Förstår ni den här mattematiken? Alternativ

[Aqvakul]

Jag vill få det till 2. Om man omformar divisionstecknet till ett horisontellt streck, så hamnar ju det som kommer efter, under...

[Tapio]

48/2(9+3) = 48/2*12 = 48/24 = 2

Parantesen räknas ut först, sen multipliceras den summan med 2:an och till slut utförs divisionen.

Tillägg: Man får 288 om sätter upp ekvationen (48/2)(9+3) men så står det inte.

Halaj!

Näe.

48/2*12=288

men 48/(2*12)=2 eller om du är för slö för att slå parentesen får du knappa in: 48/2/12=2

//T

[Bengalow]

Varför slopar ni parentesen omkring 9+3? den står ju kvar även efter additionen!
alltså 48/2 *(9+3)= 24 *(9+3)
Jag fick lära mig att division går först, sedan multiplikation och därefter addition och subtraktion. Parenteser var för att särskilja operationer INOM problemet

[Anders zon 1]

Tapio har helt rätt. Man kan även skriva det så här (om man väljer att ta det stegvis från vänster til höger):

48/2(9+3)= 24(9+3) = 24x12 = 288

Voala!

Att skriva (48/2)(9+3) ändrar inget alls utan betyder exakt samma sak.

För att få 2 som slutsumma skulle det ha stått:

48/(2(9+3)) = 48/(2x12) = 48/24 = 2

Hel utan parenteser skulle det ha blivit (man börjar ju alltid med multiplikation och division):

48/2x9+3 = 24x9+3 =216+3 = 219

[Huggorm]

Men visst är det kul att det kan bli diskussion om en sådan sak som borde vara odiskutabel

[ryss_борис]

Skall vi ta ett annat matteproblem i stället? Vad blir det här talet: 48/2(9+3)

Blir det 2 eller 288?

edit: ändrar tillbaka till mitt ursprungliga svar, uttrycket är ej definierat

Redigerat av ryss_борис: 12-04-2011, 23:04

[Huggorm]

Gossen Ruda, Aqvakul och Ryss-Boris säger alltså att det blir två, medan Tapio, Bengalow och Anders zon 1 lika säkert hävdar att det blir 288

[ryss_борис]

Varför slopar ni parentesen omkring 9+3? den står ju kvar även efter additionen!
alltså 48/2 *(9+3)= 24 *(9+3)
Jag fick lära mig att division går först, sedan multiplikation och därefter addition och subtraktion. Parenteser var för att särskilja operationer INOM problemet

Men du har helt fel. Parenteser går först, sedan upphöjt till, sen multiplikation, och till sist addition. Division är för övrigt en typ av multiplikation.

Anledningen till att svaret blir två är pga av en oskriven regel som gäller mellan täljare och nämnare vid division. Utan den regeln är inte uttrycket definierat.

Gossen Ruda, Aqvakul och Ryss-Boris säger alltså att det blir två, medan Tapio, Bengalow och Anders zon 1 lika säkert hävdar att det blir 288

Det är skit samma vad de säger, för jag har rätt Jag hävdar att det blir två om och endast om det står så att (9+3) är i nämnaren. Vilket man iof inte kan anta med 100% säkerhet, och därför är det odefinierat.

EDIT: DET ÄR ODEFINIERAT, STÅR DOCK (9+3) I NÄMNAREN BLIR DET TVÅ:

Redigerat av ryss_борис: 12-04-2011, 23:30

[Carl]

Ett enklare exempel

1/2*4= ? 2 eller 0.125


egentligen står det 0,5*4=2 eller 1*4/2=2

[Gossen Ruda]

Problemet med båda problemen är att uppställningen inte är rätt utförd då den kan tolkas olika.

[malcolm]

288

[Carl]

Uppställningarna rätt. Man kan inte multiplicera en täljare med en nämnare. Täljare översta siffran i bråktal. Nämnare den undre

[Fågelvägen]

Jag tycker inte det är något fel på hur talet är uppställt. Det måste vara den svenska grundskolans fel att man alls behöver diskutera svaren?
Jag är inget matematikgeni, men visst finns det enkla överenskomna regler i matematiken som faktiskt fungerar. Förutsatt att ens lärare själv begripit dem och kan förklara hur man gör.
Eller gäller det postmodernistiska "alla gör som de vill" och "det finns inga rätta svar" också i matematiken? Lärare rättar ju inte ens elevernas svar, har jag märkt. De kan krafsa ihop vilka bisarra uträkningar som helst. I uppsatser kan man också stava som en kråka utan att läraren lägger sig i. Inte så konstigt att svenska skolbarn får dåliga resultat i internationella prov.
Plats för lärare i odla att bli riktigt kränkta nu? Ja, jag tror systemet blev fel, lärarutbildningen, visionerna. Kanske Ingmar Bergmans Hets fick alltsammans att spåra ur.

