Nya Supertuffa Sverige. Alternativ

[Fenja]

Åh vad det behövs sådana som du Anma!!
Mvh
Fenja

[Anma]

Hursomhelst tycker jag att en sjuk människa som har en SGI aldrig någonsin ska behöva sälja sin bostad för att överleva i Sverige på grund av att regeringen beslutat att man inte kan var sjuk mer än ett max antal dagar. Förutsatt att man kan bo kvar med sin SGI inkomst förstås.
SGI är max 7,5 prisbasbelopp. För 2011 är det 321000:-
Under de första 365 dagarna får man 80% av SGI
Därefter 75% i 550 dagar (om man har fått beviljat förlängd sjukpenning)
Sen blir man utförsäkrad oavsett man är friskare eller inte. I minst 3 månader ska man då leva på ca 5000:- i månaden om man inte är berättigad till A-kassa. Om man då bor i bostadsrätt ska man sälja den om man inte har råd att betala, även om man kan vara tämligen säker på att man blir återförsäkrad efter ett tag. De flesta klarar denna period på sina besparingar eller genom lån av släkt och vänner. Men de med små marginaler (som har en betydligt lägre SGI än 7,5 prisbasbelopp) och inte har släkt eller vänner att låna av hamnar fort i svåra ekonomiska problem.
En sjuk människa ska inte behöva gå genom detta!

Förresten, ni som tjatar om privata sjukförsäkringar, de är ingenting värda under tiden som man är utförsäkrad, för är du utförsäkrad är du officiellt frisk oavsett hur verkligheten ser ut.

[gnon49]

Är dålig med det här med a-kassa eftersdom jag inte varit med i någon. Men kan a-kassan upphöra efter en viss tid eller kan man betala o vara med i den även under en lång sjukdomsperiod? För det är ju det viktigaste skyddsnätet för den som har eller haft arbete. Och för att kvalificera sig för sjukersättning måste man ju ha eller haft anställning, annars får man väl knappt någonting.Skyddsnätet byggs upp genom arbete. Det har nog många hemmafruar fått erfara när pensionen knappt går att leva på.

[Anma]

Är dålig med det här med a-kassa eftersdom jag inte varit med i någon. Men kan a-kassan upphöra efter en viss tid eller kan man betala o vara med i den även under en lång sjukdomsperiod? För det är ju det viktigaste skyddsnätet för den som har eller haft arbete. Och för att kvalificera sig för sjukersättning måste man ju ha eller haft anställning, annars får man väl knappt någonting.Skyddsnätet byggs upp genom arbete. Det har nog många hemmafruar fått erfara när pensionen knappt går att leva på.

om man varit sjuk i 10 år kan man lika gärna gå ur a-kassan för då får du lägstanivå i ersättning.
Eller om man aldrig hunnit arbeta förrän man blev sjuk.

Jag har en teori om hela den här sjukförsäkringsgrejen. Vet inte om jag yttrat den förr. Men jag är tämligen övertygad om att "The masterplan" är att alla långtidssjuka ska hamna på lägstanivå oavsett vad man tjänat innan man blev sjuk. På så sätt tror regeringen att man får folk friska. Men trenden visar sitt tydliga språk. De allra flesta som blir utförsäkrade blir inte friskare för det. En liten procent bara, det är den lilla procenten som fuskat. Att så många ska behöva lida för att sätta dit dem är skandal.
Samtidigt är det ju skitbra för staten att ala verkligt sjuka också får nästan ingenting att leva på i slutändan. Då finns det ju mer att dela på för de friska.

[Red Top]

Du är inte ensam om den teorin, Anma. Det var min första tanke när de först ändrade den period du fick vara sjuk , för att fortfarande få A-kassa, från 7 till 5 år. Efter mycket protester ändrade de igen och nu ända upp till tio år.

Vi var många som uppmanades lämna A-kassan när den första ändringen kom, eftersom det, som de sa, var meningslöst att betala en försäkring, vi ändå inte skulle få ut något från.

När de sen ändrade igen var det inte många som visste, att de samtidigt kortade intjäningsperioden från ett år till tre månader, för dem som tidigare varit medlemmar i A-kassan. Detta för att sjuka arbetslösa skulle få en rimlig ersättning från A-kassan när de blev utförsäkrade.

Jag visste det, tack vare anne-li i Olofstorp, som skrev om det här på Odla. Någon information från myndigheterna nådde i allafall inte mig.

Så nog handlade det om ett iskallt beräknande, för att få så många som möjligt att hamna på lägsta nivån.

Huruvida de människorna, som redan befann sig i en svår situation(det är inte billigt att vara sjuk)skulle klara sig eller inte, brydde man sig överhuvudtaget inte om.

