Hatar du dej själv?, vem är du? Alternativ

[*Stintan*]

Jag har mött alldeles för många exempel för att inte tro på det. Vi människor är väldigt komplicerade och fungerar ofta på flera nivåer...

Men då är det ju ett spel för gallerierna och inget äkta och det märker man ju ganska snart.

[sqrulan]

Har du "märkt" nåt Stintan?

[silos]

Många som mår dåligt är riktigt duktiga på att bygga upp en blänkande fasad utåt

Så är det många gånger!Jag själv gjorde inte att jag ville det själv,utan det bara blev så under livets gång och jag tror att det är ett skydd som man själv inte ens är medveten om att man har skaffat,för annars hade man gått sönder,vilket jag gjorde till slut...

[sqrulan]

Så klart att man kan vara nöjd med sig själv även om man råkat ut för sjukdom, det har väl mer med livsinställning och självkänsla att göra huruvida man är nöjd eller inte. Såklart att jag skulle gärna ha min tjugoårskropp tillbaka, men å andra sidan vill jag ju inte bli av med fyrtio års livserfarenhet, så det är bra som det är.
Såklart att inte pengar är viktigast, fast man kan ju göra mycket som är kul och givande för pengar.
Slutligen tycker jag nog att skillnaden kan vara hårfin mellan skryt och äkta glädje och stolhet över något.
Det du uppfattar som skryt kanske jag uppfattar som äkta stolthet och naturligtvis vice versa.
Gita

Bra skrivet!
Pengar är bra att ha men lyckan sitter nog nån annanstans. Det finns rika personer som mår jätte dåligt för dom blev för RIKA!!!
Något som irriterar mej just nu är att vi tar in sk"flyktingar" i vårt land så att dom får skapa sitt eget "lilla krig" i vårat sverig!?
Vem hjälper dom som inte .......orkar...... bråka? Dom som sitter i Sudan med flugor i sina ögon!?

[Gita]

En erfarenhet jag gjort är att många människor som upplevs som positiva, empatiska och riktiga energikällor, ibland brottas med fruktansvärda demoner. En positiv livsinställning behöver alltså inte motsvaras av en inre trygghet, en god självkänsla eller självtillit.

Det är väl så att även om man är nöjd med sig själv, känner sig trygg i själv, så är man väl också ledsen ibland. De flesta av oss råkar ut för motgångar lite då och då, sorg och saknad efter älskade anhöriga drabbar ju dom flesta. Alla har nog mer eller mindre bra dagar, men har man en optimistisk och trygg syn på sig själv så vet man att efter regn kommer solsken
Skillnaden är kanske mera hur man hanterar motgångar och misslyckanden. Är man nöjd med sig själv och sitt liv så anklagar man kanske inte sig själv när saker går på tok utan tänker "egentligen kan jag ju" och ser inte ett misslyckande som ett personligt nederlag. För man kan ju inte lyckas jämt och för övrigt duger jag utmärkt precis så som jag är. Så tänker i alla fall jag.
Gita

[sqrulan]

Det är väl så att även om man är nöjd med sig själv, känner sig trygg i själv, så är man väl också ledsen ibland. De flesta av oss råkar ut för motgångar lite då och då, sorg och saknad efter älskade anhöriga drabbar ju dom flesta. Alla har nog mer eller mindre bra dagar, men har man en optimistisk och trygg syn på sig själv så vet man att efter regn kommer solsken
Skillnaden är kanske mera hur man hanterar motgångar och misslyckanden. Är man nöjd med sig själv och sitt liv så anklagar man kanske inte sig själv när saker går på tok utan tänker "egentligen kan jag ju" och ser inte ett misslyckande som ett personligt nederlag. För man kan ju inte lyckas jämt och för övrigt duger jag utmärkt precis så som jag är. Så tänker i alla fall jag.
Gita

Kan inte säga mer, det var precis mina tankar! Jag är nog en sorglös galning! Varför ska man gräva ner sig då man har ett liv att leva, sorg, smärta, glädje,empati är en del av livet.

[Aqvakul]

Men då är det ju ett spel för gallerierna och inget äkta och det märker man ju ganska snart.

