Vad gör ni om tio år?, Visualisering Alternativ

[Grå]

Plankar diskussionen från kapitel1, för jag tycker den är rätt trevlig.

Vad händer hos er om tio år?
Jämför gärna med vad som hände hos er för tio år sedan, ifall ni hellre vill ge en realistisk bild. Det händer rätt mycket på tio år, och livet tar märkliga vägar.

Själv är jag om tio år 45, snart 46. Ylva Brixmyr och mina örtaböcker har bringat in miljoners miljoner och jag har sedan länge tagit av mig svetsarbrallorna och njuter av att slippa springa omkring i en verkstad som en helyllemajor eller för all del rottweiler för att få folk att göra som jag vill.
Jag lever vid det laget helt efter devisen "Själv är bäste dräng"
Jag har sedan fyra år tillbaka börjat skriva på blodiga, psykologiska thrillers som blir en jättesuccé och jag är förmodligen djupt involverad i en fånig diskussion angående sanningshalten i Brixmyrsböckerna med någon avdankad journalistwannabe som tror att hon ska tjäna en hacka på att baktala mig.

För övrigt bor jag kvar i skogen och svär min sedvanliga ed om att jag aldrig mer ska skaffa några stora baltiga hundar, medan det är just det jag gör. Varje gång.
Jag fortsätter gräva upp och ned saker i marken om somrarna och svär förmodligen åt mina växthusfönster som fortfarande inte är färdiga.

- och som jag skrev i bloggen om Drömmen om det glamourösa författarlivet:
Jag lever förmodligen på köttbullemackor med Johnnys senap och baljor med kaffe.

[HelenJ]

Om tio år...

Då har jag nyligen passerat den magiska 50-gränsen. Jag är en välrenommerad trädgårdsmästare med egen firma som sysslar med både design, anläggning och skötsel. Kanske även jobb vid husvisningar (garden staging?). Jag jobbar som en gris på sommarhalvåret och reser runt på äventyrsresor i varmare länder på vintern. Kanske som en föråldrad backpacker?

Min egen trädgård har äntligen vuxit upp och fått struktur. Träden har börjat ge skugga, häcken är "kämpahög", det finns inte en gnutta bar jord någonstans som lockar ogräs. Jag har stora samlingar av pioner, dagliljor, irisar, japanska lönnar och andra växter som jag inte kommit på tanken att börja samla på än. Gräsmattan är decimerad till en liten cirkel på kanske 10 m i diameter. Förhoppningsvis har jag genom diverse smarta trix lyckats komma ner en hel växtzon i största delen av trädgården. Huset är färdigrenoverat med stort härligt badrum och tvättstuga i källaren, och det skabbiga uterummet har fått ge plats åt en isolerad vinterträdgård. Kanske med trädäck och en liten pool åt barnbarnen

Det är ju inte omöjligt att jag är farmor då, och säkert har jag en underbar hund och några katter som alltid hänger mig i hälarna. Kanske finns det även en särbo undangömd nånstans... (den mest osäkra faktorn )


Eller kanske inte alls. Inte sjutton trodde jag för tio år sedan att jag skulle ge upp ett bra kontorsjobb för att plugga till trädgårdsmästare av alla yrken, eller att jag och sambon skulle dela på oss, eller att jag skulle gå och köpa hus alldeles själv. Eller att jag skulle börja blogga - hemska tanke!


Det är väl egentligen tur att man kan drömma - men att man inte vet vad framtiden bär med sig....