Musik för tårar, Jag gråter lätt av en del musik, gör du också? Alternativ

[Farbror Blå]

En del musik får mej tårögd, sorgset nostalgisk eller bara lessen, vet inte vad musik har för makt över oss, egentligen.
Känner du likadant?
Här delar vi med oss av musik som rör och berör

[Netha]

Visst finns musik som får mig tårögd ... bl.a en del psalmer men även everybody hurts
plus många fler.
En del klassisk musik är så vacker så man fylls med glädje och då kommer också tårar.

[Alba]

Visst finns musik som får mig tårögd ... bl.a en del psalmer men även everybody hurts
plus många fler.
En del klassisk musik är så vacker så man fylls med glädje och då kommer också tårar.

Ja de gamla psalmerna berör mig också väldigt mycket. Jag vet inte varför. Jag har inte vuxit upp i ett religiöst hem men det är någon med psalmerna som tar i mig.
För många år sedan gick det ett program på lördagar i TV "Minns du sången" eller något liknande.
Varje lördag rensade jag tårkanalerna.

Ja sen finns det ju massor av musik som berör mig....även här de låtar som är av äldre datum.

Vildandens klagan

Till nordliga landen vi kommo om våren.
Vid vassen av stranden lik fordom om åren
vi byggde vårt bo i sällhet och tro.
Vi byggde vårt bo i sällhet och tro.

En afton vi summo så sakta i säven.
Då plötsligt förnimmes en båt och i stäven
en jägare stod och sökte vårt blod.
En jägare stod och sökte vårt blod.

Och strax på minuten det blixtrar och brinner,
Min make är skjuten, hans hjärteblod rinner.
Jag manade då till flykt mina små.
Jag manade då till flykt mina små.

Till flykt eder svinga, jag kan er ej följa,
min sårade vinge jag själv måste dölja.
I djupet jag dök undan blixtar och rök.
I djupet jag dök undan blixtar och rök.

Så snart som min vinge mig orkade bära
jag sökte så vida att finna de kära.
Men aldrig ändå jag fann min små.
Men aldrig ändå jag fann min små.

För mänskor att akta jag sedan mig lärde.
Ur gömslet så sakta jag drog mina färde
till obebodd ö i den villande sjö.
Till obebodd ö i den villande sjö.
Vildandens klagan

Än en gång nickar jag instämmande Netha.

Har sedan jag var 4 år, aldrig klarat lyssna på "När som sädesfälten böja sig för vinden"
Tårarna rinner okontrolerat, utan att jag vet varför. Känner panik men vet inte varför.
Är 62 år och flyr när den hörs. Vad kan det bero på?

Ja den berör mig också väldigt. Jag tror att den slår an en ton från barndomen och barndomshemmet.