Joo, Miro! Jag har haft ute en annons på Djurens Samarittjänst ett tag och i lördags var det en tjej som ringde mig sent på kvällen. Hon sa att Djurskyddet i Göteborg hade en katt som var identisk. Katten hade tydligen vandrat i Angered, vilket det är ca 3 mil med bil från Lerum. Idag, efter ett antal försök att få tag på djurskyddet så mailade jag och för en stund sedan ringde dom. Ett litet fel från mig, då jag inte riktigt uppfattat Miros svarta färg i pälsen som svart utan mer som mörkbrunt och grått, men personen gick över på Djurens Samarittjänst och kollade in bilden på Miro. Hon ringde strax efter och sa att det är samma katt.

I morgon mellan 8 och 9 ska jag dit och hämta lilla kissestumpan. Nu får vi se hur det går när vi kommer hem med Tessa och hennes humör.

Vilken julklapp! Jag är så glad för din skull, Cilla!

Vad skönt för dig!! Kan inte finnas nåt värre än när ens älskade djur är på språng.
God jul på er!

/Ullis

Tänk vad bra! Grattis!

Jaha... här håller jag på att maila till dig, sprickfärdig av nyfikenhet - och så hade du redan skrivit här på forumet! Ja, som sagt, jag är också jätteglad. Det är nästan lite som i en dålig amerikansk film, happy end på julafton... Underbart!!

Såg att du var ny medlem, det finns en lång historia bakom den katten:
Miro
övergivna katter
Jag är så tacksam att CillaM ville ta hand om Miro!

Hur har det gått med den röda honkatten, Lea heter hon eller? Har hon hittat nytt hem?

Nej, hon är fortfarande här Hon är lugn och funkar bra som innekatt, men nu är mina föräldrar här och det är ganska så ohållbart med innekatt.

Aj då, gillar dina föräldrar inte katter menar du?

Jo, det gör de, och de klappar henne och så, men det är ju deras hus och de vill inte ha inomhuskatt. Dessutom får hon inte komma ut (för då går hon hem igen och riskerar att bli skjuten), så man får fortfarande hålla på och backa ut, stänga den provisoriska grinden, stänga en massa innerdörrar för att kunna sätta på larmet osv osv. Lätt för mig att komma ihåg när jag är ensam, men inte lika lätt för dem. Rätt som det är är katten borta igen har jag en känsla av.

Jag hoppas verkligen att katten förstår att hon har det bättre med människor än helt själv med risk att bli skjuten (mänsklig aspekt på det hela). Hoppas det går bra ändå tills dina föräldrar åker tillbaka, inte för att jag vill det men .. du förstår vad jag menar.

Hon är ju katt, så hon tänker inte riktigt så. Det är så nära hem, så kommer hon ut vill hon bara hem. Det ska nog gå bra över julen. Men mamma har uttryckt farhågor att katten kommer att bo kvar här hela sitt liv (inget vidare för katten heller!) och pappa tyckte att det hade varit bäst att skjuta henne ändå, fast nu är det för sent för kastrationen var ju så dyr.

edit: Skjuta katten alltså, inte mamma.

Nä, det får vi verkligen hoppas att det inte händer, varken av din mamma eller kattan Hoppas verkligen att du hittar ett permanent hem för henne som innekatt. Det är absolut det bästa. Eller om hon kan sakta vänja sig vid att vara ute och stanna runt huset.

Det är ju HELT otroligt att du hittat henne
Jag är såååå glad för din skull och till jul... oxå
Vilken julklapp:)

Önskar er nu en härlig jul TILLSAMANS

Nämen....Vad roligt!!!!
Hade nästan givit upp hoppet om kattefnatten...

Då får vi hoppas att min kattefnatt hittar hem igen.
Han har lärt sig hur man puttar upp haken som låser balkongdörren, Men har inte varit intresserad av att gå i väg. När jag tog kvällsprommisen med vovvarna, var han ute. Nu har han varit borta i två timmar!!!!

Han kan inte området, så jag hoppas att han finns i närheten....Hur många vita katter rymmer???...

Men vad är det du säger? Har din katt försvunnit nu? Har han inte varit ute förut är han i närheten... ropa på honom igen... hän kommer höra dig om han vågar gå ifrån sitt gömställe

Har ropat och "fjäskat" med dom ljuden han älskar, (gissa om kvarteret tror jag är galen på riktigt nu)...Men katten är helt borta.
Han älskar hundarna, så jag vandrar med dom, och hoppas på att han dyker upp.

Det är ju jätte konstigt...!!!!! Hur kalt har ni? vi ligger på nollan. Katter kan även om dom inte är vana, det sitter sååå myckert i deras instinkt. Han klarar sig... katten har nio liv... i morgon hittar du honom

Här är plusgrader men normalt finns dom i närområdet om dom råkar komma ut.
Dom brukar utforska en liten bit i taget, om dom inte är vana vid utelivet, men denna pissen har varit utekatt tidigare, så han är lite mer van, att ströva.

