Jag och min ärvde ett jättefint sommarhus efter min svärfar för 3 år sedan. Vi bodde här först på somrarna men har bott här permanent sedan i höstas, då ingen av oss ville flytta in till sta´n igen!. Har man vant sig vid lugnet på landet är det omöjligt att sova med den trafiken som vi har utanför lägenheten. Huset som vi har ligger bara 1 mil från sta´n, men ändå helt ute på "landet", så det är otroligt bekvämt. Nu håller vi på att sälja vår lägenhet som ligger mitt i city, och även om vi har bestämt oss för permanent flytt så känns det vemodigt! Vi har bott i lägenheten i 8 år och renoverat allt till toppskick. Det är ju trots allt vårt hem och tanken på främmande människor som flyttar in känns inte så kul.

Är jag konstig? Risken är väl överhängande......