Hatar du dej själv?, vem är du? Alternativ

[Aqvakul]

Det var dumt sagt. Ogenomtänkt. Du har inte funderat på att man kan hata sig själv och älska andra? Vara snäll och hjälpsam mot andra därför att det är så man är, alldeles äkta? Skulle aldrig falla mig in att låtsas vara något jag inte är. Jag hatar mig själv och engagerar mig ändå, eller kanske just därför, för hemlösa katter, min sjuka vän, ledsna nätkompisar. När man vet hur det känns att vara nere unnar man ingen annan det utan har kanske extra nära till tröstande ord, precis de orden som man själv behöver höra. När jag tar hand om skadade fåglar eller räddar katter från avlivning eller hemlöshet gör jag inte bara en insats för dem, utan samtidigt för mig själv, för det känns bra att kunna göra någon nytta, att vara behövd. Det är precis sådant som håller en över ytan.

Gillar dig skarpt, precis som du är!

[ängsvädd]

Gillar dig skarpt, precis som du är!

Instämmer

[herkules]

Gillar dig skarpt, precis som du är!

eller kanske just för att myo är som hon är?

myo - det är tråkigt att du inte är riktigt komfortabel med att vara den du är. jag tror att du är en alldeles förtjusande person, varm och medkännande och en bra vän.

[ängsvädd]

Det är svårt att tycka om sig själv om man inte blivit älskad av föräldrarna under sin uppväxt. Det var ingen kommentar ang. Myos uppväxtförhållanden för dem känner jag inte till eller diskuterar utan det var bara ett allmänt konstaterande.

[herkules]

En erfarenhet jag gjort är att många människor som upplevs som positiva, empatiska och riktiga energikällor, ibland brottas med fruktansvärda demoner. En positiv livsinställning behöver alltså inte motsvaras av en inre trygghet, en god självkänsla eller självtillit.

visst är det så.

[ninnisky]

Det var dumt sagt. Ogenomtänkt. Du har inte funderat på att man kan hata sig själv och älska andra? Vara snäll och hjälpsam mot andra därför att det är så man är, alldeles äkta? Skulle aldrig falla mig in att låtsas vara något jag inte är. Jag hatar mig själv och engagerar mig ändå, eller kanske just därför, för hemlösa katter, min sjuka vän, ledsna nätkompisar. När man vet hur det känns att vara nere unnar man ingen annan det utan har kanske extra nära till tröstande ord, precis de orden som man själv behöver höra. När jag tar hand om skadade fåglar eller räddar katter från avlivning eller hemlöshet gör jag inte bara en insats för dem, utan samtidigt för mig själv, för det känns bra att kunna göra någon nytta, att vara behövd. Det är precis sådant som håller en över ytan.

en till som gillar dig skarpt för att du är den du är!

[*Stintan*]

Det var dumt sagt. Ogenomtänkt. Du har inte funderat på att man kan hata sig själv och älska andra? Vara snäll och hjälpsam mot andra därför att det är så man är, alldeles äkta? Skulle aldrig falla mig in att låtsas vara något jag inte är. Jag hatar mig själv och engagerar mig ändå, eller kanske just därför, för hemlösa katter, min sjuka vän, ledsna nätkompisar. När man vet hur det känns att vara nere unnar man ingen annan det utan har kanske extra nära till tröstande ord, precis de orden som man själv behöver höra. När jag tar hand om skadade fåglar eller räddar katter från avlivning eller hemlöshet gör jag inte bara en insats för dem, utan samtidigt för mig själv, för det känns bra att kunna göra någon nytta, att vara behövd. Det är precis sådant som håller en över ytan.

Förstår precis vad du menar men vi pratar nog inte om samma sak riktigt. Jag har heller inte sagt att detta skulle gälla alla. Det du säger är ju äkta men tyvärr finns det dom som har en påklistrad fasad. Kanske som ett sorts skydd. Människor är ju naturligtvis olika. Om du har läst vad jag skrivit tidigare i tråden så kanske du förstår vad jag menar. Jag gav nedanstående svar till Aqua tror jag det var tidigare:

"Konstig mening du skrev där men jag har aldrig påstått att det skulle vara ett medvetet spel för gallerierna och inte heller att det är något fel att försöka skapa glädje."

Det är väl jättebra om man kan vara till glädje för andra och kan känna att man gör nytta. Alla behöver få känna sig behövda.
Kan man allt det där hur kan man då gå omkring och hata sig själv? Självklart går det upp och ner för alla människor men man kan ändå vara nöjd med sig själv. Man kan ju ändå inte bli någon annan. Om man inte spelar teater.

[netha]

en till som gillar dig skarpt för att du är den du är!

och en till

[Piccante]

....., för det känns bra att kunna göra någon nytta, att vara behövd. Det är precis sådant som håller en över ytan.

Absolut! när jag har haft motgångar i livet så har just arbete i någon form lönearbete elelr ideellt varit en räddning och gjort att man känner att man behövs och tillför något.

[Snöflinga]

Gillar dig skarpt, precis som du är!

Absolut .. instämmer helt

[silos]

Absolut! när jag har haft motgångar i livet så har just arbete i någon form lönearbete elelr ideellt varit en räddning och gjort att man känner att man behövs och tillför något.

Att göra någonting för sinn nästa gör att man säjlv mår bra då!

