växternas namn, kan vara förvillande Alternativ

[lissa]

Det vore roligt att veta vad ni tänker om växter och deras namn. Jag tycker att det kan vara lite svårt med dom Svenska namnen, dels för att dom ibland verkar växla beroende på var man bor i landet, och dels för att det är många jag aldrig lärt mig .
Själv har jag ju börjat med blommor här nere, och det gör att det blir lite komplicerat när jag läser i forumet. Visst kan man stoppa in namnet i google, och där hoppas på att det latinska står i något inlägg..så utvägar finns det alltid om man är intresserad.
Jag bara undrar varför ni inte använder mer riktiga namn, för egentligen är det ju lättare och snabbare att skriva Ipomea som att skriva blomman för dagen...om det nu är det den kallas på Svenska, för jag tror att det är mirabilis som är blomman för dagen, eller hur var det ???. Men visst, många har nog längre "riktiga "namn.
I Spanien har blommor också sina inhemska namn, och även där kan namnet vara ett eller annat beroende på var man bor, Men i dom flesta forumen använder man sig av riktiga namn, och dom som kommer in nya lär sig ju riktiga namn vartefter man läser, och dom inhemska ser man nästan bara för att fråga vad den och den växten heter på riktigt....men det här handlar ju inte om att jämföra var man gör vad, och hur man gör det.
Jag anser att det förlättar med riktiga namn, men vad anser ni, och varför ??

[CillaM]

Citat ur Kulturväxtlexikon:

"......Nomina si nescis, perit et cognitio rerum – om Du ej namnen vet, Du saknar kunskap om tingen. Så sa en av de största naturvetare som någonsin levat, nämligen vår egen Carl von Linné. Trots de dryga 200 år som förflutit sedan Linnés död, en tid som representerar ytterligare 2 sekler av ackumulerad visdom, torde det vara svårt - för att inte säga omöjligt - att hitta något mer träffande omdöme om nyckeln till kunskap. Det må sedan gälla namn på kulturväxter eller namn på vilka vardagliga ting som helst. Linné skapade det binära (tvåledade) vetenskapliga namngivningssystem som används än i dag. De binära namnen i latiniserad form är internationellt accepterade sedan 1753. De möjliggör kommunikation över varje språkbarriär i världen....."

"....... För den som finner de vetenskapliga namnen alltför svåra är svenska namn ett bra och viktigt alternativ. Det förutsätter emellertid att de standardiserats....."


Citat ur Staffan Lundins avhandling 'Evolutionsbiologiskt centrum':

" Att Linné valde latin för att namnge växter (och djur och mineraler) var egentligen självklart mot bakgrund av hans internationella ambitioner: hade han publicerat sina verk på svenska hade de sannolikt stannat inom den synnerligen trånga krets som den svenska akademiska världen vid denna tid utgjorde (Blunt 2002). Latin var alltsedan romartiden det språk som brukades internationellt, under medeltiden mest inom kyrkan och statskonsten. När naturvetenskaperna började utvecklas på allvar under renässansen, var det naturligt att avhandlingar, föreläsningar m.m. gavs på latin. Under 1600-talet började folkspråken så smått bryta sig in på exempelvis diplomatins område, och reformationen hade naturligtvis kraftfullt reducerat latinets betydelse som kyrkospråk i de protestantiska delarna av Europa. I den akademiska världen levde bruket av latin emellertid kvar, inom naturvetenskaperna faktiskt ännu längre än inom humanioran, och ända in på 1800-talet hände det t.ex. att matematiska avhandlingar publicerades på latin (Helander 2003). "

Så, faktiskt var det latin som är/var grunden för de vetenskapliga namnen. Men, grekiskan hade ju en gång influerat romarna som talade latin och latinet hade tydligen sina begränsningar och man tog in grekiska.