CITAT (Christa @ 19-10-2010, 17:13)

Att förklara var visst bara slöseri med tid men eftersom jag är intresserad av både medicin, psykologi och kommunikation så skulle det vara intressant att höra vilka symptom det är som du tycker dig känna igen.
Eftersom jag har för liten muskelmassa så är det viktigt att jag lägger på mig mera muskler. Jag motionerar absolut inte för att gå ner i vikt. Det har jag aldrig gjort. Att jag ville gå ner från 70-65 var för att jag skulle komma i mina kläder. Hade köpt på mig en hel del och ville inte ha varken kostnaden eller besväret att köpa nytt. Att kilona rasade när jag slutade äta smörgåsar ser jag inte som något problem. Jag har inte mindre hull än en normalviktig. Det är muskelmassan som är för liten.
På grund av stress på jobbet så kom jag i klimakteriet vid 43 års ålder så min östrogenproduktion är minimal numera. Det innebär att om jag går upp i fettvikt så lägger sig ingenting på höfterna utan det är på magen det hamnar.
BMI är en ganska trubbigt mått. Det handlar ju bara om vikt i förhållande till längden. Det säger ingenting om kroppssammansättningen.
Att jag håller min arsenal av jobbiga hälsoproblem borta genom en bra kost kan jag inte se något negativt med.
Som sagt, det skulle vara väldigt intressant att höra vad du och en del andra anser att jag skulle vinna med att äta mer eller vad det nu är som ni anser att jag borde göra.
Trodde att jag redan sagt det. Ditt kontrollbehov ... av vad du stoppar i dig och inte bara det ... du måste ha reda på vad allt innehåller av mineraler, kolhydrater, fett mm mm, träning där du hela tiden letar efter vad som är bäst ... låter inte sunt, din undervikt. = Det får mig att tro att du lider av ätstörning.
Jag blir alltid ledsen när jag "ser" någon med de symptomen.

Du säger i något inlägg att du saknar muskelmassa och att kilona lägger sig på magen din. Just det är vanligt när det gäller underviktiga, de första kilona lägger sig på magen som mest troligt buktat inåt och nu upplevs som stor när den börjar anta platt form.
Allvarligt talat Christa, så tycker jag att du ska kontakta primärvården eller om du har sjukhus med specialistmottagning för underviktiga. KBT tror jag att du skulle må bra av ... det blev räddningen för vår dotter och det tackar hon alla inblandade för idag och alla dagar.
Du får gärna PM,a mig om du har frågor eller vill prata mer om detta ämne, men inte göra det öppet i forumet.