[Gossen Ruda]

På den gamla goda tiden för 45 år sen när jag slutade skolan fanns inte snedställda bråkstreck. Då fanns det bara vågräta bråkstreck som täckte hela nämnaren, då var det inga problem vilket som var vilket. Nu när det är ute att hålla i en penna utan allt skall knappas in i en rad på ett tangentbord blir det svårare.

[ryss_борис]

Eftersom det är oklart vad som gäller i ett fall med 4/4*5, så är uttrycker odefinierat. Det finns ingen regel som säger att det betyder (4/4)*5, men det är så t.ex. wolfram tolkar det.

http://www.wolframalpha.com/input/?i=4%2F4*5

Problemet hade aldrig uppstått om man kört med vanliga bråksträck, eller parenteser, men som sagt, det finns ingen regel som säger hur ett uttryck av typen 2/5*5 eller 5*4/2 ska tolkas. Dock är det väl logiskt att tolka det som wolfram gör, eftersom hade man menat annorlunda hade man väl skrivit 2/(4*5) etc..

Uppställningarna rätt. Man kan inte multiplicera en täljare med en nämnare. Täljare översta siffran i bråktal. Nämnare den undre

klart man... du kan multiplicera en täljare med en nämnare hur mycket du vill... Du menar snarare att när man multiplicerar två enkelbråk så multipliceras täljare med täljare, och nämnare med nämnare.

[Carl]

Ryss!
I ditt exempel 2/5*5 har du två tal 2/5 och 5 som ska multipliceras med varandra . Multiplikations tecknet skiljer talen åt. Talet 2/5 är bråk samma samma som 0.4. 0.4*5=2. Finns ingen anledning att skriva (2/5)*5. Även om det skulle vara lite tydligare om man vet vad en parantes innebär.


Man kan också skriva om ditt tal till 2/5*25/5 medför 2*25/5*5= 2

[Gossen Ruda]

Ryss!
I ditt exempel 2/5*5 har du två tal 2/5 och 5 som ska multipliceras med varandra . Multiplikations tecknet skiljer talen åt. Talet 2/5 är bråk samma samma som 0.4. 0.4*5=2. Finns ingen anledning att skriva (2/5)*5. Även om det skulle vara lite tydligare om man vet vad en parantes innebär.
Man kan också skriva om ditt tal till 2/5*25/5 medför 2*25/5*5= 2

Man kan också se det som att 2 skall divideras med resultatet av en multiplikation mellan 5 och 5. Skrivsättet är upplagt för att missförstås och bör inte användas.

[ryss_борис]

Nej du har fel.

Står det 2/5*5 så säger din intuitiva tolkning att det som menas är 2/5, dvs bråket multiplicerat med 5. Så är dock inte fallet, då det inte finns nån regel som anger vilket ska gå först då division i sig är en form av multiplikation.

Tror du inte på mig kan du ge gå in på nåt matteforum och ställa samma fråga...

[Gossen Ruda]

Jag föredrar den här helt klara skrivningen
2
5 * 5
är inte samma som
__2__
5 * 5

[Anders zon 1]

Nej du har fel.

Står det 2/5*5 så säger din intuitiva tolkning att det som menas är 2/5, dvs bråket multiplicerat med 5. Så är dock inte fallet, då det inte finns nån regel som anger vilket ska gå först då division i sig är en form av multiplikation.

Tror du inte på mig kan du ge gå in på nåt matteforum och ställa samma fråga...

Tycker det verkar väldigt konstigt om inte matematiker har skapat tydliga regler för hur detta ska tolkas. Jag har i alla fall fått lära mig att man måste sätta dit en parentes om man vill att 5x5 i ovanstående exempel ska tolkas som nämnaren i uttrycket. Det är ju inget konstigt med det. Bara en fråga om hur man ska läsa det - och då kvittar det väl om division egentligen är en form av multiplikation? Om det nu är som du säger och det inte finns några regler för detta så undrar jag varför? Kollapsar hela matematiken om sådana regler införs - eller vad är problemet? Vårt sätt att beskriva matematiska uttryck är ju inget annat än ett språk som gör att vi dels kan hantera matematiken, dels kan förklara för varandra vad vi menar. Och som i alla språk är det givetvis helt centralt att man har tydliga regler för hur olika uttryck ska tolkas.

Redigerat av Anders zon 1: 13-04-2011, 23:38