Fördomar - vem skulle du lita på?, Om du skulle tvingas välja en person att lita på... Alternativ

[fuchsian]

Men jag förstår inte riktigt varför hårdrockare måste klä sig svart, läder och nitar, speciella frisyrer och allt det där för att visa vem dom är. Kan dom inte uttrycka sin personlighet på annat sätt än genom det visuella?

Jag har tänkt på det också, men det blir man inte klok på. Min yngsta syrrans dotter var med och spelade i en hårdrockband under tonåren, hon skrev texter och har även kommit med i radio, men hon skrämde vår mor ordentligt när hon visade sig som hon var. svart hår (blond i natur), vitsminkad ansikte, svart runt ögonen och andra konstiga, svarta grejer och ringar och kedjor över en svart skinn-autfit. senare hörde jag att hon var med satanister och de hade sina seremonier på kyrkogårdar.
Hon var /är? narkoman och nu har hon en son på 3 år. bandet splitrades när en av den dog av en överdos.

Senast jag såg henne så var hon 9 år. ...Fuchsian...

[Pia L]

I brist på alternativet "raggare" så väljer jag hårdrockaren

[Rebecca]

Jag har tänkt på det också, men det blir man inte klok på. Min yngsta syrrans dotter var med och spelade i en hårdrockband under tonåren, hon skrev texter och har även kommit med i radio, men hon skrämde vår mor ordentligt när hon visade sig som hon var. svart hår (blond i natur), vitsminkad ansikte, svart runt ögonen och andra konstiga, svarta grejer och ringar och kedjor över en svart skinn-autfit. senare hörde jag att hon var med satanister och de hade sina seremonier på kyrkogårdar.
Hon var /är? narkoman och nu har hon en son på 3 år. bandet splitrades när en av den dog av en överdos.

Senast jag såg henne så var hon 9 år. ...Fuchsian...

Oj, det där var lite extremt kanske. Tufft för er runtomkring...

Man jag vill verkligen påpeka att man kan definitivt inte dra alla dessa människor över en och samma kam! Alla som har udda klädstil behöver verkligen inte ha ett trassligt liv.

Och det där med klädstil tycker jag inte är något konstigt överhuvudtaget. Vissa vill klä sig i skjorta och kostym, vissa vill klä sig i second hand-fynd och vissa vill klä sig i svarta kläder med dödskallar/nitar/vad det nu kan vara. Det är inget konstigare än så. Man vill visa att man gillar den stilen, visst, varför ska det då vara så konstigt att klä sig så?

En närstående person till mig hade en "mörk" period då hon klädde sig enbart i svarta kläder, färgade håret svart och sminkade sig hårt runt ögonen. Visst kan det uppfattas skrämmande, men det var en fas i hennes liv. Idag har hon utökat garderoben till allehanda roliga färger och färgat håret rött. Ännu en fas. Jag hade tyckt lika mycket om henne oavsett vad för klädstil/hårfärg hon har. På insidan är hon ju samma person ändå.

[Fny]

Men jag förstår inte riktigt varför hårdrockare måste klä sig svart, läder och nitar, speciella frisyrer och allt det där för att visa vem dom är. Kan dom inte uttrycka sin personlighet på annat sätt än genom det visuella?

Alla andra uttrycker ju också sin personlighet genom det visuella, det är ju inte bara hårdrockare som gör det. Man klär sig på ett vis som matchar det intryck man vill ge andra, och helt enkelt vad man tycker är snyggt.

[Rebecca]

Alla andra uttrycker ju också sin personlighet genom det visuella, det är ju inte bara hårdrockare som gör det. Man klär sig på ett vis som matchar det intryck man vill ge andra, och helt enkelt vad man tycker är snyggt.

Tack, det var precis sådär jag ville skriva men inte riktigt kunde få fram ordentligt

[kerstin z5-6]

Självklart Hårdrockaren:) lika gärna en SvartRockare om de fortfarande finns:)

[xlxl67]

Alla andra uttrycker ju också sin personlighet genom det visuella, det är ju inte bara hårdrockare som gör det. Man klär sig på ett vis som matchar det intryck man vill ge andra, och helt enkelt vad man tycker är snyggt.

Precis och extra skeptisk blir man mot någon som försöker putsa bort det lilla naturliga med en för putsad fasad.

