CITAT (silos @ 15-09-2011, 13:58)

Kan man säga att mammor kommer bäst överens med sina söner och pappor med sina döttrar?
Kan det vara individuellt?
Varför störs mammor av döttrarnas beteende och varför störs pappor av sina sönernas beteende?
Tror inte att det stämmer på mig heller. Äldsta dottern är en glad och sprallig person, hypersocial och positiv ( lik sin pappa) så det går bara inte att störa sig på henne. Mellandottern är mycket lik mig och då kan vi ryka ihop när vi båda ska vara dominanta och betämma hur saker och ting ska vara:giggle: Vi har dock ännu mera roligt ihop för vi har samma typ av humor

Sonens beteende störs jag verkligen inte av för han är mycket trevlig att ha att göra med för det mesta och hjälper till när vi ber om det utan att knota (nåja nästan

).
När jag var ung gick jag inte alls ihop med min mor däremot. Hon var konflikträdd (ingen bra egenskap av en tonårsförälder) och bad till gud i timmar!!! (hon var mycket troende) när jag gjorde "fel" eller betedde mig ohyfsat. Jag blev som galen av det och blev ännu värre - en ond cirkel

Pappa och jag bråkade lika mycket som vi hade roligt ihop, jag var verkligen pappas flicka:)
Jag tror att barn och ungdomar behöver vuxna att bråka/stångas med lite då och då så att de vet sina gränser och får en chans att utvecklas som människor!