Så ledsen just nu!, Precis låtit avliva min katt Alternativ

[Skruttis]

Beklagar verkligen Peztis.
Skickar en liten tröstekram till dig.

[Whiskuchi]

Jag beklagar, de lämnar stora hål efter sig

[Peztis]

...Sorgen är priset för kärleken ...

Så sant så.

Tänk att era tankar och kramar betyder så mycket fastän man egentligen inte känner varandra. För jag lovar, det betyder mycket för mig det ni alla skriver här, det värmer enormt nu när man känner sig ruggig både innanför och utanför

Redigerat av Peztis: 15-09-2011, 15:22

[batski]

Så sant så.

Tänk att era tankar och kramar betyder så mycket fastän man egentligen inte känner varandra. För jag lovar, det betyder mycket för mig det ni alla skriver här, det värmer enormt nu när man känner sig ruggig både innanför och utanför

Här kommer en till

Redigerat av batski: 15-09-2011, 15:36

[Myosotis]

[Ingela i Segersb...]

Och en till!

[Eva-Helene]

...och en från mig med

[Peztis]

Så.

Nu har vi suttit och gråtit en skvätt till...

[batski]

Så.

Nu har vi suttit och gråtit en skvätt till...

Jag vet tyvärr hur det känns...

[sqrulan]

Stackars, stackars er! Så jobbigt! Har man då barn så blir det "dubbel" sorg att se dom lessna Men vilket långt kattliv!!!

[HelénE]

Stackare, förstår hur det känns och fäller en tår för dig.

Helén

[Wilmer]

Det är sant, glädjen uppväger sorgen - i de flesta fall. Annars hade man ju inte skaffat djur igen.. Grät när jag läste det, för det var precis så jag tog adjö av min älskade häst, jag tackade honom för de fina år vi fått när jag satt med hans huvud i knäet.

[batski]

Det är sant, glädjen uppväger sorgen - i de flesta fall. Annars hade man ju inte skaffat djur igen.. Grät när jag läste det, för det var precis så jag tog adjö av min älskade häst, jag tackade honom för de fina år vi fått när jag satt med hans huvud i knäet.

[Myosotis]

Så.

Nu har vi suttit och gråtit en skvätt till...

Det är bra, man ska inte svälja ner det. Den här tråden får mig med att gråta.

[silos]

Beklagar sorgen!Det gör alltid ont när ett djur dör.
Jag har nyligen fått ta bort min Linda-vovve,hon blev nästan 15 år.
Tröstekramar f.Kyllikki

[kluringen]

Kära Peztis.

Jag vill gärna berätta för dig och din lille son om min allra tidigaste kattsorg som jag fortfarande minns.

Jag tror att jag är född till att känna gemenskap med kattsläktet. Det har funnits en katt i mitt liv så långt jag kan minnas. Hemma hos min farmor på landet fanns alltid många katter där en av dem alltid var lite mera min katt än de övriga. Katterna och hunden fick inte vistas inomhus om nätterna, utom min utvalda favoritkatt som jag fick ha i sängen.

Hemma hos Mamma och Pappa fick jag inte ha katt alls. Min Mamma tyckte inte om katter, så det var uteslutet att få ha en.

Jag och en svart vit stövarkatt som jag hittade i trapphuset hemma i stan blev förtjusta i varandra. Det var en kelig lekfull och rolig katt som visste hur man erövrar barnhjärtan. Mamma var sur, kallade den för Luskatten, och det blev lite bråk varje gång Mamma upptäckte att jag hade släppt in Lusen i lägenheten. Ingen katt här, sa mamma bestämt.

Pappa som älskade katter i allmänhet och mig i synnerhet hade en annan uppfattning. Vi blev ett team, katten, pappa och jag bakom ryggen på min mamma. Denna kloka katt lärde sig snabbt att han hade fått ett hem förutsatt att min mamma inte upptäckte honom. Lyckan var fulländad när han kunde smyga in och sova under täcket vid mina fötter om nätterna. Inte ett knäpp. Han visste att han åker ut om mamma upptäcker honom.

Så blev Lusen sjuk. Då mjuknade även min mammas stenhjärta. Flera veterinärbesök, mediciner och kärleksfull vård, ingenting hjälpte. En morgon var det alldeles stilla nere vid mina fötter. När pappa och mamma vaknade satt jag där med en död katt i min famn som var alldeles blöt av mina tårar.

Pappa och jag åkte till farmor där vi gav min älskade Lusen en värdig begravning. Och där fanns Den Prickiga Katten som väntade på mig. Äntligen får man sova i sängen igen sa hon.

Detta hände för ca 60 år sedan. Jag var i samma ålder som din lille son är nu.

Skaffa en ny kissekatt Peztis så snart du bara kan. En ny katt botar inte er sorg men fyller ut en stor del av tomheten. En ny katt är början till en ny kärlek, och med tiden även en ny sorg. Tyvärr. Randen kommer ni att minnas med värme resten av era liv.Det är jag säker på.