Moment 22, psykvård i Sverige Alternativ

[Eva-Helene]

Skickar en styrke-

Håll ut! Du kommer att klara det! En dag i taget

[Monaxe]

Ni är fantastiska, Malcom och Skånepåg!

Styrka och insikt i problemen är en fördel att ha med sig, och det har ni bägge två.

All heder till er som så öppet beskriver problem som så många lider av, men så få vågar berätta om.

Man måste våga prata om vår psykiatriska ohälsa på samma sätt som vår fysiska ohälsa, missbruk är ju jättevanligt som en flykt från ångest och andra jobbiga problem.

Håller alla tummar jag kan!

[merlin68]

Just Autism asså det är en svår (Sjukdom) Man är blyg så in i helvete, just nu har jag druckit en del hade inte vågat annars, samma med alla annan forum inlaägg/märkelse anars blir det bara en bild eller så annars ^^ Det har ni själva märkt och tror malcom känner igen lite i det ^^ Men ska inte ta över tråden för hans helvete för mitt skit men förstår ni det bara så ni förstår det med, den är ett rätt brett aspekt, många vågar inte säga att jag vågare eller anat, jag stoltserar gärna stolt med min adhd så fuck you typ kan man nästan säga acceptera mig som jag är Jag har ju tipsat om Attention och Medaljong til Solis och annat förr men finns mycket mer, jag har gått många föreläsningar och läst upp mina betyg till gymnasienivå nu och massor annar skadar inte ha en massa kompisar som har hand om massor med föreläsningar och kontakter i olika skolor =)
Tog över det lite men nu vet ni lite mer

All respekt skånepåg, tycker det är kanonbra att du skriver om dig här på forumet. Finns nog ett stort mörkertal på forumet med samma problem som inte har vågat berätta....Människor som du och Malcolm ger andra styrka och i förlängningen även mod att berätta själva om de vill.

[malcolm]

Jag kämpar på med min nykterhet och idag har det gått 22 dagar utan så mycket som en droppe alkohol, går fortfarande till beroende centrum och får Antabus två ggr i veckan och imoron skall jag på en intervju för att få reda på hur det går med Forum 4 som jag ansökt till. Är obeskrivligt trött och orkar ingenting vilket jag tycker är konstigt men har remiss för provtagning så vi får se vad de kan tänkas komma fram till där.

[herkules]

Jag kämpar på med min nykterhet och idag har det gått 22 dagar utan så mycket som en droppe alkohol, går fortfarande till beroende centrum och får Antabus två ggr i veckan och imoron skall jag på en intervju för att få reda på hur det går med Forum 4 som jag ansökt till. Är obeskrivligt trött och orkar ingenting vilket jag tycker är konstigt men har remiss för provtagning så vi får se vad de kan tänkas komma fram till där.

tröttheten är kanske en form av abstinens? tumme upp i alla fall - du är en kämpe!

[Myosotis]

...22 dagar utan så mycket som en droppe alkohol...

Det är ju helt fantastisk!! Du verkar inte riktigt medveten vilken prestation detta är, du bör vara stolt över dig! Det finns säkert en förklaring till tröttheten och den kommer säkert att gå över. Håll ut!

[Anma]

Malcolm, en dag i taget har redan blivit 22! Du inspirerar!

[Biggan_]

En stor styrkekram till dej Malcolm! Bra jobbat!

[malcolm]

Häromdagen var det en som firade 14 år som nykter på ett AA-möte, jag har kvar ett tag tills dess och skall bege mig av på ett möte så snart jag har duschat.

[Biggan_]

Häromdagen var det en som firade 14 år som nykter på ett AA-möte, jag har kvar ett tag tills dess och skall bege mig av på ett möte så snart jag har duschat.

Den personen började liksom du med att ta ett steg i taget en dag i sänder. Det går ju, om man bara ger sej fan på det.
Jag tycker du har startat strålande!

