Somnade med en deckare av Håkan Nesser i famnen. Och det sista jag läste innan jag somnade, var så gudomligt vackert:
"Det sitter en herre i himlens sal, och till hans åldriga händer
gå knippen av trådar i tusental från vart människoliv han tänder."

Marionetterna av Bo Bergman. Vaknade med orden ringande i huvudet. Biblioteket stängt. Då finns ju det underbara internet! Och jag lyckades hitta dikten i sin helhet. Den grep mig - för det är precis så det känns ibland, så jag delar med mig:

"Marionetterna

Det sitter en herre i himlens sal,
och till hans åldriga händer
gå knippen av trådar i tusental
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla, och rycker han till,
så niga och bocka vi
som han vill
och göra så lustiga piruetter,
vi stackars marionetter.

Vi äta och drick och älska
och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.
I härlighet leva vi
och i skam,
men allt som går under och allt
som går fram
och allt som vår lycka och ofärd
bådar
är bara ryck i trådar.

Du åldrige herre i himlens sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är sig lik i alla tider.
Ett ryck på tråden - och allting
tar slut
och människosläktet
får sova ut,
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda."

Ibland har man andra frön än grönsaksfrön i huvudet..

Den var fin Annki,tack att du ville dela med dig.Internet är fantastiskt.
Hälsningar Renate

Kom att tänka på en annan dikt, som jag tycker är så underbar.
Den visar på det som nog alla på detta forum känner, att sådd och skörd är en del av livet, att det ÄR livet...
Och jag gillar det dubbeltydiga i sista meningen...

Döden tänkte jag mig så

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.

Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.

Å vad den var fin!


GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!
/Gunvor

Tack för vackra dikter

De påminner mig att ta fram Svensk Dikt som alltför länge
blivit ståendes i bokhyllan.

Tack Gunvor!

En diktbok jag varmt rekommenderar är Kärlek och Uppror. Den innehåller dikter av olika poeter.
Framför allt är förordet i den så underbart.
Det säger att det visst är ok att göra "hundöron" i boken, eller riva ut en dikt och sätta upp på väggen, eller att skriva JAAAA!! vid en bra dikt eller stryka över en dålig..

Jag har alltid fått lära mig att böcker ska man vara RÄDD om... Inte göra så.
Så det är så befriande med en bok som uppmanar en att verkligen bruka den!

Dessutom innehåller den nånga av de absolut bästa dikterna och diktarna!

Grattis på födelsedagen Veganvargen!
Och tack för den fina dikten! Jag kände så väl igen den, men kunde som vanligt inte placera den hos rätt författare. Ferlin, Lagerkvist?? Hjälp mig!

För att vi inte ska drunkna i sorgsna dikter, skickar jag dig en av de vackraste jag vet. Om kärlek. Av Pär Lagerkvist.

Det blir vackert där du går

Det blir vackert där du går.
marken, stigen, stranden som du följer,
allt tycks ljusna, glädjas,
allt som ser dig.

Kan väl jorden glädjas
för att någon stiger på den,
trampar på den,
en som den älskar?

Fråga inte mig. Jag ser blott skenet,
hur det dröjer kring dig,
svävar över marken,
som om jorden log.

Stig på den, som gläds att se dig lycklig.
Blott inte för hårt,
som om du visste att du var älskad.

Ha en härlig födelsedagskväll! Och ni andra på forumet: Har ni ingen favorit att dela med er av?

Mitt bidrag

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.

Pär Lagerkvist

Den är helt underbar, Agneta.... Jag ville inte ta den, för att inte deppa ihop igen. Men den är otroligt vacker. Tack!

Annki: Tack tack!

Det är Bo Setterlind som skrivit Odalmannen. Klantigt av mig att inte nämna det.

När vi ändå är inne på dikter... Måste dela med mig av en dikt som en nära vän skrev till mig, och om mig, för ett tag sen.
Jag grät många många tårar första gången jag läste den.