Numera är han kastrerad, men har inte varit ute här. Han brukar hålla sig på altanen, men har lärt sig hur han hakar av kroken på dörren, så han smet ut när jag nattkissade hundarna.

Jag fortsätter att locka och har dörren öppen i natt, samt går ut och lockar på honom, med barnmat...det älskar han ju.

Åh nej, stackars pejori (och stackars katt). Har du hittat honom än?

Nu har Miro kommit hem och det blev visst till frukost. Nu sniffar hon runt allt igen, gav henne lite ost som jag vet att hon gillar mycket. Så kelig och go hon var på hemmet och i buren på väg hem! Aldrig hade jag trott att hon hunnit vänja sig vid kel som hon nu gjort. Tur också att vädret är underbart fint just nu så jag har inget dåligt samvete ifall de andra katterna håller sig utomhus. Körde förbi veterinären också och Miro chippades och fick sin andra vaccination. Avmaskning skedde på hemmet, där hon varit i ungefär 1 månad.

Det känns så himla skönt att hon är hemma, trygg med kärlek som hon får när hon vill ha den. Bara hon inte belönar mig med otrevligheter i sängen.... Men hon får sova i badrummet på filt och klädkorg bredvid elementet tills hon vant sig vid oss.

Pejori? Hur går det med din katt? Har han kommit tillbaka än?

Så underbart! När hon nu har blivit klappbar, får du klappa henne från mig också.

Vad skönt att höra Cilla!!! Jag hade faktiskt också lite gett upp hoppet, men där ser man. Katter kan överraska.

Men det var INTE roligt att höra att ännu en katt är på vift. Jag håller alla tummar för att det inte ska behöva ta lika lång tid för den att komma hem.







Men vilken söööööt bild du har i din signatur, Myosotis.

Hihi... tack. Min tama höna

Underbart helt otrolig att du hitta henne

Pejori hur går det för dig? Har du hittat honom än?

Ingen katt ännu, men har inte gett upp ännu även om jag börjar bli orolig på allvar.

Vad underbart att Miro kommit hem, jag har tänkt en hel del på henne. Tur att du aldrig gav upp letandet.


Hoppas din katt Pejori kommer hem också. Usch det är kallt ute nu, hoppas på ett julmirakel för dig.

Men detta hade jag missat! Så härligt att han är tillbaka! Hoppas du slipper presenter i sängen nu då

Miro hemma igen


Fåtöljen har blivit hennes favoritplats, förutom filten på tvättkorgen i badrummet (elementet är precis bakom så där är det varmt och skönt) Än så länge har hon lagt några överraskningar, annat än i badrummet då hon spydde upp en rejäl hög med... MASK! Spolmask troligen, kan inte det där nåt vidare, bandmask var det inte så mycket vet jag. Kan vara att Djurskyddet gav henne en avmaskning innan jag hämtade henne o det kom upp igår först. Miro är vansinnigt kelig, hon har upptäckt hur gott det är att bli klappad och kelad med och följer mig flera gånger runt i huset för att stryka sig mot benen.

Lekfull är hon också och leker med alla handgjorda kattleksaker. Och det bästa är att Tessa, den katten som var så skräckslagen när Miro först kom hit, har lugnat ner sig ordentligt och tycker till och med det är skönt att vara hemma. Bara hon får ha sin sovplats i fred, på klädskåpet. Det känns bra nu, harmonin börjar infinna sig igen, tanken på att Miro var ensam där ute, dessutom nykastrerad, var ingen bra känsla.
O nu när jag tänker efter så kan det mycket väl ha varit Miro som sprang över o rondellen, mitt i värsta trafiken, några dagar efter att hon försvunnit.

Så mysigt. Ja, inte masken då men Hon ser verkligen ut att trivas.

UNDERBART!

Vad lugn och avslappnad hon ser ut, härligt! Och så bra att Tessa också börjar vänja sig.

Häligt det ser ut med lilla Miro. Roligt att hon upptäckt glädjen med människor, ni får förhoppningsvis många härliga år tillsammans nu.

Men om de har haft henne en månad är det lite konstigt att hon inte blivit av med masken än, de brukar ju avmaska dem så fort de tar in en katt.
När vi tog hand om Mary fick vi avmaska henne flera gången innan hon blev av med masken, de hoppade fram och tillbaka mellan henne och den andra katten.

Oj shit, du menar att man får avmaska flera gånger innan hon blir av med eländet? Det får väntas med tills jag kan hantera henne utan att hon känner obehag. Jag får inte riktigt lyfta henne nämligen och jag vill inte att det ska kännas som tvång.

