Oj, vad det finns mycket att minnas från barndomens godispåsar och godisskålarna när det var kalas! Som gottegris kan jag drägla över många minnen!
5 öre kostade de mesta smågodis i början av 60-talet. Hade man fått en krona var det ett nöje att stå där i konditoriet eller kiosken och peka: en salt piaster, en syrlig, en sockerbit, en rivalkola, ett riff (salt tuggummi), ett tefat osv
När det var kalas handlades det några sorters godis som hälldes upp i var sin skål och kanske en chokladask, men man fick bara ta en godisbit av varje sort och chokladasken skickades runt och man tog en bit. Inte som idag när man kan hälla upp en stor påse blandat lösgodis i en stor skål och en chokladask kanske töms (åtminstone på de bästa bitarna)
Det fanns även 1-öresgodis som vi gick från skolan till en tobaksaffär och handlade. Kaninlortar för 50 öre sa man och den uttråkade tobakshandlaren svarade varje gång att det inte hette kaninlortar. (idag har jag sett salt hagel, minns inte om det hette så då också)
Lite senare på 60-talet när vi åkte till sommarstugan på helgerna köpte mina föräldrar godis med till familjen. Redan då hade mängden ökat en del. Det köptes ofta två Marabouchoklad (100g tänkte jag först, men så stora blev dom inte förrän senare, jag tror bara dom vägde 60g), ett ljust som mamma och min lillebror delade och ett mörkt som min pappa och jag delade. Sen kunde det även finnas en påse med något annat, gelehallon, sega råttor eller kanske punchpraliner. Dessa räknades noga och alla skulle få lika många. Blev det ojämnt fick pappa det som var för mycket och fattades det en bit var det mamma som fick avstå från en bit.
Glass kunde det serveras till efterrätt på söndagarna, ½liter som delas jämt i fyra delar. Hade man otur hade den legat länge i affären och kanterna smakade papp.
35öre kostade en glass med vanilj- eller päronsmak utan chokladdopp. Någon tillverkare hade runda glasspinnar som bara kostade 25öre.