| |
 Om mig |
|
|
|
|
 08-09-2010, 18:21
|
Medlem
Antal inlägg: 851
Medlem sedan:
03-08-2006
Medlem nr: 8 321
|
Jag trodde jag var rik. Rik på kärlek och lycka och även uppskattelse. Pengar fanns men det var inget som kunde jämföras med de andra rikedomarna. Jag kände mig stark och alert då. Jag trodde starkt på mig själv - jag var ju frisk, modig, snygg och glad. Livet var jag helt nöjd med, jag kunde inte tänka mig att ha det bättre. Motgångar kom ibland, men det fanns inget som störde mig mer än en dag - jag hade lätt att vända mig åt den ljusa sidan och ha det lika bra igen. Det var dock inte så länge sedan. Men det känns så nu med kontrasten. För nu är jag fattig. Det bor en svart mask i mig. Den slukar mig inifrån. Den gör snabba ryck och jag blir snabbt panikslagen och när den väl biter mig inifrån blir jag orolig, deprimerad, arg, kall och sen varm, men mest av allt RÄDD - allt på en och samma gång, under en längre tid. Jag har ingen att prata med. Allt och alla är borta. Jag har blivit lämnad och är otroligt svartsjuk.
Jag vet att tiden är medicinen här. Men att bo med den svarta masken i tre dagar nu är jag absolut inte van med. Jag som trodde jag var stark, ung och positiv - men jag ger upp. Den svarta masken i mig äger mig helt och hållet. Man tror att man kan klara av mycket, men alltid finns där något, oberoende på storlek, som kan slå dig på en punkt som helt gör att du blir förkrossad.
Jag har haft det för bra tidigare. Jag har sett lite ner på de som haft det psykiskt dåligt i flera dagar. Le för i helvete brukade jag tänka. Nu får jag smaka på det själv. Men jag är redan trött på det här. Jag vill resa mig upp och le som jag alltid gör, men det här går inte. Och alla deprimerade jag har hört om kan jag förstå nu.
Allt kan vända så fort så fort kära medlemmar - i framtiden kommer jag att vara rädd. Denna period är något jag absolut inte kommer glömma.
Jag har ingen att prata med just nu. Jag är helt stum. Jag skriver det här. Jag skäms absolut inte över att berätta mina känslor - speciellt inte här. Ni är gamla erfarna och har säkert upplevt liknande. Men visst, vill ni så får ni göra narr av mig pga tidigare händelser. Botten är redan nådd så att säga. Men än vågar jag göra något. Jag vågar i alla fall skriva av mig. Även när jag har det som sämst.
--------------------
jävla bladlöss!
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 18:28
|
Medlem
Antal inlägg: 3 562
Medlem sedan:
20-06-2007
Medlem nr: 11 124
|
Bra att du skriver här! Beklagar att du har det så jobbigt nu  Men det heter ju Kris och utveckling. Efter kriser har man utvecklats - jag vet, det låter klämkäckt men så är det iaf oftast fast man inte kan se det när man är i botten. Sänder en massa tröst- o styrkekramar och hoppas du kan börja komma upp ur mörkret snart 
--------------------
MVH Mimmi
zon 2-3
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 18:31
|
Medlem
Antal inlägg: 4 130
Medlem sedan:
01-11-2002
Medlem nr: 51
|
Ja det är svårt med ord, men det händer nog hos många att man går in i en svart period någon gång i livet, och att man har med sig det för alltid. Om du upplevet att det blir för svårt tveka inte sök hjälp hos utbildade människor.
--------------------
Problemet är inte de onda människorna
utan de goda människornas tystnad. Martin Luther King.
Oerhörda summor har lämnat välfärdssystemen genom de skattelättnader som nu genomförs och inte många opponerar sig. Gunilla T.
Att inte cykla är att gå för långt.
Redigerat av andersen: Idag, 45929 gånger.
