Kul tråd!
Av alla orden ni har nämnt så är det ett som jag ofta har funderat över och faktiskt skulle kunna acceptera att det ändrades stavning på: "egentligen" kunde gärna få stavas "egenkligen" istället!
Första gången jag hörde det uttalas som "ejenklijen" var när mina barn var små. Sen har jag hört "ijenklijen", "ejenklijen" oftare och oftare. När jag själv provar att säga "egentligen" och "ejenklijen" så märker jag att det är lättare att säga det senare. Det blir mindre rörigt i munnen och tungan på något vis...
"Odennkli" (ordentlig) följer ju "ejenklijen" samma princip som egentligen, det är lite lättare att säga ordet på barnvis. Dock har jag aldrig tänkt på att många tydligen säger odenklig/odenklijt...
Varför hör man inte "änklijen" istället för "äntlijen" oftare förresten? Det är ju inte så stor skillnad på "ejenklijen" och "(ej)äntlijen).
Annars säger jag, uppvuxen i Stockholm och Sörmland (inte Södermanland!) med föräldrar från Småland och Östergötland/Gotland) såhär:
Rutschkana
eller ruschelkana, pannkaka, Ero´pa, evvro, orgina´l, schä´f, örngott, månnda, ti´sda, onnsda, to´schda, fre´da, löö®da, sönnda.
Jag säger tvåtusennio istället för tjugohundranio.
(Min lillebror trodde länge att vi hade en Prinsessan Diarré och att Allis Bajs var mamma till Lill-Bajs...

)
Redigerat av SannaLasso: 01-04-2009, 10:34