Ja det är inte lätt att vara husse eller matte. Men jag blir mörkrädd när jag läser och hör talas om alla dessa stackars djur som behöver ett nytt hem pga ändrade familjeförhållanden mm. Det finns inte på världskartan att jag skulle lämna ifrån mig mina hundar hur som helst.
Tänker man inte på det när man skaffar djur,att man ska ha dom i många år. Och att även dom behöver stabilitet och trygghet.
Jag har tur att jag har en snäll pensionerad mamma som rastar hundarna när vi jobbar, annars skulle jag få åka hem på lunchen som jag gjorde i början när vi inte bodde så nära varann.
Jag skulle inte heller låta mina hundar fara hit och dit, men till samma personer som dom är vana vid och att dom mår bra då tycker jag att det är okej.
Men det finns ju alltid undantag där man måste göra vissa ändringar som man kanske inte själv heller vill ha egentligen. Men som man gör för att kunna ha kvar sitt älskade husdjur trots allt.
Min mamma lämnade bort min första hund pga att jag fick en allergisk reaktion som hette duga, men jag grinade i typ tre dygn så han kom hem igen!

Och tur var väl det för med lite mediciner i början så tålde jag honom bra och nu snart tio år senare så känner jag inte av hundar alls. Vilken tur!!