Det har också varit mycket skickligt av den högerstyrda regeringen att på så kort tid, få oss sjuka, att från ha varit någon man kände sympati för till att bli snyltande, lata bidragstagare i folks ögon.

Det kan man inte kalla för något annat än en lysande propagandainsats. Jag undrar vad det är för medialt ljushuvud, som ligger bakom den prestationen.

Han/hon är väl värd ett nyinstiftat pris i nationalekonomi? Obs ironi!

[theseraphim]

Det har också varit mycket skickligt av den högerstyrda regeringen att på så kort tid, få oss sjuka, att från ha varit någon man kände sympati för till att bli snyltande, lata bidragstagare i folks ögon.

Det kan man inte kalla för något annat än en lysande propagandainsats. Jag undrar vad det är för medialt ljushuvud, som ligger bakom den prestationen.

Han/hon är väl värd ett nyinstiftat pris i nationalekonomi? Obs ironi!

Problemet ligger i att det började redan under S styret för då var det artikel på artikel om alla som fuskade, det det gjordes TV repotage om hur folk utnyttjade systemet och det var även S-V vänliga media som gjorde den biten. Det är synd när så få som bluffar förstör för så många andra.

[Red Top]

Problemet ligger i att det började redan under S styret för då var det artikel på artikel om alla som fuskade, det det gjordes TV repotage om hur folk utnyttjade systemet och det var även S-V vänliga media som gjorde den biten. Det är synd när så få som bluffar förstör för så många andra.

De största problemen började när Reinfeldt förde in ett nytt politiskt begrepp i svenskan. Utanförskap.

Utanförskap introducerades i den politiska vokabulären under valkampanjen 2006. Sedan dess har det med en dåres envishet upprepats av högerpolitiker till den dag även klartänkt folk, utan att förstå manipulationen, började kalla sjuka och arbetslösa för "de som lever i utanförskap".

Det var då samhället delades i två halvor. Vi som är värda något och de som lever i utanförskap.

Vi är sjuka och pga det inte arbetsförmögna. Men vi lever banne mig inte i utanförskap.

Vi lever mitt inne i verkligheten, liksom alla de som har förmånen att kunna gå till ett arbete. Vår bekantskapskrets är den samma(oftast). Vi läser och lyssnar på samma nyheter som alla andra. Vi handlar samma varor, vi nyttjar telefon och internet, som alla andra. Vi bor i samma bostadsområden. Vi är inte utanför.

Enda skillnaden på oss och de som har ett lönearbete, är att vi har ytterligare en ingrediens i vår verklighet, som de slipper. Vi är sjuka. Vilket innebär att varje dag är ett ständigt arbete och kamp för att försöka bli friskare, eller åtminstone försöka hålla sjukdomen på en rimlig nivå.

[*Stintan*]

De största problemen började när Reinfeldt förde in ett nytt politiskt begrepp i svenskan. Utanförskap.

Utanförskap introducerades i den politiska vokabulären under valkampanjen 2006. Sedan dess har det med en dåres envishet upprepats av högerpolitiker till den dag även klartänkt folk, utan att förstå manipulationen, började kalla sjuka och arbetslösa för "de som lever i utanförskap".

Det var då samhället delades i två halvor. Vi som är värda något och de som lever i utanförskap.

Vi är sjuka och pga det inte arbetsförmögna. Men vi lever banne mig inte i utanförskap.

Vi lever mitt inne i verkligheten, liksom alla de som har förmånen att kunna gå till ett arbete. Vår bekantskapskrets är den samma(oftast). Vi läser och lyssnar på samma nyheter som alla andra. Vi handlar samma varor, vi nyttjar telefon och internet, som alla andra. Vi bor i samma bostadsområden. Vi är inte utanför.

Enda skillnaden på oss och de som har ett lönearbete, är att vi har ytterligare en ingrediens i vår verklighet, som de slipper. Vi är sjuka. Vilket innebär att varje dag är ett ständigt arbete och kamp för att försöka bli friskare, eller åtminstone försöka hålla sjukdomen på en rimlig nivå.

[Cacki]

De största problemen började när Reinfeldt förde in ett nytt politiskt begrepp i svenskan. Utanförskap.

Utanförskap introducerades i den politiska vokabulären under valkampanjen 2006. Sedan dess har det med en dåres envishet upprepats av högerpolitiker till den dag även klartänkt folk, utan att förstå manipulationen, började kalla sjuka och arbetslösa för "de som lever i utanförskap".

Det var då samhället delades i två halvor. Vi som är värda något och de som lever i utanförskap.