Det är riktigt roligt att allt gått så bra som det gjort. Nu stundar våren snart och det ska bli ett nöje att få se henne vara utomhus OCH komma hem igen. Klart det måste gå om man har en sådan go relation med varandra.

Lägg avmaskningspillret i en bit köttfärs, så ska du se att det slinker ner utan "våld"...

Drontal är kanske lättast för er, iställer för att man ger en tablet 1 g om dagen i 3 dagar som man gör med axilur, ger man bara vid ett tillfälle, så lyckas man en gång behöver man inte oroa sig för att att få i henne nästa dag och nästa dag igen. Lite dyrare iof.

Jag brukar också lura i mina för att slippa bråka om det, lägg det bara i något hon tycker om.

Mina andra katter har aldrig låtit sig luras men vi får väl hoppas att Miro går på det då. Drontal brukar jag köra med de andra och det är aldrig problem med att få i dom tabletterna. Men nu vågar jag inte avmaska pojken, Moses mer på ett tag. Han har fått Drontal 2 gånger plus Axilur 2 gånger. Verkar som om bandmasken på honom har blivit immun.

Här är lite tips från apoteket på hur man ger sina katter piller

http://www.apoteket.se/rd/d/6159/a/12020

åh men Cilla, så underbart!!! Grattis!!!

Pejori; jag hoppas verkligen att du hittar din lilla snart du också!

Men snälla Pejori, säg att du har hittat honom


Jag har lite goda nyheter i alla fall.
Kommer ni ihåg den svartvita hankatten? Så här mysig har han blivit, jag fick just kort från kattjourtjejen. Det är hennes kollega som agerar jourhem. Hon har blivit så förtjust i honom att hon nog tänker behålla honom.
[attachment=29435:Lupo2.jpg]

På lördag ska det komma folk och titta på den röda honkatten, hoppas att personkemin stämmer!!! De ska flytta och kan i så fall inte ta henne förrän i mars, men så länge kan jag ha kvar henne. Håll tummarna!!

Åh vad roligt att läsa om hankatten! Tänk vad mycket han missat med den 'ilskna' attityden han hade i början Roligt att höra också att den röda honkatten ev. har ett hem snart, håller tummarna för er

Miro stortrivs, kelsugen som hon ständigt är. Hon följer mig överallt och kräver kel, även när man är på toa Hon har en förkärlek för att krypa in under filtar och titta ut så där lagom, 'jag ser dig men du ser inte mig'. Än så länge har hon heller inte viat något intresse för att gå ut, och jag tycker det kan vänta tills våren, då även jag kan vara ute mer.

Och jag säger som Myosotis, Pejori??? Vad för nyheter angående din kisse???

[attachment=29477:Miro13_1.jpg]

Så söt hon är Miro - och ffa så roligt att hon trivs så bra nu!

Leas nya ägare var här i morse för att träffa henne. De bestämde sig på en gång att de vill ta henne! Eller om det var hon som valde, jag har aldrig hört henne spinna så högt! Vad bra det känns. Nu får vi vänta tills de har flyttat, men det kvittar ju. Jag är så glad!!!

Grattis. Vad kul att det ordnar sig!

Oh vad glad jag blir när jag läser detta! Du har verkligen gjort dessas katter en välgärning.


Nu har jag en fråga om Miro. Hon är ju kastrerad men jag misstänker att hon skenlöper, det är ju inte så länge sedan ändå hon kastrerades. Kan det vara så att hormonerna ändå sätter igång lite?

Hoppas någon kan svara, jag vet inte. Men min daghund löper fast hon är kastrerad eftersom en liten bit av äggledaren (tror jag det var) blev kvar, den satt för nära nåt organ, det hade varit farligt att karva mer där (kan det varit levern? Jag kan inte sånt där). Nu var det en väldigt speciell situation, bråck i samband med förlossningen, en massa blodförlust osv, så det går säkert inte att jämföra med en vanlig kastration.

Härligt!

Jag har en katt som kastrerades och allt var frid och fröjd i ett par år. Sedan en vacker dag började hon skenlöpa. Tog henne till veterinär och katten var vänlig nog att visa upp sig där. De öppnade henne och det fanns en pyttebit kvar av en äggstock. Det är kanske vad som hänt Miro. Jag skulle ge henne en chans och se om hon upprepar sig om några veckor. I så fall, ta tillbaka henne till veterinären som gjorde det och han/hon bör göra om det. Gratis!

Nu har jag ingen erfarenhet av kastrerad hona, men jag hade en hankatt som parade honor i 17 år efter kastrering. Då han dessutom var stendöv de sista åren, så såg han minsann till att själv lägga upp ett illvrål när han "så att säga var klar". Självklart fanns det garanterat ingenting kvar, inte ens antydan till påsar, men han hade ju varit ett proffs innan...