterna torde vara att produktens verkningar upphör och att de nedbrytbara resterna i jorden är utan skadlig verkan. Ordet förintas används i annonsbladet i betydelsen att produkten blir inaktiv. Detta är inte vilseledande för konsumenterna.
Det är ett faktum att det går snabbt att binda den verksamma beståndsdelen glyfosfat till ler, organiskt material samt järn- och alumuniumhydroxider i jorden som ovan redovisats. Processen inleds redan första timmen och leder till att den verksamma beståndsdelen inaktiveras. Den bryts ned och finns under nedbrytningstiden kvar i det ekologiska systemet men utan verkan på omgivningen. Konsumenten ges i annonsbladet en från miljösynpunkt alltigenom korrekt uppfattning om produktens egenskaper. Något vilseledande föreligger ej. Vad gäller de uppmätta resterna i Saxån – Braån kommer dessa delvis med dagvattnet från Svalövs samhälle. Orsaken är sannolikt att Roundup vid sprutning i planteringar och trädgårdar i samhället hamnat på hårt underlag och spolats ned i rännstenen. Med Roundup-rester i vattnet förhåller det sig på samma sätt som i jord. Dessa binds till organiskt material och inaktiveras. Bindning och nedbrytning går fortare ju mer organiskt material som finns i vattnet.


MER:s bedömning
Den påtalade marknadsföringen skall bedömas mot bakgrund av ICCs Regler för miljöreklam. Enligt artikel 1 i dessa skall reklam vara utformad så att konsumenternas oro och känsla för miljön inte missbrukas och att deras eventuella brister på kunskaper i miljöfrågor inte utnyttjas. Enligt artikel 3 får reklam inte innehålla bl a påståenden eller framställningar som är ägnade att på något sätt vilseleda konsumenterna om produkters miljöegenskaper eller –fördelar. Miljöfrågor är av stort intresse för många konsumenter samtidigt som miljöargumentering är komplicerad och i många fall tämligen svårförståelig för den genomsnittlige konsumenten. Vederhäftighetskravet skall därför enligt MERs mening ställas högt i dessa sammanhang.

Det på första sidan i annonsbladet förekommande påståendet att det som är giftigt för växter inte behöver vara giftigt för djur och människor följs på andra sidan upp med en artikel med rubriken ”Låg giftighet för djur och människor”. Dessa formuleringar liksom underrubriken ”Relativt låg giftighet för människor och djur” som förekommer i artikeln är inte absoluta och utesluter således inte att Roundup i viss mån kan vara giftig för såväl människor som djur. Tillsammans med texten i artikeln samt inte minst artikelns diskussion om LD50-värden med jämförelser av sådana värden för vissa vardagliga substanser, där Roundups värde anges vara förmånligare än dessa substansers, förmedlar de till läsaren föreställningen att Roundups giftighet är mycket låg och i praktiken negligerbar. Denna föreställning förstärks av de påtalade påståendena på s 7 i annonsbladet där svenskarnas miljömedvetenhet och säkerheten med nya ogräsmedel diskuteras. Utredningen i ärendet visar dock att Roundup kan förorsaka hudirritation samt att produkten av Kemikalieinspektionen klassificerats som måttligt hälsoskadligt. I anslutning till annonsbladets påståendena om giftighet och säkerhet samt artikeln på sidan 2 sägs ingenting om dessa risker eller denna klassificering. Med hänsyn till de höga vederhäftighetskrav som måste ställas i dessa sammanhang är därför de påtalade påståendena inte förenliga med artikel 3 i Regler för miljöreklam.
Särskilt diskussionen om LD50-värden i artikeln på sidan 2 är ett exempel på en för många konsumenter svårtillgänglig argumentering. I artikeln sägs visserligen att LD50-värden inte berättar hela sanningen om ett medels farlighet och att långsiktiga verkningar t ex risken för allergier måste beaktas samt skyddsregler på förpackningen alltid måste följas. Vilka sådana risker samt försiktighetsregler som gäller för Roundup framgår dock inte. Istället avslutas artikeln efter dessa argument med en upprepning av att produkten inte alls är särskilt giftig för djur och människor. Särskilt dessa delar av den påtalade marknadsföringen innebär enligt MERs bedömning ett missbruk av konsumenternas brist på kunskaper i miljöfrågor. Den påtalade annonsbilagan strider därför i dessa delar även mot artikel 1 i Regler för miljöreklam.

I ärendet är ostridigt att den verksamma substansen vid kontakt med jord omvandlas till AMPA och därigenom inaktiveras. Även om det med stor sannolikhet är såsom Monsanto gör gällande att det centrala i dessa hänseenden för de flesta konsumenter är huruvida en produkt som Roundup är kemiskt aktiv eller ej, ger inte det i marknadsföringen använda ordet ”förintas” en korrekt bild av vad som sker vid glyfosfatens kontakt med jord. Redan på grund denna förenklade och felaktiga beskrivning, men också på grund av vad anmälaren anfört om att det finns tecken på att glyfosfatens aktivitet i vissa fall kan fortsätta eller åter sätta igång, måste annonsbladets reservationslösa påstående att ”Roundup förintas när det kommer i kontakt med jorden” anses vilseledande och stridande mot artikel 3 Regler för miljöreklam.

Av samma skäl som det nyss bedömda påståendet är vilseledande, måste påståendena om att Roundup snabbt bryts ned och att det inte längre finns kvar i det ekologiska systemet anses ge en felaktig bild av vad som händer vid Roundups kontakt med jorden och hur länge det finns kvar i det ekologiska systemet. I artikel 7 i Regler för miljöreklam anges särskilt att reklamen vid påståenden om minskad halt av ett miljöskadligt ämne tydligt skall ge upplysning om vad som reduceras. Påståendena om Roundups snabba nedbrytning strider mot såväl artikel 3 som artikel 7 i Regler för miljöreklam.


MER:s uttalande
MER finner, under hänvisning till artiklarna 1, 3 och 7 i ICCs Regler för miljöreklam, att Monsanto Sverige AB handlat i strid med god affärssed genom att i reklam för bekämpningsmedlet Roundup använda felaktiga och vilseledande påståenden om medlets giftighet för djur och människor samt på ett förenklat och felaktig sätt beskriva vad som händer vid medlets kontakt med jord och om medlets nedbrytning i jorden.