Vi är sjuka och pga det inte arbetsförmögna. Men vi lever banne mig inte i utanförskap.

Vi lever mitt inne i verkligheten, liksom alla de som har förmånen att kunna gå till ett arbete. Vår bekantskapskrets är den samma(oftast). Vi läser och lyssnar på samma nyheter som alla andra. Vi handlar samma varor, vi nyttjar telefon och internet, som alla andra. Vi bor i samma bostadsområden. Vi är inte utanför.

Enda skillnaden på oss och de som har ett lönearbete, är att vi har ytterligare en ingrediens i vår verklighet, som de slipper. Vi är sjuka. Vilket innebär att varje dag är ett ständigt arbete och kamp för att försöka bli friskare, eller åtminstone försöka hålla sjukdomen på en rimlig nivå.

Instämmer!
Dessutom försöker de göra ordet solidaritet till ett fult ord.

[Anma]

Red Top. Du förklarar det så bra att jag skulle vilja ge dig nobelpriset i verklighetsuppfattning.
Tänkte ni på att i den senaste valrörelsen användes knappt ordet utanförskap? Det behövdes inte, vi hade redan blivit manipulerade.

[theseraphim]

De största problemen började när Reinfeldt förde in ett nytt politiskt begrepp i svenskan. Utanförskap.

Utanförskap introducerades i den politiska vokabulären under valkampanjen 2006. Sedan dess har det med en dåres envishet upprepats av högerpolitiker till den dag även klartänkt folk, utan att förstå manipulationen, började kalla sjuka och arbetslösa för "de som lever i utanförskap".

Det var då samhället delades i två halvor. Vi som är värda något och de som lever i utanförskap.

Vi är sjuka och pga det inte arbetsförmögna. Men vi lever banne mig inte i utanförskap.

Vi lever mitt inne i verkligheten, liksom alla de som har förmånen att kunna gå till ett arbete. Vår bekantskapskrets är den samma(oftast). Vi läser och lyssnar på samma nyheter som alla andra. Vi handlar samma varor, vi nyttjar telefon och internet, som alla andra. Vi bor i samma bostadsområden. Vi är inte utanför.

Enda skillnaden på oss och de som har ett lönearbete, är att vi har ytterligare en ingrediens i vår verklighet, som de slipper. Vi är sjuka. Vilket innebär att varje dag är ett ständigt arbete och kamp för att försöka bli friskare, eller åtminstone försöka hålla sjukdomen på en rimlig nivå.

utanför arbetslivet var och är det man menade och det stämmer. Sedan finns de som inte kan arbeta och som ska har rätt att vara tex sjukpensionärer med ersättning men sedan finns det ju alltid en ganska stor procent som fortfarande kan utföra jobb även om det inte är tex snickeri. Problemet var att innan var man alltför frikostig i att ge folk sjukpension eller annan ersättning istället för att försöka rehabilitera de som kunde och ville få den hjälpen.

[Anma]

utanför arbetslivet var och är det man menade och det stämmer. Sedan finns de som inte kan arbeta och som ska har rätt att vara tex sjukpensionärer med ersättning men sedan finns det ju alltid en ganska stor procent som fortfarande kan utföra jobb även om det inte är tex snickeri. Problemet var att innan var man alltför frikostig i att ge folk sjukpension eller annan ersättning istället för att försöka rehabilitera de som kunde och ville få den hjälpen.

Dagens modell är ingen rehabilitering.

Problemet är att man gjort "vi och dom" istället för "Vi och oss". Man har splittrat ett helt folk i de som snyltar och de som arbetar.

Men jag håller med dig att man var för frikostig förr, tro det eller ej.

[gnon49]

Utanförskap är ett fult ord. Själv känner jag ingen utanförskap som sjukpensionär. Lever ju ett relativt bra liv även om jag inte deltar i arbetslivet. Visst har man inte samma ekonomiska resurser som när man arbetade men det är väl knappast att kalla utanförskap.

[theseraphim]

Dagens modell är ingen rehabilitering.

Problemet är att man gjort "vi och dom" istället för "Vi och oss". Man har splittrat ett helt folk i de som snyltar och de som arbetar.

Men jag håller med dig att man var för frikostig förr, tro det eller ej.