Det mänskliga psyket är mycket mer motsägelsefullt än man kan tro. Att kalla människor försök att skapa glädje trots en inre melankoli, kan knappast avfärdas som ett spel för gallerierna...

[*Stintan*]

Har du "märkt" nåt Stintan?

Jag har stött på människor som har en påklistrad fasad ja eller vad menar du?

Det är väl så att även om man är nöjd med sig själv, känner sig trygg i själv, så är man väl också ledsen ibland. De flesta av oss råkar ut för motgångar lite då och då, sorg och saknad efter älskade anhöriga drabbar ju dom flesta. Alla har nog mer eller mindre bra dagar, men har man en optimistisk och trygg syn på sig själv så vet man att efter regn kommer solsken
Skillnaden är kanske mera hur man hanterar motgångar och misslyckanden. Är man nöjd med sig själv och sitt liv så anklagar man kanske inte sig själv när saker går på tok utan tänker "egentligen kan jag ju" och ser inte ett misslyckande som ett personligt nederlag. För man kan ju inte lyckas jämt och för övrigt duger jag utmärkt precis så som jag är. Så tänker i alla fall jag.
Gita

Det mänskliga psyket är mycket mer motsägelsefullt än man kan tro. Att kalla människor försök att skapa glädje trots en inre melankoli, kan knappast avfärdas som ett spel för gallerierna...

Konstig mening du skrev där men jag har aldrig påstått att det skulle vara ett medvetet spel för gallerierna och inte heller att det är något fel att försöka skapa glädje.

[sqrulan]

Ja va tro du? Stintan? Är alla här som jag o du vill att dom ska vara?

[sqrulan]

Det mänskliga psyket är mycket mer motsägelsefullt än man kan tro. Att kalla människor försök att skapa glädje trots en inre melankoli, kan knappast avfärdas som ett spel för gallerierna...

Bra skrivet! Ja som det nu ser ut så behöver jag inte skriva nånting alls och det känns bra i "hjärtat"/hjärnan.
Ett litet inlägg bara som min pappa alltid sa: Ärlighet varar längst!
Skriver hans ord i rosa bokstäver för han var en av dom som lärde mej känslor, vi hadde djupa diskusioner om livet o dess mening!
Min son sa i går på telefon: Du morsan har gjort mej till det jag är idag!!!!!!!!!!!!!
Ja då brast allt och vi kunde inte prata mer!

[*Stintan*]

Ja va tro du? Stintan? Är alla här som jag o du vill att dom ska vara?

Jag har ingen företällning om hur jag vill att andra människor som jag inte känner ska vara. Varför ska man gå omkring och fundera på det? Du kan ju bara vara du och jag jag och andra är som dom är. Jag lär aldrig kunna bestämma hur andra ska vara och har inte heller någon önskan om det. Var och en väljer själv sen får folk ha synpunkter om dom vill. Vissa gillar man mer och andra mindre, här precis som irl. Det vore ju urtrist om alla var stöpta i samma form.

Min son sa i går på telefon: Du morsan har gjort mej till det jag är idag!!!!!!!!!!!!!
Ja då brast allt och vi kunde inte prata mer!

Vad synd att ni inte kunde prata mer.

En förklaring kanske till dina nattliga funderingar

[sqrulan]

Kram på er alla som har varit med och diskuterat, måste sluta nu eller spy för jag blev så djäkla bakfull!

[*Stintan*]

Kram på er alla som har varit med och diskuterat, måste sluta nu eller spy för jag blev så djäkla bakfull!

[Gita]

Bra skrivet! Ja som det nu ser ut så behöver jag inte skriva nånting alls och det känns bra i "hjärtat"/hjärnan.
Ett litet inlägg bara som min pappa alltid sa: Ärlighet varar längst!
Skriver hans ord i rosa bokstäver för han var en av dom som lärde mej känslor, vi hadde djupa diskusioner om livet o dess mening!
Min son sa i går på telefon: Du morsan har gjort mej till det jag är idag!!!!!!!!!!!!!
Ja då brast allt och vi kunde inte prata mer!