[fuchsian]

Jo, det var nog mest tuffast för mamma att se henne, för att hon hadde hand om henne rätt mycket under de 10 första åren. vilken schock för vår mor!!!
Min lilla-syster fick psykos efter födelsen och även att jag tjatade att söka hjälp så hjälpte det inte. Socialen tog barnet från henne och pappan fick ensam vårdnad om henne, men han brydde sig inte....
De gångerna jag såg henne, såg jag en enorm begåvad tjej, kunde rita så ovanligt bra, vi har inga på min sida som har sångröst, men genommusikaliska kusiner har jag.
Hon kunde sjunga, den lilla. Texterna som hon skrev var rätt destruktiva.

Jag hörde senare att pappan hade flyttat med henne till en annan ort och hade börjat supa, arbetslös och ingen såg efter tösen. Hon fann en tryghet hos en dubbelt så gammal knarkare och hårdrockare och de levde tillsammans tills han tog en överdos.
Bland dessa människor kom hon sedan i kontakt med satanismen och kunde inte ens möta sin mor, hon jobbar nu som healer, med ljusa energier. Det blev krock direkt mellan det ljusa och det mörka. och de har inte någon relation över huvud taget. Inte enbart vad tösen blev, också innan dess.
Jag har inte hört mer sen pojken föddes hur hon har det.
Under sin tonårstid åkte hon ut och in på rehab, men när hon fyllde 18, så då sa hon att nu kommer ni inte åt mig mera.
Jag har försökt prata om detta med min syster, men det blir endast det att hon berättar om alla sina sjukdommar och en och annan ängel emellan. Mer kan jag nog inte göra, men kanske det kommer upp något där man kan hjälpa tösen. Är hon fortfarande som tidigare så blir hon inte så gammal. Ledsamt men hjälplöst.
...Fuchian .....

[*Stintan*]

Varför berättar du sånt där här på forumet fuchsian?

[Fny]

Jo, det var nog mest tuffast för mamma att se henne, för att hon hadde hand om henne rätt mycket under de 10 första åren. vilken schock för vår mor!!!
Min lilla-syster fick psykos efter födelsen och även att jag tjatade att söka hjälp så hjälpte det inte. Socialen tog barnet från henne och pappan fick ensam vårdnad om henne, men han brydde sig inte....
De gångerna jag såg henne, såg jag en enorm begåvad tjej, kunde rita så ovanligt bra, vi har inga på min sida som har sångröst, men genommusikaliska kusiner har jag.
Hon kunde sjunga, den lilla. Texterna som hon skrev var rätt destruktiva.

Jag hörde senare att pappan hade flyttat med henne till en annan ort och hade börjat supa, arbetslös och ingen såg efter tösen. Hon fann en tryghet hos en dubbelt så gammal knarkare och hårdrockare och de levde tillsammans tills han tog en överdos.
Bland dessa människor kom hon sedan i kontakt med satanismen och kunde inte ens möta sin mor, hon jobbar nu som healer, med ljusa energier. Det blev krock direkt mellan det ljusa och det mörka. och de har inte någon relation över huvud taget. Inte enbart vad tösen blev, också innan dess.
Jag har inte hört mer sen pojken föddes hur hon har det.
Under sin tonårstid åkte hon ut och in på rehab, men när hon fyllde 18, så då sa hon att nu kommer ni inte åt mig mera.
Jag har försökt prata om detta med min syster, men det blir endast det att hon berättar om alla sina sjukdommar och en och annan ängel emellan. Mer kan jag nog inte göra, men kanske det kommer upp något där man kan hjälpa tösen. Är hon fortfarande som tidigare så blir hon inte så gammal. Ledsamt men hjälplöst.
...Fuchian .....

Hemskt och ledsamt, ja! Men det tycks mig en aning märkligt att skriva om det i en tråd som handlar om stil? Såvida du inte menar att hon hade den klädstilen på grund av att hon mådde dåligt eller hade med satanister att göra? Vad menar du egentligen?

(p.s. jag kan absolut förstå behovet av att prata av sig och uttrycka sina tankar och erfarenheter, men det finns en tid och plats för allt. )

[abbbe]

Jag skulle inte kunna välja, troligtvis för att dessa kategorier inte är mitt sätt att kategorisera personer på. Jag kategoriserar personligt och då efter beteende, första intryck, blick och säkerhet, mm, mm. En hårdrockare kan lika gärna vara en egotrippad tönt som är osäker och ohjälpsam just mot mig, men det kan också vara någon hjälpsam och social när man talar med honom/henne. Samma med alla andra kategorier. Och det är därför jag inte kan välja.

Redigerat av abbbe: 22-10-2010, 13:57

[fuchsian]

Jo, det glömde jag lägga till att gm sitt beteende och sin klädstil -- hårdrockare och destruktiv, gömde hon ju sitt innersta och på detta sätt "skrämde" folk och oss (inte mig) anhöriga och sedan gå till ytterligheter med droger och kyrkogårdar, visar ju ytterligare en ny fasad. Inte faasen klär de som änglar när de får en kraftig reaktion med det motsatta.