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 18:49
|
Medlem
Antal inlägg: 94 312
Medlem sedan:
07-10-2007
Medlem nr: 12 751
|
CITAT (andersen @ 08-09-2010, 19:31)  Ja det är svårt med ord, men det händer nog hos många att man går in i en svart period någon gång i livet, och att man har med sig det för alltid. Om du upplevet att det blir för svårt tveka inte sök hjälp hos utbildade människor. Instämmer med Andersen. Blir du helt håglös så måste du söka hjälp. Men det behöver ju inte gå så långt. Utnyttja dina vänner, sitt inte ensam, försök hitta på något kul även om det känns motigt. Försök "skämma bort" dig själv. Att må psykiskt dåligt är inte livshotande, vändningar kommer när man minst anar det...
--------------------
Har du också ett stort monster under sängen?  zon 1 |
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 18:57
|
Medlem
Antal inlägg: 10 260
Medlem sedan:
02-05-2005
Medlem nr: 5 642
|
Du har mått riktigt dåligt nu i tre dagar. Det kommer att bli fler. Att bli lämnad är en av de värsta sakerna man kan råka ut för, det finns saker som är värre, självklart, men ändå. Du kommer att komma i genom det, om du tillåter dig själv att göra det. Men på tre dagar har du knappt hunnit in i chockfasen.
Du kommer förhoppningsvis lärt dig massor om dig själv när tiden lindat in allt i förlåtande bomull.
Redigerat av Anma: 08-09-2010, 18:57
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 19:04
|
Medlem
Antal inlägg: 3 631
Medlem sedan:
31-05-2010
Medlem nr: 30 760
|
Det är nog flera som gått igenom det du just nu upplever, men det pratas inte om. Jag skrev ur mig min svarta period 20 år sedan. Jag orkade inte äta, inte tänka, men orden de flög. Det blev en bok som jag släppte ut på -80-talet. det var inte meningen från början, utan få ur mig det svarta. detta hjälpte mig ur min mörka tunnel och min hypnoterapeut. Jag hade inte så mycket aning varför det blev så innan, men efteråt kom det hemska ut som hade hänt mig och det jag hade stoppat i gömskan. När raseriet var som värst ---- åkte jag till skogen och avreagerade mig (avreagerade mot dom som gjort mig så illa). Alla har vi mörka och bättre stunder, men nu är det frågan vad som orsakar ditt mörker? Det finns hjälp och hjälp till självhjälp, men till slut får man göra det själv med dom som är vana att hjälpa. nuförtiden finns det mer kvalificerad personal än då jag gick igenom mitt helvete. sök hjälp, det kommer att vända! Känner med dig! .... fuchian....
|
|
|
|
|
|
|
Rihane
|
08-09-2010, 19:07
|
Gäster
|
Du behöver inte vara rädd för den svarta masken den är bara något så fruktansvärt obekant och du känner inte dina egna djup ännu. Nästa gång är du inte lika rädd för det är bekant och du vet att det bara tar tid att komma över.
Tre dagar är kort tid. Håll koll på dig själv. Fortsätt att skriva för din egen skull, sätt namn på det som pågår och stäng det inte inne.(du behöver inte publicera det du skriver om du inte vill)
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 19:09
|
Medlem
Antal inlägg: 5 521
Medlem sedan:
14-03-2006
Medlem nr: 7 219
|
CITAT (abbbe @ 08-09-2010, 19:21) Jag trodde jag var rik. Rik på kärlek och lycka och även uppskattelse. Pengar fanns men det var inget som kunde jämföras med de andra rikedomarna. Jag kände mig stark och alert då. Jag trodde starkt på mig själv - jag var ju frisk, modig, snygg och glad. Livet var jag helt nöjd med, jag kunde inte tänka mig att ha det bättre. Motgångar kom ibland, men det fanns inget som störde mig mer än en dag - jag hade lätt att vända mig åt den ljusa sidan och ha det lika bra igen. Det var dock inte så länge sedan. Men det känns så nu med kontrasten. För nu är jag fattig. Det bor en svart mask i mig. Den slukar mig inifrån. Den gör snabba ryck och jag blir snabbt panikslagen och när den väl biter mig inifrån blir jag orolig, deprimerad, arg, kall och sen varm, men mest av allt RÄDD - allt på en och samma gång, under en längre tid. Jag har ingen att prata med. Allt och alla är borta. Jag har blivit lämnad och är otroligt svartsjuk.
