har växter en livstid, dom man har i krukor Alternativ

[lissa]

Idag studerade jag alla mina växter på terrassen, dom stora har nog varit med sen 83 ungefär, vartefter har dom ju blivit omplanterade, men speciellt i år tycker jag att dom flesta har mindre storlek på blad, och att dom gulnar på ett helt annat sätt, t om så hittade jag blad på stockrosen ( den dubbla stora som ska bort i sommar) som hade , ja, vad heter det nu när det ser ut som lite mägel som en tunn hinna
Hibiskusen har ju blommat väldigt mycket, nästan som en adjö blomning, Fredskallan ( spathiphyllum) likaså, blommorna var bra mycket större än mina handflator..Jasminerna sa självmant adjö, Bouganvillan köpte jag en ny för att blanda upp med den gamla, och första året OK, men den gamla är nog för gammal, vilket är tråkigt efersom den verkligen har varit underbart vacker ..Min första murgröna brukar jag förnya genom skott lite då och då..men det är dom enda skotten jag lyckas med ..Ja listan kan bli lång..
Nu funderar jag på att förnya dom äldsta som ser trötta ut..., för meningen är ju att kunna njuta av dom, inte bara sitta med en massa pulver, gödningar, medel mot diverse ohyra, för visst verkar det som om dom blir mer angripna som gamla..
Ibland har jag läst att vissa storvuxna inte blir mer än ca 10 år gamla..men hur ligger det till egentligen?? Kom ihåg att det gäller växter som är i krukor, för på friland tror jag att dom flesta klarar sig längre..och nu måste jag nog bestämma mig, annars kommer dom ju hem i den värsta värmen, ingen bra start...

[Aqvakul]

När vi håller växter i kruka och inomhus så är det inte optimala förutsättningar. Vatten och näringstillförsel måste ske på ett nogrannt sätt. Temperatur och ljus bör helst anpassas efter växtens behov. Växterna blir "stressade" när de inte får tillräckligt bra förutsättningar, vilket minskar deras livskraft. Sen äer sjukdoms- och skadedjursangrepp inte långt borta. Visst går det att ha välfungerande krukväxter under lång tid. Inte minst den japanska bonsaitraditionen visar att det går trots onaturliga förutsättningar. För mig, liksom för de flesta, så känns det naturligt (om dock lite sorgligt) att slänga växter och ersätta dem med andra. Ibland kan ju växten få leva vidare som en dotterplanta eller ett skott.