Usch nu börjar det närma sig vår ombyggnad av vårat hus och omdränering av grunden.. Jag har lyckats förtränga att det ska ske ända fram till nu.
Jag riktigt ser framför mig hur grävskopor med flera tons tyngd på larvfötterna river upp hela tomten! IIIH!

Vitsipporna! Blåsipporna! Mina vilda blommor som jag inte ens vet namnet på... Inget kommer att bli det samma efter dessa larvfötters destruktion. Min man glädjer sig åt att äntligen få huset riktigt dränerat, men allt jag kan tänka på är leråkern som dessa maskiner kommer lämna efter sig, och hur lång tid det tar för vitsippor och blåsippor, liljekonvaljer och fluffig grönmossa att etablera om sig.Hjälp hur ska detta gå!
Är det någon här med skogstomt eller trädgård som har överlevt en sådan här pärs, som kan dela med sig några lugnande ord eller varnande ord...
hälsningar från en smått hysterisk trädgårdsvän...