Precis som "kostymnissar" gömmer sitt, och visar fin fasad utåt ---- så gjorde denna tös att visa hur tuff hon hadde blivit.
Det där med satanismen, är jag inte hemma i alls och håller mig undan det för att jag känner dom inte.
Kanske det finns en vacker själ om de kan släppa fram den ur "maskeradkostymen".
Detta är ju deras sätt att visa andra var deras gränsser går? Kanske det enda sättet de just då finner som lämplig klädsel.

En "vanlig" hårdrockare är inte alls lika skrämmande att möta och om han/hon är ensam, skulle jag inte tveka att be om hjälp. Det som finns på insidan det är det som räknas och vilket jag har förmågan att "se".

I grupp visar ju dessa sin sämsta sida och vem vågar då gå och fråga om vägen, gata ex. Men om en ensam sådan skulle komma fram, så tror jag nog att de är inte så kacksiga, däremot förvånade att tex. en liten gråhårig tant kommer fram och rycker i kedjorna och visar sin karta.

Men i grupp skulle de nog skrämma slag på den lilla tanten.

Detta var min tanke bakom det jag berättat, men tyvärr glömde "slutknorren". ....Fuchsian.....

[Rebecca]

I grupp visar ju dessa sin sämsta sida och vem vågar då gå och fråga om vägen, gata ex. Men om en ensam sådan skulle komma fram, så tror jag nog att de är inte så kacksiga, däremot förvånade att tex. en liten gråhårig tant kommer fram och rycker i kedjorna och visar sin karta.

Nja, vad grundar du detta på? Jag är ingen hårdrockstjej men umgås med människor ur bland annat den kulturen. När vi är ute på krogen går jag mycket mycket hellre till rockställen eftersom alla där är så trevliga - och oftast i grupp.

[Fny]

I grupp visar ju dessa sin sämsta sida och vem vågar då gå och fråga om vägen, gata ex. Men om en ensam sådan skulle komma fram, så tror jag nog att de är inte så kacksiga, däremot förvånade att tex. en liten gråhårig tant kommer fram och rycker i kedjorna och visar sin karta.

Sin SÄMSTA sida? Det var väl inte så trevligt sagt. Anser du alltså att en typisk hårdrockares kläder faktiskt är sämre än andra kläder? Eller är det grupper med hårdrockare du har problem med? Och varför då?

Kanske det finns en vacker själ om de kan släppa fram den ur "maskeradkostymen".

vad ska man säga... det är tråkigt att höra... jag kan inte ens formulera ett förståeligt svar, jag blir bara ledsen. Det är synd att du har fått en så negativ bild av hårdrockare, fuchsian.

[fuchsian]

Det jag menar är, att i en grupp är de tuffa och ingen vågar visa sin svaga sida och hjälpa den lilla gråhåriga lilla tanten.
Det är som att "tappa ansiktet"-typ, förstår du? Bli löjligade av sina kamrater för att grupptrycket har en viss påverkan och tolerans för olika saker.

Sen kan det ju bli att hela gänget kan tycka synd om den lilla tanten och de alla blir hjälpsamma,
Det är ju så att man inte vet förran man sitter där.

Jag drar inte genom samma kam och den sidan som du belyser är en motsats till det jag skriver om, så hela detta kommer fram från våra egna erfarenheter och även jag har har goda erfarenheter av olika sorters musiker pga. min makes yrke.
Träffade många som jag inte gillade i TV men privat kunde personen var hur intressant som helst att lyssna på , samt att man ska "se" dom den personen de är utan "mask", så kommer man lättare inpå och kan talas vid.
Jag har samma inställning mot utlänningar och med andra hudfärger, men jag rusar inte på dom, utan kollar först, likväl som en annan svensk person.

Frågan var ju fördommar och tillit; -- det jag upptäckte då jag jobbade att det fanns väldigt mycket fördommar mot homosexuella och vi hade en kille och han ingick i mitt arbetslag. Det fanns många tillfällen som han blev så illa behandlad av de "religiösa" att det blev min sak som chef att stoppa det under mina arbetspasser.
Flera gånger hade han låst sig i toan för att gråta, men vi blev de bästa vänner och jag gav honom plats att finnas till. Det blev en lång vänskap mellan oss och han är inte den enda nära vännen med den läggningen. Jag ser människan bakom och gillar jag det jag ser, så då kvittar det om han är homo.
OK. Detta handlar ju också om fördommar som är så dumma att man vill bara spy. .Fuchsian.....