Förvisso skrev jag inte att dagens modell skulle vara en rehabilitering men det hade nog varit en av de bästa lösningarna på sikt dvs...
mer handläggare på berörda instanser för att få ner tiden(så de kan sluta skylla på "ja men vi har ett nytt datasystem...." som de gjort ex antal gånger de senaste tio åren så fort det kört ihop sig).
Ett bättre samarbete med ens vanliga läkare och vårdgivare som får mer makt i slutbeslutet istället för att försäkringskassan har en egen läkare som aldrig träffar sina patienter och kan besluta ödet för hundratals patienter.
Nu kommer vi in på rehab igen men i de fallen där ens läkare anser att man skulle nog kunna jobba men kanske inte 100% men iaf 50% utan problem bara man får rätt arbetsrehab osv så ska det användas
I de fallen där patienten i fråga anses inte kunna utföra arbetssysslor även med rehab osv så ska personen i fråga få sjukpension som är GARANTERAD ja såvida inte patienten i fråga helt plötsligt börjar kånka flyttlass o grejer när ingen ser.
Själv tycker jag att det systemet per definition varken är ett blått, grönt eller rött utan något som vilken regering oavsett politisk bas kunde ha utan att skämmas eller svika sina väljare. S skulle nog kunna vinna röster omd e sa det på det sättet istället för att basunera ut att de ska gå tillbaks till det gamla systemet vi hade innan.

[Red Top]

Tack Stintan, Cacki och Anma!

utanför arbetslivet var och är det man menade och det stämmer. Sedan finns de som inte kan arbeta och som ska har rätt att vara tex sjukpensionärer med ersättning men sedan finns det ju alltid en ganska stor procent som fortfarande kan utföra jobb även om det inte är tex snickeri. Problemet var att innan var man alltför frikostig i att ge folk sjukpension eller annan ersättning istället för att försöka rehabilitera de som kunde och ville få den hjälpen.

Förvisso skrev jag inte att dagens modell skulle vara en rehabilitering men det hade nog varit en av de bästa lösningarna på sikt dvs...
mer handläggare på berörda instanser för att få ner tiden(så de kan sluta skylla på "ja men vi har ett nytt datasystem...." som de gjort ex antal gånger de senaste tio åren så fort det kört ihop sig).
Ett bättre samarbete med ens vanliga läkare och vårdgivare som får mer makt i slutbeslutet istället för att försäkringskassan har en egen läkare som aldrig träffar sina patienter och kan besluta ödet för hundratals patienter.
Nu kommer vi in på rehab igen men i de fallen där ens läkare anser att man skulle nog kunna jobba men kanske inte 100% men iaf 50% utan problem bara man får rätt arbetsrehab osv så ska det användas
I de fallen där patienten i fråga anses inte kunna utföra arbetssysslor även med rehab osv så ska personen i fråga få sjukpension som är GARANTERAD ja såvida inte patienten i fråga helt plötsligt börjar kånka flyttlass o grejer när ingen ser.
Själv tycker jag att det systemet per definition varken är ett blått, grönt eller rött utan något som vilken regering oavsett politisk bas kunde ha utan att skämmas eller svika sina väljare. S skulle nog kunna vinna röster omd e sa det på det sättet istället för att basunera ut att de ska gå tillbaks till det gamla systemet vi hade innan.

S och övriga grönröda har aldrig sagt att de vill gå tillbaka till det "gamla" systemet.

Däremot har de sagt att de vill ta bort den bortre gränsen för hur många dagar man kan få sjukpenning/sjukersättning, eftersom det är väldigt individuellt hur lång tid det tar för en människa att bli frisk från en svår sjukdom.

Dessutom har de med största tydlighet sagt, att det inte är utförsäkring som behövs för att folk ska bli friska, utan rehabilitering.

Fakta om de som utförsäkrades 20100101:

"Vid årsskiftet uppnådde 17 843 personer maximal tid i antingen förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning. Av dessa 17 843 personer har 660 personer beviljats fortsatt sjukpenning, förlängd sjukpenning på grund av arbetsskada eller förlängd sjukpenning i vissa fall och 2 916 personer har
hittills beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning (SA) med startdatum den 1 januari 2010 eller tidigare. Resterande 14 267 personer lämnade
sjukförsäkringen.

1 518 personer, knappt 24 procent, av de 6 353 personer som varit aktuella på Arbetsförmedlingen och ej återvänt till sjukförsäkringen var den 30 september i någon form av arbete. Av dessa 1 518 personer var den största andelen, cirka 46 procent (690 personer), i arbete med stöd. Till arbete med stöd räknas anställning med lönebidrag, trygghets- och utvecklingsanställning, offentligt skyddat arbete och anställning på Samhall. Bland dessa anställningsformer står anställning med lönebidrag för den största andelen"

Obs ovanstående inkluderar både hel och deltider!

