Vad gör ni om tio år?, Visualisering Alternativ

[Grå]

Plankar diskussionen från kapitel1, för jag tycker den är rätt trevlig.

Vad händer hos er om tio år?
Jämför gärna med vad som hände hos er för tio år sedan, ifall ni hellre vill ge en realistisk bild. Det händer rätt mycket på tio år, och livet tar märkliga vägar.

Själv är jag om tio år 45, snart 46. Ylva Brixmyr och mina örtaböcker har bringat in miljoners miljoner och jag har sedan länge tagit av mig svetsarbrallorna och njuter av att slippa springa omkring i en verkstad som en helyllemajor eller för all del rottweiler för att få folk att göra som jag vill.
Jag lever vid det laget helt efter devisen "Själv är bäste dräng"
Jag har sedan fyra år tillbaka börjat skriva på blodiga, psykologiska thrillers som blir en jättesuccé och jag är förmodligen djupt involverad i en fånig diskussion angående sanningshalten i Brixmyrsböckerna med någon avdankad journalistwannabe som tror att hon ska tjäna en hacka på att baktala mig.

För övrigt bor jag kvar i skogen och svär min sedvanliga ed om att jag aldrig mer ska skaffa några stora baltiga hundar, medan det är just det jag gör. Varje gång.
Jag fortsätter gräva upp och ned saker i marken om somrarna och svär förmodligen åt mina växthusfönster som fortfarande inte är färdiga.

- och som jag skrev i bloggen om Drömmen om det glamourösa författarlivet:
Jag lever förmodligen på köttbullemackor med Johnnys senap och baljor med kaffe.

[Monaxe]

Om 10 år är jag en bra bit över 50(!) och har lagt ner jobbet som sjuksköterska. Jag har skrivit många utomordentligt storsäljande böcker och är helt ekonomiskt oberoende.....Trädgården är äntligen som jag vill ha den, dammen minst dubbelt så stor och alla mina fina Koi lever fortfarande .
Jag har en verkstad där jag tillverkar olika keramiska alster, som naturligtvis är väldigt efterfrågade
Barn och barnbarn är till stor glädje och sällskap... Vinterhalvåret reser jag till varmare klimat och skriver nya bestsellers....

Eller så blir det inget av varken det ena eller det andra, tur att man kan drömma lite iaf