Var rädd om sly, det finns pärlor! Alternativ

[Hannele]

Har man berg med lite jord, där ingenting går att plantera, får man ibland vara glad åt det som växer där av sej självt. Det är bekant att jag formklipper vilda aspar, gör häck av vide, Salix, stammar upp vilda nyponbuskar, knyter tallar och har världens enda spaljé-asp.

Jag funderar länge innan jag sågar ner ett träd, det kan fungera som stöd för andra vilda klätterväxter. Ibland får man vänta på belöningen, det vilda körsbärsträdet på berget började inte blomma och ge frukt förrän efter 10 år, söta och fina!
I backen hade vi små buskar, som jag inte rensade bort. Efter 5 år började de blomma och gav världes sötaste gula plommon! En sort jag inte sett i handeln. Med åren växte fram en tanke om en plommontunnel, jag älskar gröna tunnlar!

Ett annat litet träd växte i backen, sirliga vackra blad och vacker röd stam, taggar var det på busken också. Ingen kunde identifiera det, inte ens hortonomen som var här, men vi lät den växa. Det tog 10 år, när det lilla trädet var helt översållad med vita blommor, mycket vackert! Det tog ytterligare något år, innan jag fick se de små söta röda frukterna; förra hösten fick jag för första gången smaka på körsbärsplommon; Prunus cerasifera, en art som ofta används som grundstam för ympning.



Ändå höll jag på att glömma nämna de fina vinteräpplen – trädet såg ut som en lång pinne, när vi flyttade hit - och de goda söta vildhallonen och massa annat, som jag ska berätta om en annan gång.