Utöver detta finns övriga i tex

Aktivitet på AMS (för att få inkomst)
Socialbidrag
Lever på sambos inkomst eller sparade bankmedel
Gått till ålderspension (ex tagit ut vid 62+)
Utbildning"

De här siffrorna är hämtade från FK:s och AF:s rapport sept 2010. Som finns att läsa här för den, som orkar.

http://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/...01115_bil_1.pdf


Du skriver så här:
"men sedan finns det ju alltid en ganska stor procent som fortfarande kan utföra jobb även om det inte är tex snickeri."

Faktum är ju att bara c:a 9% återgått i arbete och då framförallt arbeten med statligt stöd till arbetsgivaren, eftersom de har någon form av arbetshandikapp.

Vad var vinsten med det? Har dessa personer lämnat "utanförskapet" och kommit in i den varma gemenskapen där inget utanförskap råder och alla lever ett rikt och lyckligt liv?

Bifogade bild(er)

 

[theseraphim]

Tack Stintan, Cacki och Anma!
S och övriga grönröda har aldrig sagt att de vill gå tillbaka till det "gamla" systemet.

Däremot har de sagt att de vill ta bort den bortre gränsen för hur många dagar man kan få sjukpenning/sjukersättning, eftersom det är väldigt individuellt hur lång tid det tar för en människa att bli frisk från en svår sjukdom.

Dessutom har de med största tydlighet sagt, att det inte är utförsäkring som behövs för att folk ska bli friska, utan rehabilitering.


Faktum är ju att bara c:a 9% återgått i arbete och då framförallt arbeten med statligt stöd till arbetsgivaren, eftersom de har någon form av arbetshandikapp.

Vad var vinsten med det? Har dessa personer lämnat "utanförskapet" och kommit in i den varma gemenskapen där inget utanförskap råder och alla lever ett rikt och lyckligt liv?

Faktum är att de sa egentligen varken bu eller bä som man säger utan de skulle se över systemet och om ekonomin tillät osv osv så skulle de se hur ett nytt system skulle kunna utformas.

9% är ingen liten siffra iof och sedan kasnke man bör ha ett visst tålamod i resultaten. Om S hade vunnit, hur många % hade "rehabiliterats"? Inte för att jag är en allvetare men om S hade vunnit valet så tror jag den stora skillnaden hade varit att "utanförskapet" bytt namn till "rehabilitering" för det är ju sällan klubbade beslut drastiskt ändras av en ny regering.

[Huggorm]

Förövrigt förlorar jag min rätt till svensk sjukvård nu. Nya regler förbjuder veckopendling till jobb i Norge, man blir tvungen att skriva sig där i stället. Det är som jag känt i flera år nu, det finns ingen plats för mig i det här samhället, alla myndigheter gör vad dom kan för att jaga bort mig. Antingen skall jag flytta in i någon betongförort till de stora städerna där alla arbetsgivande företag samlats, eller så skall jag ut ur landet, några alternativ finns inte. Det är också ett slags utanförskap, det kan jag lova

[Red Top]

Förövrigt förlorar jag min rätt till svensk sjukvård nu. Nya regler förbjuder veckopendling till jobb i Norge, man blir tvungen att skriva sig där i stället. Det är som jag känt i flera år nu, det finns ingen plats för mig i det här samhället, alla myndigheter gör vad dom kan för att jaga bort mig. Antingen skall jag flytta in i någon betongförort till de stora städerna där alla arbetsgivande företag samlats, eller så skall jag ut ur landet, några alternativ finns inte. Det är också ett slags utanförskap, det kan jag lova

Det är väl som du och andra brukar säga, självvalt.

Om du inte betalar skatt i Sverige finns det väl ingen grund för att du ska få subventionerad sjukvård här.

Detta gäller alla svenska medborgare, som väljer att arbeta utomlands under en längre period. Inte bara veckopendlare.

[gnon49]

Att normänner skärper till det har, vad jag förstod, med att dom vill ha koll på vem o vilka som gästarbetar i landet. Tydligen ges ibland falska uppgifter ibland om identiteten på den som arbetar där. Av någon anledning. Varför har jag ingen susning om.

[Huggorm]

Det är väl som du och andra brukar säga, självvalt.

Om du inte betalar skatt i Sverige finns det väl ingen grund för att du ska få subventionerad sjukvård här.

Detta gäller alla svenska medborgare, som väljer att arbeta utomlands under en längre period. Inte bara veckopendlare.

Ja, det är bättre att jag stannar här hemma och går på A-kassa i stället, så kan jag ta del av hela det samhälleliga utbudet med rent samvete.

Hur är det med akutsjukvård, förlorar man rätten till den också? Visserligen har jag nästan lika nära till närmsta norska sjukhus efter att de snikna västgötarna stängde alla västra götalands läns akutmottagningar utom de som låg i själva västergötland