Nu har min hund somnat in..., Cancern har tagit ännu ett liv Alternativ

[Motti]

ja vad ska man säga :)har misst fem hundar så jag vet hur hemskt jobbigt det är ,en familjemedlem som går bort och man hör dom känner dom lång tid efter,men man har dom ljusa härliga stunderna i huvudet som man kan plocka fram,dom stunderan kan ingen ta ifrån en
Kramis Motti

[zaaritha]

jag känner djupt för er! Sorgen gör så ont!
Vi skaffade Kelly, när Tessi dog.
Då var vi tvungna att ägna oss åt Kelly--fast vi grät o sörjde....

Hade vi inte skaffat Kelly; så hade vi haft mer tid att sörja.
Vi hade grävt ner oss i sorgen.
Men; Kelly hjälpte oss!

[fuchsian]

Det värsta var förra gången att veta när det var dax och när vi hade tagit beslutet så var hela familjen med.
Vår dotter hade skrivit ett brev som vi la i kistan, den skulle hundsjälen lämna till Gud, ville hon.
efter att vi hade avlivat henne, skulle vi dagen därpå hämta den lilla kistan hos veterinären och ge det med en stolpe med namn på till dom som skötte om att begrava i ett färdigt dike de gjort dör detta.

Jag låg vaken hela den efterföljande natten och kunde höra hur hunden tassade runt och gjorde det som hon brukade på morgonen. Det kändes inte tröstefullt just då, men sedan känndes närvaron som en tröst.

Likväl har det varit med våra fåglar, de har "stannat kvar" ett tag efteråt tills man fått gå över det värsta.
Inga mer hundar efter detta och nu får den oäktingen till "goja" vara med oss. ... fuchian..

[Maggan H]

Tack alla för trösteorden. Det värsta har lagt sig för jag vet att det var rätt beslut.

Nu får man tänka på alla hyss som den här busiga hunden hade för sig, för hon var en riktig Emil!

[fuchsian]

Maggan H,

Det är ju därför vi deltar i det du har berättat. Många har/haft hundar så man känner det ändå in i hjärtsötterna hur det sliter. Du tog ett svårt, men rätt beslut så den har det gott där den är och du har alla minnerna kvar och alla hyss kommer man ihåg och kan sedan le åt bysen.

Min förra hund var sjuk 8 månader och försämrades sakterliga tills jag såg att nu vill hon inte vara med längre. Det blev som en vändpunkt och efteråt trodde jag att jag fick ett hjärtinfarkt för jag fick så himla ont i hjärtat, men det var sorgen och smärtan hade jag 4 månader innan den släppte, Svärfar dog strax efter att hunden hade gått bort, men jag grät nog mer efter min hund på hans begravning, men sedan kom det också för min svärfar var en rolig och varmhjärtad person.

När jag nu åter läste igenom denna tråd, så känns gråten i halsen, det som du går igenom och det som väntar oss rätt snart.
Att kunna förstå den andres sorg och saknad, måste man ha varit där själv. Men det ljusnar och de goda minnerna poppar upp vartefter, ska du se. .... .... fuchian ......

[Kullatorpet]

Ja du Maggan, i sådana här stunder finns inte ord för vad man känner. Det är ju ens bästa vän....

[Anki V]

Usch vad tråkigt att höra….

En stor kondoleanskram!

/Anki

[Biggan_]

Så ledsamt!

Du får försöka glädja dej åt de 14 fina åren ni fick tillsammans.
Vilken vacker hund hon var!

[Wilmer]

Lite jobbigt när det går så snabbt även om man vet att det ska komma.. Sedan är det så tyst hemma, man hör att det tassar ändå?

[Maggan H]

Javisst hör man hunden som inte finns, kommer på mig många ggr med att tänka 'det är bara Dibsy' när jag sen kommer på-Oj, det måste ha kommit utifrån....

Och plötsligt har det blivit viktigt att låsa dörren så fort det mörknar-det var inte så noga innan, Dibsy varnade så fort någon bara närmade sig huset.

[fuchsian]

Maggan H,

Tycker du att det känns svårt att höra det du hör? Kan du vända dig till en positiv sak, hunden vill endast trösta dig, men hun har det bra och befinner sig på ett plan av utan smärta och annat.
Du, som matte, känner och hör detta som en tröst nu i början, sedan avtar det, men hon kommer att finnas i ditt hjärta med all den kärlek och skoj hun upplevde under sitt liv.

