Stockrosor är egentligen sk tvååriga växter (bienner) vilket innebär att de bildar bladrosett sin första säsong och blommar året därpå för att sedan bilda frö och dö. Sen kan denna livscykel "glida" lite, så att det ibland kan behövas två sommrar före blomning (om rosetterna inte hunnit utvecklas tillräckligt sin första säsong tex) och ibland återkommer växten med blomning ett eller ett par år till. Men långlivade blir aldrig den enskilda plantan.
Men tvååriga växter tillhör de som gärna lever ett "eget liv" i trädgården och dyker upp både här och var. Borstnejlikan som du fick förslag på er också en sån, och digitalis (fingerborgsblomman) och många verbascum (kungsljus) och trädgårdsnattviol (hesperis). Det finns flera också och jag är väldigt förtjust i dem. När de väl eteblerat sig har man dom "för alltid".
Den stockros som kallas "ettårig" är helt enkelt en sort som utvecklas extra snabbt så att den blommar första sommaren om den förkultiveras. Den kan säkert fröså sig sedan, men kommer då att uppträda som bienn i forsättningen, eftersom de självsådda fröerna kommer att gro senare än de som förkultiveras.
Hur mycket ettåringar självsår sig och blir kvar år efter år, beror lite på var man bor. Här hos mig i zon 5 får jag aldrig några självsådda ringblommor tex. De hinner helt enkelt inte att utveckla mogna frön under sommaren. Någon enstaka ettårig vallmo kan dyka upp ibland. Och vissa ettåringar dyker upp året därpå men blir så sena i utvecklingen att de inte hinner sätta frö för ytterligare en säsong, och försvinner alltså. Som tex ballongblomman (nicandra) som kan uppfattas som ogräs i andra delar av landet.
|