CITAT (Cacki @ 04-09-2010, 10:47)

Man ska nog inte jämföra vem som är sjukast och därmed vem som är mest berättigad till försäkringsersättning. Då skulle vi alla stå oss slätt. Inte ligger väl någon av oss medvetslös i respirator med total organsvikt...osv osv....om det skulle sätta ribban menar jag. Var människa bär sitt ok och oken ser väldigt olika ut. Kan vi inte unna varann och vara glada för den personens skull om man nu råkar kunna gräva en stund i sin trädgård.
Dessutom kommer återigen det här in i bilden med att inte döma innan man har hela bilden framför sej.
Mitt grävande: istället för att behöva gå hos sjukgymnast (och kosta samhället pengar)för att bibehålla min rörlighetsförmåga (även med hänsyn till nervminnet som kan jämföras med muskelminne om ni nu vet vad det är för något). Jag tränar alltså själv med något som känns motiverat och gör det dessutom med glädje även om vanlig klassisk sjukgymnastik skulle "ta emot" när kroppen bråkar för mycket. Jag har det t.o.m inskrivet i min journal som något positivt och man uppmuntrar mej att fortsätta med det eftersom jag kommer att ha igen på det i förlängningen. Det gör att jag inte förtvinar i förtid och kan förhoppningsvis fortsätta galoppera i korridorerna ännu längre i framtiden.
(Nu börjar jag förresten nå gränsen för hur lång jag vill gå med att behöva lämna ut mej för att folk ska fatta...)
Det är väl katten att man måste försvara sej t.o.m inför sina olycksbröder och systrar!. Det är väl alldeles tillräckligt att behöva göra det inför alla som inte har varit med om något allvarligare än en bruten arm någon gång tillbaka i tiden. Vi själva borde väl ändå veta bättre än så!! Poängterar igen. Döm inte utan att ha hela bilden klar för er!! Så snälla, sluta....skärpning!!
Jag har bara drabbats av en bruten arm, och jag tycker det här är fruktansvärt. Visst ska fusket försöka stoppas, men inte genom att dom som är sjuka varesej ska betala eller behöva känna sej misstänkliggjorda.
När jag bröt armen så blev jag sjukskriven av min läkare, ca en månad senare fick jag ett brev från försäkringskassan där dom skrev att dom mottagit min anmälan, men att det inte betydde att jag skulle känna mej säker på att få någon ersättning !
Jag blev lite chockad, jag har en make som tjänar tillräckligt för att vi ska kunna försörja oss utan min lön under en period, men hur gör den som inte har det. Hur gör en ensamstående förälder tex som får veta att hon kanske får pengar, eller kanske inte får det. Anmäler sej som arbetssökande på arbetsförmedlingen med bruten arm
En bagatell i jämförelse med era problem, men jag förstår verkligen inte hur dom tänker idag.