Genom en ändlös skog
I ett evigt mörker
gick hennes vandring
Törnen slet hennes hjärta
Försökte hålla henne kvar
Men hon ville inte stanna
Kunde inte stanna
Driven av livets dunkla glöd
Irrande i mörkret
På väg mot ingenstans
Ärrad fortsatte hon fram
Med rivet hjärta och blödande själ
Fortsatte hon fram
När månens strålar bröt grenars grepp
och i hennes ögon speglades, fylldes de av tårar
I hennes inre tändes en låga
En låga sprungen ur hennes hjärtas glöd
Hon skådade ängen som låg dränkt i månens sken
Så nära vid skogens rand
Med löften om värme, ljus och lycka

Men att våga brinna är inte lätt
ej heller att släcka hjärtans lågor

En skog är ändlös när man går i cirklar
Ett mörker evigt när man ljuset flyr

Denna dikt av Karing Boye har jag haft på väggen bredvid datorn några år. Tycker mycket om den.

"Den mätta dagen, är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening med vår färd -
Men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen fylld av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."

Den dikten av Karin Boye tycker jag är så spännande... jag förstår den inte alls. Eller, jag kan inte alls relatera till den.

Vad känner du att den betyder? *nyfiken*

Karin Boye är en av mina favoriter, speciell där där!
För mej betyder den som sångtexten " målet är ingenting, vägen är aaallt"

Ok...
Jag känner att jag blir lite arg av den dikten.
Jag tycker den säger att man inte ska vara nöjd över det man har, utan ständigt jaga vidare.

Jag tycker man ska vara så tacksam över varje dag man slipper törst och hunger... det finns så många svältande och törstande i världen.

Vilka vackra dikter!
Har skrivit ut dom och lagt in dom i min diktbok.

Nu är det snart vår och här kommer en vårdikt.

Vandra varligt
över ängen
där små blommor
snart ska gro.
Vandra varligt
se på grönskan.
Här, just här
är vårens bo.
Vandra varligt
lyss till toner
ifrån fåglars
glada kör.
Vandra varligt
så du säkert
vårens första
lovsång hör.

En kommentar till det du skrev Veganvarg,

För många år sedan var jag på besök i ett flyktingläger i Sudan.
Låg utanför Khartoum.
Där sprang det barn omkring med uppsvällda magar och deras krulliga hår
var rödfärgat på grund av ämnesbrist. Kommer inte ihåg vad det var som fattades och som gjorde håret rött.
Några gav barnen några askar med godis och gissa vad barnen gjorde? Dom kom bort till oss och ville dela, vi skulle få smaka..........
Hur många barn skulle göra så här?

Ann.... den har följt mig sen jag hittade den på din sida

Adri-Anne:

Åhh.. nu blir jag tårögd igen..

En sån berättelse visar så smärtsamt tydligt hur egoistiska, snåla och kalla många av oss i västvärlden är!
Det känns som om ju mer man har, desto mindre är man villig att dela med sig.
Ofta, ofta skäms jag över att vara människa, och över att vara vit!

Du har tappat ditt ord

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.

av Nils Ferlin

Denna kom jag att tänka på när jag såg Uppdrag granskning ikväll.

Jag uppfattar dikten som att hungern och törsten inte gäller mat utan mental och andlig utveckling. Att våga ta språnget, förändra livet, göra nya upptäckter.

Tacksamhet

Börja var dag med en tacksamhetstanke
Tacksam för att du kan se
Tacksam för mat och husrum
för hjälp du till andra kan ge

Tacksamhet bör vi känna
varje dag du och jag
Fast livet oss inte bjuder
blott njutningar och behag

Vi bör också vara tacksam
i motgångens svåra stund
I mörkret finns alltid en ljusning
Allt ändras, det sker i en blund

Så börja var dag, var tacksam
Tacksam för var dag du fått
Fastän du ännu inte
livets höjdpunkter nått.

Otroligt! trots att dessa barn inte hade något alls, så delade dom med sig av den lilla dom hade. Och innerst inne då fick dom ju delad glädje tillbaka.

Tack för att ni så generöst delat med er av både vacker poesi och fantastiska upplevelser. Man får sig mer än en tankeställare, som kanske kan hjälpa en att bli en bättre medmänniska. Och sluta bete sig som en marionett, där någon annan håller i trådarna...