Då var finalen avklarad och alla fjortisars älsklingsgosse vann.

Det hade nog kvittat om han läst telefonkatalogen baklänges, han skulle bara vinna. Lite skönt för då slipper vi garanterat att få ta över tävlingen nästa år för han har knappast nån chans att vinna. För min del gick ljudet spårlöst förbi. Lite glaskross och sen var det över.
Det var faktiskt bara två melodier som fastnade. The Moniker, Oh my god var den ena. Lättfattlig refräng och lite galet framförande. Ok, inget örhänge men den hade hållit hela året.
Den andra var Sara Varga. För min del sopade hon banan med de andra. En stillsam och lite vemodig men vacker melodi, mest gitarr och trummor. En text som sitter direkt framförd med en känslig röst av en skön kvinna. Får en känsla av en upphottad Violeta Parra, Jag vill tacka livet. Det var bara fel forum för en sån höjdare. Det får bli ett skivinköp så småningom.