Hej SUZ,
Har läst igenom det du svarat på mitt tillägg.
Du tar åter upp detta med respekt. Jag gjorde ju klart för dig att det är något som kommer med tiden, men från min sida betraktar jag respekt just som det låter --- respekt mot andra.
Strunt i det jagt skrev om min barndom som påverkar mig, det går att handskas med. Du bara inte förstod situationen som gälde att be om nåd, be om respekt eller vad det månne vara.
Jag kan be, men utsätter mig inte i underläge, utan låter det då att passera. Visst är det så att en del av er har haft det jobbigt som barn och det speglar er vardag, inget som är ovanligt.
Om mitt liv, barndom eller vad det gäller kommer jag inte säga något mera till någon, för jag tar inga fler diskussioner som kan syfta åt det hållet.
Er önskan var ju slippa höra hur jag har/haft det, så då går man inte in i dessa trådar där någon har det jobbigt eller inte mår bra. Min insats är överflödig i de sammanhang.
Att ge råd, varför är du rädd för det? Du har ju gjort det hela kvällen och jag har inte haft en enda tanke att göra annat än lyssna och ta in. Det med "taggarna ut" gäller när någon råskäller mig, men även det kan man undvika gm att låta bli att läsa/svara och gå vidare. En sak att inte låta sig bli provocerad och tvärtom, inte provocera någon.
Jag lyssnar på saklig och i god ton avgett kritik, det gör jag ju i det normala livet också. Det är nog över 25 år sedan som någon råskällde på mig, alltså en annan vuxen person. Jag vände ryggen och gick innan jag skulle ha spruckit, vilket jag skulle sett som ett nederlag och gör det ännu.
Jag kan hålla mig till väderleken el annat harmlöst när andan faller på. Då blir det inga påhopp.
Att jag vill trots allt vara kvar har sina randiga orsaker och alla PM jag fått som stöd.
Nu är det väl slutsnackad om mig, hoppas jag. Jag kommer inte ta upp mer om min person om det inte trots allt kommer upp mer som någon vill ha sagt. Sov gott och tack än en gång till er alla!

fuchian...
Redigerat av fuchian: 30-09-2010, 20:45