CITAT (La Strega @ 08-05-2004, 23:04)
Kerstin z5-6: Jag har gått på barn o ungdoms-psyk sen jag var 14...har gått på vanlig samtalsterapi hos flera olika terapefter + att jag provat KBT, men det funkade inte alls med terapeften, det fanns inte fler och jag fick inte gå på vuxenpsyk. käkade antidepp i 2år som inte hjälpte, slutade med dem för 1½år sedan...har blivit erbjuden lugnande +sömntabletter (trots att jag inte har sömnproblem!?) har inte varit på bup på 1½år förutom nån gång ibland så jag får sjukintyg(=pengar)
Blev inlagd 3dygn med dropp för 6veckor sen (var totalt uttorkad, kunde inte stå på benen =( ), (de la in mig i en skrubb utan fönster och tv på hjärtavdelningen pga av platsbrist) de skickade hem mig fasst jag knappt kunde stå upp utan hjälp, jag fick i mig nån deciliter vätska om dagen och åt ingenting.
Pga av att jag var inlagd så vill de ju att man gör återbesök efter nån månad (förra veckan), blev erbjuden medicin igen, vägrade, men jag gick med på samtalsterapi bara för att de skulle sluta tjata...får nog brev med en tid i veckan som kommer.....
så bra hjälp får man av sjukvården i motala...
Det är en cynisk och grym nyliberal politik när politikerna - medan de ständigt gnäller om att folk är för mycket sjukskrivna - systematiskt skär ner möjligheterna att få vård... och god sådan.
Personligen rekommenderar jag att du ska ta till vara möjligheterna att få gå i samtalsterapi, sådan har jag goda erfarenheter av.

Visserligen kan det ofta kännas motigt de första åren

men torde vara klart att föredra framför piller, som kanske mest tjänar till att bedöva.