Jag vet att tiden är medicinen här. Men att bo med den svarta masken i tre dagar nu är jag absolut inte van med. Jag som trodde jag var stark, ung och positiv - men jag ger upp. Den svarta masken i mig äger mig helt och hållet. Man tror att man kan klara av mycket, men alltid finns där något, oberoende på storlek, som kan slå dig på en punkt som helt gör att du blir förkrossad.
Jag har haft det för bra tidigare. Jag har sett lite ner på de som haft det psykiskt dåligt i flera dagar. Le för i helvete brukade jag tänka. Nu får jag smaka på det själv. Men jag är redan trött på det här. Jag vill resa mig upp och le som jag alltid gör, men det här går inte. Och alla deprimerade jag har hört om kan jag förstå nu.
Allt kan vända så fort så fort kära medlemmar - i framtiden kommer jag att vara rädd. Denna period är något jag absolut inte kommer glömma.
Jag har ingen att prata med just nu. Jag är helt stum. Jag skriver det här. Jag skäms absolut inte över att berätta mina känslor - speciellt inte här. Ni är gamla erfarna och har säkert upplevt liknande. Men visst, vill ni så får ni göra narr av mig pga tidigare händelser. Botten är redan nådd så att säga. Men än vågar jag göra något. Jag vågar i alla fall skriva av mig. Även när jag har det som sämst. jäklar vad jag känner med dig! en dag kommer du att le igen och tills dess sköter du om dig så gott det går!
--------------------
likes anarki och faråthelvete ☺
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 19:12
|
Medlem
Antal inlägg: 3 631
Medlem sedan:
31-05-2010
Medlem nr: 30 760
|
Rihanne,
Hade du hänvisning till min bok när du nämnde till Abbbe att det behöver inte ges ut? Om så så var det endast en biprodukt som jag tvekade, men lät ges ut. allt är skrivet så att ingen kan känna igen mig eller de inblandade. det var så jag menade. Håller på på en fortsättning till det, men det kommer när den kommer......fuchian....
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 19:23
|
Medlem
Antal inlägg: 3 185
Medlem sedan:
21-06-2009
Medlem nr: 24 333
|
Men du Abbbe, så läckert du skriver! Det kan du! Du kan ju beskriva problemen, så att man upplever sina gamla känslor från förr! När du skrev om din situation, så var det som hämtat från mina unga dagar...övergiven, inget är bra, att bara prata med någon vara som att klättra upp för Himalaya.
Skriv av dig, vetjag. En ide kanske är att skriva en novell, eller en tjock bok om hur du känner dig - ratad, utlämnad, värdelös. För skriva kan du, och beskriva precis så som vi kände det när vi var i samma situation. För det har vi varit. Vi vill gärna läsa om hur vi hade det! Det är så skönt att känna igen sig! Även om det inte blir en bestseller, så har du satt pränt på dina känsklor, och när du läser vad du skrivit, och rättar det, så har du lärt dig vad livet går ut på - att fortsätta leva med de motgångar och medgångar som det bjuder oss. Vem vet vad som väntar bakom nästa hörna? Tänk om jag gått till vänster, i ställer för höger, den gången jag mötte mtt livs älskade?
Redigerat av Bengalow: 08-09-2010, 19:25
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 19:24
|
Moderator
Antal inlägg: 18 405
Medlem sedan:
27-01-2007
Medlem nr: 9 009
|
Life sucks, alla inser det förr eller senare
|
|
|
|
|
|
|
Meriona
|
08-09-2010, 19:27
|
Gäster
|
CITAT (Huggorm @ 08-09-2010, 20:24) Life sucks, alla inser det förr eller senare Det hoppas jag inte. Jag är lyckligt ovetande länge länge till. jag vill inte känna det som abbbe gör.
