CITAT (lavendel @ 11-05-2004, 15:42)
Hej La Strega!
Just nu ser jag två olika vägar för dej:
Antingen hittar du nåt som intresserar dej så totalt....nåt du verkligen vill syssla med...då förändras fokus så att dom här symptomen förlorar i betydelse...du låter dom inte hindra dej från att göra det du vill...och så småningom klingar dom av!
Den andra vägen är...att bestämma sej för att konfrontera dom...ta den hjälp du blir erbjuden...KBToch antideppresiva i kombination brukar ofta fungera...men det är du som måste ta beslutet att våga möta din ångest!
Det här kanske låter hårt...jag förstår att du känner ångest och förtvivlan...och att söka stöd hos andra hjälper till att sprida den...så du inte behöver bära allt inom dej!
Men..det är ditt liv det handlar om...och jag är övertygad om att du har kraft att ta dej igenom det här!
Lavendel
Hej La Strega!
Jag har varit bortrest, annars skulle jag ha skrivit tidigare.
Jag har citerat lavendel här ovan för att jag håller med henne i det hon säger. Det låter som om du måste ta ett steg ut ur din sits på något sätt, ett stort steg och de två varianter som lavendel nämner låter vettiga för mig också. Man kan ju liksom fastna i sina känslor när de är mkt jobbiga att handskas med, då tror jag att man drastiskt måste bryta det slags inre kramptillstånd man hamnat i.
Vi har ju mailat lite i och med garner och fröer och så, och du känns som en väldigt kreativ och smart tjej tycker jag! Kanske om du hittar någon utbildning eller ngt att hoppa på, ngt du brinner för? Något att lägga alla energier på så att du riktar om dem från problemen, om du förstår vad jag menar? Jag svängde själv om och utbildade mig till mitt drömyrke rätt sent, så det är ingen brådska alls, men det kanske kan vara ngt att fundera på - om du inte redan gjort det förstås? Jag har tips på lite utbildningsvägar om du vill göra ngt mer av din hobby som du nämnde, PM:a mig i så fall!
Jag förstår att det måste vara tungt och kännas hopplöst ibland! Men så mkt har jag förstått av livet att, bara man själv vill, så kan man påverka och förändra sin situation väldigt mycket.
Det finns lika många terapeuter som det finns människor så att säga, alla är ju bara människor trots allt, så funkade det inte med den du hade, leta upp en som du gillar och känner dig trygg med. Terapi tror jag kan hjälpa! Det finns ju orsaker någonstans och när man förstår dem så blir det lättare att gå vidare och bygga ngt nytt.
Kanske skulle du kombinera ihop en utbildning med en ny stödperson (terapeut)? kanske så småningom ge dig ut på egna ben, till annan ort, ta en bra utbildning och ha en stödperson att prata med? Jag gav mig av på egen hand när jag var 20 och det var ett bra beslut för mig. Du kan ju alltid bege dig hem igen om du vill och ibland kan en miljö-förändring vara bra, för mig var det det i alla fall, fast det måste ju vara en konstruktiv miljö du väljer då, med stödjande och kanske även insatt omgivning!
Ja, jag vet ju inte, men det var mina tankar.
Jag hoppas verkligen att du hittar en väg ut ur eländet! Jag hittade en väg ut ur mitt elände för länge sedan och vet alltså att det GÅR! Det är fullt möjligt att hitta struktur och ordning i en kaotisk tillvaro! Så tro på oss som säger att det GÅR, men det kommer att kräva en hel del av dig; stora beslut, mod och ilska över din situation!
Stå på dig tösen! Och kramar från mig!!
ni som vill hjälpa mig...
10-05-2004, 17:48
