Håller helt med om vad som tidigare skrivits i tråden, man glömmer ju inte djuret som dött när man skaffar ett nytt.
Tvärtom man minns ju och sörjer och saknar, men samtidigt kan man ge av sin kärlek till en ny individ. En individ som inte ska ersätta utan få sin helt egna plats. När min ena greyhound, Yaffa, hastigt blev sjuk och dog när hon var 6 år blev jag helt förtvivlad, mitt sätt att ta mig igenom den sorgen var att skaffa en ny tik efter bara en vecka. Det var inte bara jag som sörjde, även min äldre tik, Wilma, blev helknepig och sörjde verkligen över att ha blivit "ensamhund" Både Wilma och jag fick ny energi när det kom en ny tik i huset. Det handlade inte om att ersätta den gamla hunden med en ny, men jag behövde en annan hund att få slösa kärlek över , och för att flocken skulle må bättre... Jag saknar forfarande Yaffa, och idag saknar jag även Wilma, men jag är väldigt glad över att ha min Lova... Alla djur är egna individer som verkligen fyller sin helt egna plats och tillför så mycket på olika sätt.
Kan man dessutom "rädda" ett djur från dålig miljö eller tom avlivning så känns det ju ännu bättre... Alla mina hundar är hundar som inte varit lämpliga för hundkapp, deras framtid kan man kan säga var lite oviss... Greyhounds är nästan bara kända för hundkapp, viket är mycket synd, snällare och lättare hundras finns knappast, det har fungerat med katter, barn, andra hundar, långa resor osv.
Absolut att man ska kolla upp temperament och sinnelag hos rasen, bra även att kolla om det krävs omfattande pälsvård, kanske tom dagligen, vilket kan vara mer än vad man räknat med, finns det finns kända defekter hos just den rasen? etc.
Aldrig att jag skulle vilja vara utan hund!
--------------------
Monaxe zon 2 på västkusten
|