Att vård och omsorgssektorn försämras är väl alla tämligen överens om, men så nattsvart som den så ofta beskrivs är den faktiskt inte överallt. Jag tycker att positiva erfarenheter och omdömen alltför sällan kommer fram och vill därför nyansera bilden lite. Vi pratar ofta med våra vänner om detta - rätt naturligt eftersom vi är i den åldern att vi alla har personliga erfarenheter genom anhöriga - och många är faktiskt ganska nöjda.
Först och främst: jag är medveten om att det är mycket dåligt på många håll, och jag tror visst att ni som beskrivit läget för era anhöriga har helt rätt, men vi har alltså ganska positiva erfarenheter. Min man och jag har stor släkt med flera syskon på 80+ såväl i norra Norrland som här nere i Stockholmsregionen. Flera av våra anhöriga tycker att livet på "hemmet" är allt från "helt OK" till "mycket bra". Jag har idag besökt en svägerska på ett äldreboende i norrförort t Stockholm. Hon tycker att maten är god och vällagad, och personalen och tryggheten är toppen. Lite dammigt i hörnen och kladd på spisen ansåg hon att man får ta. Jag följer också på nära håll ett par på nästan 90 år, där ena parten är rätt handikappad. De bor hemma (söderförort) och får den hjälp de anser att de behöver. Arbetsterapeuter konstaterar då och då att de ska få diverse hjälpmedel.
Så det är inte bara dåligt, även om det naturligtvis inte borde få vara dåligt någonstans! Det lugnar i alla fall mig något när rädslan för att bli gammal och hjälpberoende sätter in. caprifol
|