[Skruttis]

Det var dumt sagt. Ogenomtänkt. Du har inte funderat på att man kan hata sig själv och älska andra? Vara snäll och hjälpsam mot andra därför att det är så man är, alldeles äkta? Skulle aldrig falla mig in att låtsas vara något jag inte är. Jag hatar mig själv och engagerar mig ändå, eller kanske just därför, för hemlösa katter, min sjuka vän, ledsna nätkompisar. När man vet hur det känns att vara nere unnar man ingen annan det utan har kanske extra nära till tröstande ord, precis de orden som man själv behöver höra. När jag tar hand om skadade fåglar eller räddar katter från avlivning eller hemlöshet gör jag inte bara en insats för dem, utan samtidigt för mig själv, för det känns bra att kunna göra någon nytta, att vara behövd. Det är precis sådant som håller en över ytan.

Det där känner jag så väl igen från mig själv en gång i tiden.
Ju sämre jag mådde och ju mer sk** jag fick ta, desto mer brydde jag mig om andra.
Det som t ex en okänd katt gav tillbaka-för att man strök lite på den-i form av lite spinnande eller en kärvänlig stuff med huvudet, var helt tillräckligt för att kunna stå ut ett tag till.
Jag mådde jättedåligt t o m när personer som var dumma emot mig, råkade ut för något tråkigt. Ett totalt självförakt.

Min man sa en gång till mig: När jag träffade dig så bad du t o m om ursäkt för att du andades och tog syret från andra.

Så här i efterhand när jag inte längre avskyr mig själv, förutom min risiga kropp ibland, så ser jag själv att det var helt sant.
Den här ömheten gentemot alla andra var absolut inte en uppbyggd fasad eller ett spel för gallerierna.
Det var helt enkelt jag!

[Myosotis]

Tack för alla snälla kommentarer

Förstår precis vad du menar men vi pratar nog inte om samma sak riktigt. Jag har heller inte sagt att detta skulle gälla alla...

Okej, i så fall tar jag tillbaka "dumt" och "ogenomtänkt".

...Det är väl jättebra om man kan vara till glädje för andra och kan känna att man gör nytta. Alla behöver få känna sig behövda.
Kan man allt det där hur kan man då gå omkring och hata sig själv?...

Man behöver inte hata den delen av sig som är djurälskande, hjälpsam etc. Om jag fick byta ut mig (garantin har tyvärr gått ut, men man kan ju önska) skulle jag behålla vissa väl valda delar av min personlighet. Jag vill inte vara annat än ärlig, konsekvent etc, men det räcker inte för att tycka om mig.

...Det som t ex en okänd katt gav tillbaka-för att man strök lite på den-i form av lite spinnande eller en kärvänlig stuff med huvudet, var helt tillräckligt för att kunna stå ut ett tag till...

Bra sagt!

[Meriona]

Tack för alla snälla kommentarer
Okej, i så fall tar jag tillbaka "dumt" och "ogenomtänkt".
Man behöver inte hata den delen av sig som är djurälskande, hjälpsam etc. Om jag fick byta ut mig (garantin har tyvärr gått ut, men man kan ju önska) skulle jag behålla vissa väl valda delar av min personlighet. Jag vill inte vara annat än ärlig, konsekvent etc, men det räcker inte för att tycka om mig.
Bra sagt!

Och jag älskar dig över allt annat oavsett hur du än är, bättre människa och vän kan man inte ens gräva upp med grävskopa. Men din dåliga självkänsla skulle jag mer än gärna sparka all världens väg, jag förstår inte ens varifrån den kommer.

[Myosotis]

...gräva upp med grävskopa...

Hur vet du att det inte är precis det de gjort?! Tycker jag har lite jord i håret. Det skulle förklara en hel del...

[*Stintan*]

....det räcker inte för att tycka om mig.

Synd!

[Meriona]

Hur vet du att det inte är precis det de gjort?! Tycker jag har lite jord i håret. Det skulle förklara en hel del...

Aha, har du grävt till hönsen igen? De KAN sprätta själv har jag läst...

[Skruttis]

Man behöver inte hata den delen av sig som är djurälskande, hjälpsam etc. Om jag fick byta ut mig (garantin har tyvärr gått ut, men man kan ju önska) skulle jag behålla vissa väl valda delar av min personlighet. Jag vill inte vara annat än ärlig, konsekvent etc, men det räcker inte för att tycka om mig.

Jag lider med dig Myosotis. Jag förstår precis vad du menar och antagligen rätt bra hur du känner.

Det spelar liksom ingen roll att man själv vet att man har goda sidor som andra får glädje av. Självföraktet och hatet ligger betydligt djupare än så.
Det är inte det lättaste för någon annan heller att hjälpa en ur det. Finns ingen mall över hur man kan lyckas heller.

Jag tror inte att det här hjälper dig direkt heller Myosotis, men jag säger ändå, att jag tycker du är en helsympatisk person som många runtomkring dig (både djur och människor) får stor glädje av att lära känna. Du har bara, tyvärr, hamnat på sniskan med dig själv av någon hemsk anledning.

Hoppas innerligen att du någon gång kan få hjälp av någon/något att ändra din självsyn. Livet blir så mycket trevligare då.

Jag håller tummarna (nej just ja det går ju inte, de är ingipsade), stortårna och resten av fingrarna för dig och önskar dig verkligen lycka till med din självkänsla. DU ÄR BRA!!!

[sqrulan]

Då är det nog bättre att inta horisontalläge.
Krya på dig.

Jag överlevde men var dålig i två dygn! Man är ju inte klok ibland, tur att det är sällsynt! Man kan lugnt påstå att hjärnan hadde tagit semester för så mycket tokigt var det länge sedan jag skrev.

[*Stintan*]

Jag överlevde men var dålig i två dygn! Man är ju inte klok ibland, tur att det är sällsynt! Man kan lugnt påstå att hjärnan hadde tagit semester för så mycket tokigt var det länge sedan jag skrev.

Vi gör alla våra misstag