Detta är inga spökhistorier jag kommer med, utan en helt normal reaktion och att hunden hörs, det hör till. Har hört av många samma sak, mer eller mindre, beroende hur nära de hade sitt älskade djur, och dessa människor har varit helt normala, utan ens dragning åt det hållet vi inget vet.

Våran lilla yorky har inte visat sig ännu att hon vill lämna oss. Hon har mått relativt bra men det kan inte komma ifrån att det sjunger på sista versen. Vi skulle åkt neråt i slutet av augusti, men lånade ut huset till en annan som behövde det bättre just då och ville inte vara borta från vår hund när vi nu reser n. vecka, så man får leva mer för den lilla hundens behov i första hand, vi hinner fara senare och det kanske behövs när hon är borta.

Jag ville ge dig tröst med mitt speciella sätt, men huuuga som det svider i hjärttrötterna! . fuchian.

[Margith]

Nej men fy så ledsamt
Vi har hund nr 7 hemma hos oss nu, så jag vet hur du mår.
För mig har det varit klen tröst att veta att 'vi gjorde det enda rätta', 'hunden har inte ont längre' osv... Det gör lika förtvivlat ont i alla fall och saknaden är enorm

Margith

[fuchsian]

Margit,

Men hur har du kunnat handskas med sorgen med alla dessa hundar? Jag tycker att det gör lika ont varje gång. Man verkar inte vänja sig, som en del kan påstå, som inte har djur.

Denna yorky är vår andra hund. Vi hade hundar och katter i laggårn på landet när jag var liten och när den lille grisen slaktades stax innan jul, kunde de inte ha mig hemma.

Jag har förlorat under min vuxna del 4 fåglar och nu kommer detta....
Vi kommer inte skaffa fler hundar pga. vi vill resa och anser att då hinner vi inte ta hand om en ny valp. Min dotter har 3 hundar, misst hastigt en av dem, men skaffade en ny och vuxen, för sorgen och för att de kvarvarande saknade sin kompis.
Dom kan jag krama om när jag känner behov av det.

Vi har kvar denna lustiga lilla fågel, vår "gatukorsning", men ack så gossig han är.... hoppas ett längre liv för denna än vad mina engelska undulater fick.

Sorg efter djur är lika stor som efter en människa, även att man kanske då tycker så. Det är bara bra att släppa ut det. ...fuchian...

[Myosotis]

Vad jobbigt när det kommer så plötsligt, vilken chock! Jättevackert foto!

[Wilmer]

Javisst hör man hunden som inte finns, kommer på mig många ggr med att tänka 'det är bara Dibsy' när jag sen kommer på-Oj, det måste ha kommit utifrån....

Och plötsligt har det blivit viktigt att låsa dörren så fort det mörknar-det var inte så noga innan, Dibsy varnade så fort någon bara närmade sig huset.

Stora förändringar på alla sätt! Men ljuden, de är nog "fantomljud" de hör jag bara mina är borta på semester utan mej.

[Red Top]

Känner med dig,

Dibsy var en ovanligt vacker schäfer.

[Meriona]

Håller med föregående, vilken vacker schäfer! Så tråkigt att hon blev sjuk.

[fuchsian]

Vad jobbigt när det kommer så plötsligt, vilken chock! Jättevackert foto!

Myo,

Det är nog så kaotiskt att ta det beslutet som hon fick göra. Man är och icke är förberedd, men av egen erfarenhet skulle jag önska att inte ha en sjuk hund, utan att det skulle gå fortare. Att ta en dag i sänder och se till hundens bästa och ändå veta att den lever på lånad tid ........ det gör jäklans ont. Har läst igenom flera gånger denna tråd, men frågar mig att varför plåga mig själv .... dax nog sen när det är över .. fuchian...

Redigerat av fuchian: 28-09-2010, 14:55

[Gunilla T]

Jag brukar inte läsa trådar när någon mister sitt djur men nu gjorde jag det och blir så ledsen...saknaden och sorgen är så stor..vilken vacker schäfer.

Har själv två gamla hundar...

[gnon49]

Glädje o sorg är ju intimt förknippade sägs det. Våra husdjur är väl en bekräftelse på detta. Man vill ha glädjen, och får den, men vet att en dag får man ta avsked. Det känns så orättvist men så är det ju.
Husdjur kan då inte jag vara utan eftersom glädjen över dom vida överstiger den sorg man känner vid förlust.
Har själv ingen hund men schäfer är jag svag för.