[fuchsian]

Sin SÄMSTA sida? Det var väl inte så trevligt sagt. Anser du alltså att en typisk hårdrockares kläder faktiskt är sämre än andra kläder? Eller är det grupper med hårdrockare du har problem med? Och varför då?
vad ska man säga... det är tråkigt att höra... jag kan inte ens formulera ett förståeligt svar, jag blir bara ledsen. Det är synd att du har fått en så negativ bild av hårdrockare, fuchsian.

Snälla Fny,

Jag var inne på den sämsta sidan, inte att jag själv har några problem med dom, utan att det finns en del grupptryck bland medlemmarna och "ledaren" sätter gränsser. Sedan finns det allt annat mellan det svarta och det vita ---- alla nyanser ---- det ska man inte glömma.
Jag skrev just om detta till en annan att det jag personligen bryr mig om ---- är det som finns innuti ---- allas kläder.
Jag känner mig reserverad om jag ser en grupp människor --- sen kvittar om de är nudister ---- innan jag tagit mod till och kännt med mig att de bemöter mig vem som helst.

Snälla Fny, bli inte ledsen, jag bryr mig inte om kläder --- jag bryr mig om människan-----, jag var nog lite kantig och du fattade det på ditt sätt, men så är det inte, även att jag inte var/är en rockare typ och lyssnar inte så ofta på den musiken, så utesluter jag inte något för ingen vet vad som händer i morgon.

Dessa hårdrockskläder skrämde skiten ur morssan och mina andra syskon vände ryggen till, men det gjorde inte jag, även att jag har inte sett henne med den utstyrseln och hon vill inte hålla kontakt med oss andra, inte ens med sin egen mor.
Dom, mina närmaste kallar jag fördomsfulla och undrar inte alls att tösen håller sig borta. ..Fuchsian....

Redigerat av fuchsian: 22-10-2010, 15:09

[sommarhumla]

Hårdrockaren skulle jag välja, skulle kännas mest tryggt på något vis.

[Rebecca]

Det jag menar är, att i en grupp är de tuffa och ingen vågar visa sin svaga sida och hjälpa den lilla gråhåriga lilla tanten.
Det är som att "tappa ansiktet"-typ, förstår du? Bli löjligade av sina kamrater för att grupptrycket har en viss påverkan och tolerans för olika saker.

Tråkigt om du fått den bilden av hårdrockare, men det är en sak jag inte förstår i ditt resonemang. Du skriver ju samtidigt att du inte drar alla över en kam... fast när du skriver såhär så är det ju precis vad du gör. Du tycker att alla hårdrockare (när de är i grupp) faller för grupptrycket och ska visa sig tuffa. Är det den bilden du har fått av hårdrockare är det väldigt tråkigt eftersom det inte alltid stämmer.

Ditt citat ovan tycker jag passar bättre in på en grupp högstadiepojkar...

Edit:

Såg också att du skrev " utan att det finns en del grupptryck bland medlemmarna och "ledaren" sätter gränsser. ". Ser du flera hårdrockare tillsammans som ett gäng med en ledare? Låter som du tror att alla hårdrockare är värsta gangstrarna.

Och tro nu inte att jag är irriterad eller arg, jag är bara nyfiken på ditt resonemang.

Redigerat av Rebecca: 22-10-2010, 15:10

[Aqvakul]

Hårdrockaren...

[fuchsian]

Då tar vi det igen och jag hoppas att det inte misstolkas för att jag är fullt medveten om att det finns 2 ytterligheter i vilken grupp som helst och för det mesta hamnar man i mitten för det mesta.
Det gäller nästan vilken grupering som helst.

Du har hamnat i den goda, roliga delen av rockare som gillar det de gör och sköter sig så hur de än är klädda skulle jag inte bry mig om att sticka min näsa dit och fråga om läget.

Dessa grupper som har det dåliga ryktet, är ju mest knarkare och mer kedjor än spelkvalite att ge. Osäkra och där blir det så att den starkaste har greppet om de andra.
Min systerdotter hamnade ju i denna, destruktiva grupp som sen förde skrämsel omkring sig på brist på talang eller annat.
Det är det jag ser framför mig, märker jag när vi nu har diskuterat om detta och dess fördommar.
Det är nog jag som ska be om ursäkt att omedvetet har sårat dig. Bra att du/andra ger en reaktion, så kan jag rätta till det eller ge orsaken till min ståndpunkt. fråga om du är osäker, vi löser även detta. .... Fuchsian....