Hej igen !
- Har genom åren (37 år se'n jag äntligen fick tjatat mig till min första katt

) hört olika teorier om när man skall kastrera/sterilisera...
En del förespråkar att katten skall vara utvuxen, att tidig kastrering hämmar tillväxten och t.o.m. kan göra katten osäker och neurotisk.
Andra hävdar att det är bäst att göra ingreppet innan katten blivit könsmogen...
Jag brukar invänta könsmognaden - men i det här fallet kanske det inte var bra... Till saken hör dock att Börjes bror och syster som "togs omhand" samtidigt inte har det här beteendet. Trots att jag är stolt matte får jag väl erkänna att Börje är lite av en gangster... - väldigt snäll och fjäskig när han ser att jag är i närheten men ganska tyken när han inte vet att jag har honom under uppsikt...
För egen del har jag inga problem med att spruta vatten - men det är inte hos mig han skvätter... Han har fått för sig att han SKA in hos grannen ( =3 katter till, bl.a. brorsan) ...och henne kan jag inte få att använda varken vattenspruta, motande fötter eller höjd röst... ..och dessutom släpper hon in honom ibland så han sover inne där. Inte till någon hjälp m a o...
Det är alltså egentligen inte konstigt att kattstackaren är förvirrad, men jag skulle ändå vilja slippa hans ofog att markera revir.
Fler tips ??