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 19:34
|
Medlem
Antal inlägg: 1 870
Medlem sedan:
12-08-2009
Medlem nr: 25 446
|
Jag brukar tänka att händer det ngt radikalt med min självsyn/identitet så var det nog bara en tidsfråga.
Vad som än händer kommer man nog närmare sig själv och det blir alltid positivt i slutändan.
Jag lärde mig ju ngt nytt om mig själv.
Själv tycker jag det kan vara bra att sprida ut tillvaron på de saker som känns roliga. Då har man sämre tid att tänka o gräva ner sig. Det bästa är nog ändå att prata med ngn - det finns alltid ngn som har känt eller känner likadant och tillsammans är man starkare.
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 19:43
|
Medlem
Antal inlägg: 851
Medlem sedan:
03-08-2006
Medlem nr: 8 321
|
Wow! Vad kul att jag fick respons! Jag hann bara småstäda lite och här var det respons. Detta känns lite som terapi faktiskt. Tack till alla som skrev fina ord.
Särskilt trevligt är det att höra att andra har haft det som jag och kommit ur det - det är nog det jag är ute efter - att kunna se framåt. Tur att jag inte är ensam. Då får masken mindre luft känns det som.
Jag vet att tre dagar inte är mycket och att det blir värre och värre, för det blir det vet jag. Men just nu är det i alla fall som värst. Nästa vecka blir det arbete igen och då kommer jag träffa gamla arbetskamrater - något jag ser fram emot. Nu är dock allt ensamt, tråkigt och mörkt. Det kan jag inte ändra på.
--------------------
jävla bladlöss!
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 19:46
|
Moderator
Antal inlägg: 18 405
Medlem sedan:
27-01-2007
Medlem nr: 9 009
|
CITAT (abbbe @ 08-09-2010, 20:43) Särskilt trevligt är det att höra att andra har haft det som jag och kommit ur det - det är nog det jag är ute efter - att kunna se framåt. För de flesta tror jag det går i vågor. Man mår bra ett tag, sedan mår man dåligt ett tag. Det gäller att bara hålla sig flytande när det känns tungt, så blir det snart bättre igen.
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 20:13
|
Medlem
Antal inlägg: 851
Medlem sedan:
03-08-2006
Medlem nr: 8 321
|
CITAT (Wilmer @ 08-09-2010, 20:52) Det är ju så, de allra allra flesta kommer ur det! Men hemskt när man själv inser att man faktiskt kanske fortfarande är på väg ner i hålet en stund till innan det går uppför igen. Men det går uppför, ibland till och med med hjälp av en hiss! Det där lät fint! Jag hoppas verkligen hissen kommer snart, för allt rasade till botten på bara en dag. Man känner att det borde finnas en knapp som man kan trycka på. "Ge upp!" - och så är allt borta. För det här är något som man inte klarar av när man obeväpnad och oförberett har hamnat på en plats man aldrig trodde fanns för en.
--------------------
jävla bladlöss!
|
|
|
|
|
|
|
|
08-09-2010, 20:19
|
Medlem
Antal inlägg: 6 240
Medlem sedan:
04-11-2005
Medlem nr: 6 755
|
CITAT (Rihane @ 08-09-2010, 20:07) Du behöver inte vara rädd för den svarta masken den är bara något så fruktansvärt obekant och du känner inte dina egna djup ännu. Nästa gång är du inte lika rädd för det är bekant och du vet att det bara tar tid att komma över.
Tre dagar är kort tid. Håll koll på dig själv. Fortsätt att skriva för din egen skull, sätt namn på det som pågår och stäng det inte inne.(du behöver inte publicera det du skriver om du inte vill) Det här tyckte jag var en bra sammanfattning. Det snackas om att man måste ända ner för att kunna studsa upp igen...det stämmer! Man måste tillåta sej att sörja. Inte bli rädd och tränga undan och försöka fly från sina känslor. Gråt, skrik, sparka, låt allt ha sin tid....och till slut...torka tårarna och gå vidare starkare än nånsin. Du kommer att fixa det!
--------------------
**Cacki z 3**
|
|
|
|
|
|
1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
0 medlem(mar):
|
|
 |
|
