Innan jag byggde om sommarstället till åretruntboende bodde jag i en lägenhet i Kortedala i Göteborg. Utanför hade vi en park med många spännande buskage mm. Då var jag alltid ute någon timma med min ena katt. -Fast bara när det var ljust ute! Vi gick inte i band, det var alltför förnedrande, utan vi gick efter varandra (hur det i själva verket fungerade kan ni säkert räkna ut.....) Nåja, eftersom det var ett stort område med många små lägenheter bodde där många äldre kvinnor, som hade bott kvar i lägenheten -oftast 2 r o k - när barnen flyttade ut och mannen dog. De allra flesta tyckte alltid om att prata bort en stund. (oftast stod vi och pratade länge, ända tills Smulan bestämde sig för att flytta sig till ett nytt buskage eller ett träd) Där bodde en gammal dam som hade en hankatt, som alltid var inne. Hon berättade att hon anlitat veterinären för en kastrering, ja av katten alltså, sedan någon vecka senare var det fortfarande samma serenader och annat olämpligt beteende som innan, då ringde hon vet, och sa att: Jag tror du lurade mig, han är precis lika jobbig som innan. Vet s svar var då: "Snälla du, jag trodde du ville jag skulle kastrera honom, inte LOBOTOMERA honom!
Detta tänker jag på ibland. Det var så talande...... A-Li
|