Lite märkligtt att du tar upp din pappa för den här tråden får mig att tänka på min pappa, en stark, levnadsglad och fantastisk människa. Det var han som lärde mig att jag är värdefull, inte underlägsen någon, precis som jag är, det var han som lärde mig att livet är fantastiskt, det var han som lärde mig att varje ny dag är ett äventyr, det var han som lärde mig att det är en mänsklig rättighet att misslyckas ibland och att man alltid kan försöka på nytt.
Gita

[Alba]

Kram på er alla som har varit med och diskuterat, måste sluta nu eller spy för jag blev så djäkla bakfull!

Då är det nog bättre att inta horisontalläge.
Krya på dig.

[Aqvakul]

Lite märkligtt att du tar upp din pappa för den här tråden får mig att tänka på min pappa, en stark, levnadsglad och fantastisk människa. Det var han som lärde mig att jag är värdefull, inte underlägsen någon, precis som jag är, det var han som lärde mig att livet är fantastiskt, det var han som lärde mig att varje ny dag är ett äventyr, det var han som lärde mig att det är en mänsklig rättighet att misslyckas ibland och att man alltid kan försöka på nytt.
Gita

En sån insats är ovärderlig!

[Red Top]

Lite märkligtt att du tar upp din pappa för den här tråden får mig att tänka på min pappa, en stark, levnadsglad och fantastisk människa. Det var han som lärde mig att jag är värdefull, inte underlägsen någon, precis som jag är, det var han som lärde mig att livet är fantastiskt, det var han som lärde mig att varje ny dag är ett äventyr, det var han som lärde mig att det är en mänsklig rättighet att misslyckas ibland och att man alltid kan försöka på nytt.
Gita

Hade vi samma pappa?

[Myosotis]

Men då är det ju ett spel för gallerierna och inget äkta och det märker man ju ganska snart.

Det var dumt sagt. Ogenomtänkt. Du har inte funderat på att man kan hata sig själv och älska andra? Vara snäll och hjälpsam mot andra därför att det är så man är, alldeles äkta? Skulle aldrig falla mig in att låtsas vara något jag inte är. Jag hatar mig själv och engagerar mig ändå, eller kanske just därför, för hemlösa katter, min sjuka vän, ledsna nätkompisar. När man vet hur det känns att vara nere unnar man ingen annan det utan har kanske extra nära till tröstande ord, precis de orden som man själv behöver höra. När jag tar hand om skadade fåglar eller räddar katter från avlivning eller hemlöshet gör jag inte bara en insats för dem, utan samtidigt för mig själv, för det känns bra att kunna göra någon nytta, att vara behövd. Det är precis sådant som håller en över ytan.

[ängsvädd]

Det var dumt sagt. Ogenomtänkt. Du har inte funderat på att man kan hata sig själv och älska andra? Vara snäll och hjälpsam mot andra därför att det är så man är, alldeles äkta? Skulle aldrig falla mig in att låtsas vara något jag inte är. Jag hatar mig själv och engagerar mig ändå, eller kanske just därför, för hemlösa katter, min sjuka vän, ledsna nätkompisar. När man vet hur det känns att vara nere unnar man ingen annan det utan har kanske extra nära till tröstande ord, precis de orden som man själv behöver höra. När jag tar hand om skadade fåglar eller räddar katter från avlivning eller hemlöshet gör jag inte bara en insats för dem, utan samtidigt för mig själv, för det känns bra att kunna göra någon nytta, att vara behövd. Det är precis sådant som håller en över ytan.

[Biggan_]

Det var dumt sagt. Ogenomtänkt. Du har inte funderat på att man kan hata sig själv och älska andra? Vara snäll och hjälpsam mot andra därför att det är så man är, alldeles äkta? Skulle aldrig falla mig in att låtsas vara något jag inte är. Jag hatar mig själv och engagerar mig ändå, eller kanske just därför, för hemlösa katter, min sjuka vän, ledsna nätkompisar. När man vet hur det känns att vara nere unnar man ingen annan det utan har kanske extra nära till tröstande ord, precis de orden som man själv behöver höra. När jag tar hand om skadade fåglar eller räddar katter från avlivning eller hemlöshet gör jag inte bara en insats för dem, utan samtidigt för mig själv, för det känns bra att kunna göra någon nytta, att vara behövd. Det är precis sådant som håller en över ytan.

Så ledsamt att du känner så!

Jag tycker i allafall om dej Myo!