Somnade med en deckare av Håkan Nesser i famnen. Och det sista jag läste innan jag somnade, var så gudomligt vackert:
"Det sitter en herre i himlens sal, och till hans åldriga händer
gå knippen av trådar i tusental från vart människoliv han tänder."
Marionetterna av Bo Bergman. Vaknade med orden ringande i huvudet. Biblioteket stängt. Då finns ju det underbara internet! Och jag lyckades hitta dikten i sin helhet. Den grep mig - för det är precis så det känns ibland, så jag delar med mig:
"Marionetterna
Det sitter en herre i himlens sal,
och till hans åldriga händer
gå knippen av trådar i tusental
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla, och rycker han till,
så niga och bocka vi
som han vill
och göra så lustiga piruetter,
vi stackars marionetter.
Vi äta och drick och älska
och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.
I härlighet leva vi
och i skam,
men allt som går under och allt
som går fram
och allt som vår lycka och ofärd
bådar
är bara ryck i trådar.
Du åldrige herre i himlens sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är sig lik i alla tider.
Ett ryck på tråden - och allting
tar slut
och människosläktet
får sova ut,
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda."
Ibland har man andra frön än grönsaksfrön i huvudet..