Vinnande sätt, Att göra gott intryck Alternativ

[Christa]

Godmorgon på er allesammans! Efter att ha blivit illa hanterad i ett sammanhang så låg jag i natt och funderade på en del saker.

En del människor kan konsten att ta sig fram i livet och vinna fördelar bara genom sitt sätt att vara. Det handlar inte om hur de egentligen är utan deras förmåga att "ta folk".

Det sägs att första intrycket är väldigt viktigt. Man kan knappast göra en rättvis bedömning av en människa på någon minut men ändå styrs människors attityd till andra människor genom denna första minut.

Man kan tycka vad man vill om detta men det är nog bara att gilla läget. Människor är inte så logiska som man kan förvänta sig med tanke på människans intellektuella kapacitet.

Hur gör man då för att göra ett gott intryck? Hur vanligt är det att människor medvetet satsar på detta? Vad har de för strategi? Finns det någon kurs t ex på dvd som visar hur man övar upp ett vinnande sätt?

Skulle vara kul om ni vill vara med och bolla detta ämne.

Jag har hittills inte varit så strategisk utan det har blivit olika lite mer av en slump. Det skulle vara intressant att lära sig styra detta i större utsträckning. Det är ju inte alltid man är nöjd med utfallet av slumpen. Jag funderar på att starta eget och då kommer jag att ha med många olika människor att göra där jag är beroende av deras inställning till mig.

Jag tycker också att ämnet är intressant i sig. Jag tror inte att det är de mest kunniga människorna som har störst inflytande i samhället. De som har ett vinnande sätt når ofta längre.

[Bettson]

Tror nog att det gäller att lära sig skillnad på vänner och bekanta. Om man missuppfattar bekanta som vänner lär man bli gruvligt besviken och till slut förmodligen lite bitter.

Råkar man ut för något tufft så ser man snart var der "riktiga vännerna" finns och vilka som inte är det.

Utvecklas man lite till så inser man, att man inte skall slösa någon överenergi på bekanta. Man sorterar helt enkelt bort de som inte ger något tillbaka. Det innebär inte att man inte umgås eller att man är det minsta otrevlig. Man ger bara inte det där lilla extra och man engagerar sig inte.

Lite längre fram i cykeln så har man det ganska lugnt och bra, orkar mera, samt uppskattar de riktiga vännerna så mycket mera.

Jag fick frågan häromdagen av min chef vad jag förväntade mig av honom.
-Att du är ärlig, och att jag kan lita på dig till 100%, att du låter mig sköta mig själv och respekterar mig, men att du finns när jag kommer och vill ha hjälp blev svaret.( Han antecknade noggrannt) Efteråt insåg jag att det faktikt var just beskrivningen av vad jag önskar av en vän.

Jag säger till och med numera, att hellre är jag ensam med mig själv som jag litar på, än i sällskap bland människor jag inte har förtroende för.

Så det kan bli...... jag som varit, sällskapssjuk, festglad, social mm, har blivit en riktig ensamvarg som slängde mobilen, stänger av den fasta telefonen när jag vill vara ifred och hellre lyssnar på en talbok när det skaver lite i öronen. Fast hunden vill jag gärna ska vara med...förstår inte varför kanske för att hon aldrig kräver något. Hon umgås inte med mig för att jag är nyttig utan för att hon gillar mig.

Bitterheten är numera borta och jag sitter och har det så lugnt och skönt under korkeken.... .Jag har en tio o topplista på människor jag sätter stort värde på. Den blir inte så betungande att administerara.
Något jag varmt rekommenderar

Fast när man måste umgås så underlättar det med lite vett, ettikett och vanligt bondförnuft, lite olja i maskineriet om man säger så.

[Rosmarin]

Tror nog att det gäller att lära sig skillnad på vänner och bekanta. Om man missuppfattar bekanta som vänner lär man bli gruvligt besviken och till slut förmodligen lite bitter.

Råkar man ut för något tufft så ser man snart var der "riktiga vännerna" finns och vilka som inte är det.

Utvecklas man lite till så inser man, att man inte skall slösa någon överenergi på bekanta. Man sorterar helt enkelt bort de som inte ger något tillbaka. Det innebär inte att man inte umgås eller att man är det minsta otrevlig. Man ger bara inte det där lilla extra och man engagerar sig inte.

Lite längre fram i cykeln så har man det ganska lugnt och bra, orkar mera, samt uppskattar de riktiga vännerna så mycket mera.

Ja precis! Hellre en god vän som man träffar sällan än tjugofem personer som man träffar hela tiden och absolut inte har något verkligt utbyte med.

Jag fick frågan häromdagen av min chef vad jag förväntade mig av honom.
-Att du är ärlig, och att jag kan lita på dig till 100%, att du låter mig sköta mig själv och respekterar mig, men att du finns när jag kommer och vill ha hjälp blev svaret.( Han antecknade noggrannt) Efteråt insåg jag att det faktikt var just beskrivningen av vad jag önskar av en vän. Detta är vad man önskar av vänner och av andra personer man har i sin närhet tycker jag. Det fungerar ju inte alltid så tyvärr i arbets- och andra påtvingade relationer. Att din chef frågar dig verkar som ett tecken på respekt från hans sida tycker jag.

Jag säger till och med numera, att hellre är jag ensam med mig själv som jag litar på, än i sällskap bland människor jag inte har förtroende för. Jag också!!!

Så det kan bli...... jag som varit, sällskapssjuk, festglad, social mm, har blivit en riktig ensamvarg som slängde mobilen, stänger av den fasta telefonen när jag vill vara ifred och hellre lyssnar på en talbok när det skaver lite i öronen. Fast hunden vill jag gärna ska vara med...förstår inte varför kanske för att hon aldrig kräver något. Hon umgås inte med mig för att jag är nyttig utan för att hon gillar mig. Ett djur, hund, katt eller annat som vill vara med oss vill ju det oavsett hur vi ser ut, om vi har klätt oss fina eller inte etc. En villkorslös uppskattning och kärlek. De är där utan att tränga sig på och man kan vara precis den man är, för hur man än försöker vara utåt mot andra så går det inte att lura ett troget djur. De genomskådar oss från första ögonblicket.

Bitterheten är numera borta och jag sitter och har det så lugnt och skönt under korkeken.... .Jag har en tio o topplista på människor jag sätter stort värde på. Den blir inte så betungande att administerara.
Något jag varmt rekommenderar

Fast när man måste umgås så underlättar det med lite vett, ettikett och vanligt bondförnuft, lite olja i maskineriet om man säger så.

Du har många poänger i det du skriver Bettson. Om alla försökte visa lite mera respekt gentemot sina medmänniskor tror jag att tillvaron skulle vara lättare och framför allt trevligare. Om man till detta lägger det där lilla extra på de som verkligen är värda det men inte alla de andra så kan man skapa goda relationer och samtidigt skydda sig själv mot ovälkommet tärande. EN riktigt god vän är guld värt. Bättre en "vän" i handen än tjugo i skogen... för att vränga till ordspråken lite.

Redigerat av Rosmarin: 07-01-2009, 11:23