Den första ägaren till vårt hus hade ett stort trädgårdsintresse och anlade flera trevliga och genomtänkta rabatter, vilka man kan se spår av än idag. MEN den föregående ägaren gjorde inte så mycket mer än att underhålla och vissa rabatter ser ganska risiga ut
Mitt senaste projekt är en halvstor rabatt som är fullproppad med lammöron, akkejam en daggkåpa och några andra perenner som är ganska stora vid detta laget. Det finns också en mängd lökar nerstoppade överallt - vilket gör att man inte kan stoppa ner spaden utan att klyva en lök

. I stort sett alla jord är dessutom täckt med mossa, den som inte upptas av perennerna alltså. Man kan inte gräva någon stans i jorden utan att ta emot någon växt, och att försöka mylla ner gödning (försökte med ko på påse) går öht inte alls, då krafsar man upp lökar eller skadar rötter......
Jag är inte heller nöjd med placeringen av vissa perenner, några höga står längst fram och mindre men vackra står inklämda utan att synas. Vissa vill jag ta bort och andra vill jag dela och ge en bättre placering.
Det jag funderar på är hur man tacklar detta problemet. Jag har funderat på att mer eller mindre gräva upp hela rabatten i höst och jordförbättra, MEN det innebär att stora delar av lökarna komemr gå förlorade. Iofs är det mest gula tuklpaner och några narcisser (är inte görtjust i någon av dem), men det finns även pärlhyacinter någonstans.
Alternativet är väl att göra det i etapper och försöka plantera om det som ska ändras utan att försöka röra så mycket i jorden, men fungerar det verkligen?
Är det verkligen nyttigt och främjande för växterna att stå så trångt, eller mår de bättre med mer utrymme runt rötterna?