[fvd]

Jag har varit med i gemenskapen sedan 1998 under dessa år har rörelsen mognat. Numera känner jag många som har varit nyktra både tio tjugo år och mer. I början när jag var med i AA:s studiecirkel för beroende och anhöriga frågade jag mycket en del handlade om hur det började och varför mina anhöriga inte visste om AA. Då var det en man som stack en bok i handen på mig som heter AA:s historia i Sverige. Det började med en finne som hade varit på sjön och blivit nykter genom AA. Han satt ensam i en källare på Kadettgatan i Helsingborg under ganska lång tid och hade möte med sig själv. Så småningom kom det en kille till och de var två utan gemensamt språk men förstod varann ändå så var AA i Sverige igång. Efter det har det gått upp och ner men har varit stabilt i många år nu. Jag funderade på vad det var som hände och kom fram till att det tog fart när de friska kom med, det betydde mycket när överläkaren på Karolinska skrev förordet till AA:s stora bok. Det öppnades behandlingshem som baserades på de tolv stegen i Minnesota och fler och fler hörde talas om det. Nu tror jag att det flesta vet att beroende är en sjukdom och att den är behandlingsbar kunskapsnivån har höjts helt enkelt. Heja Malcolm inte konstigt att du är trött men du är på väg.

[malcolm]

Tänka sig att det snart har gått fyra veckor (på lördag) och den infernaliska trötthet jag lidit av håller på att släppa, vet inte om detta beror på att jag skippat alkoholen eller att jag börjat sköta min medicinering mot diabetes bättre. Blev uppringd av Forum 4 igår och på fredag skall jag dit för mer information viket jag ser fram emot.

Precis som fvd säger så är alkoholism en sjukdom som även drabbar de anhöringa, det hela är så fyllt av skuld och skam att även de anammar den sjukes beteende med lögner och undanflykter för att hålla det hela hemligt. Bra att det finns anhöriggrupper dit anhöriga kan gå och den som är intresserad kan gå in på aa.se för att läsa mer.

[Red Top]

Jättebra Malcolm!

Det borde gå lättare framöver, så länge du inte drabbas av ytterligare bekymmer och motgångar. Håller både tummar och tår, för att du lyckas.

Jätteskönt att du mår bättre också.

[fvd]

Vad glad jag blir när du har kommit litet längre och orkar förflytta dig får både du och din son gärna komma och hälsa på. Det finns många vänner i gemenskapen här.

[skånepåg]

Blev tipsad om Asperger forumet förra året av Lotta Abrahamsson som är en jäkligt bra föreläsare om npf folk och alla diagnoser och skrivit bra böcker, även god vän till min styvmamma som har hand om Attention och massor annat.
Så i sommras började jag läsa lite men mer de senaste månaderna och desto mer jag läser desto argare blir jag, jag blev diagnostiserad med Asperger och selektiv Autism när jag var runt 12 och skola har aldrig funkat har ju knappt gått i skolan för bara skolka och de dagar jag ville vara hemma ringde min mamma min pappa som man fick stryk av för minsta lilla och gick jag inte till skolan blev man dragen till bilen och påklädd med våld och körd till skolan Och ett par dagar i veckan satt man på Bup i deras soffa och lyssna på sin freestyle så rymde därifrån några gånger också för vad fan skulle jag göra där? Så undrar om inte centralstimulantia skulle varit nåt för mej redan då så man kunde fokuserat sej på att läsa och vara lite piggare och gladare?
Frågade Lotta det med förra veckan men om jag ens skulle få det för min läkare vilket jag inte tror så måste jag gå in till stan varje dag för min dos i flera år för det tar flera månader innan man hittat rätt dos sen om det är ens rätt medecin för ibland får man kombinera olika så det kan ta några år innan man får rätt, jag som inte ens får utskrivet Imovane men de hjälper ju inte iheller, svagare sömnmedecin finns ju inte
Bara för man har självmedecinerat sej med cannabis som yngre för sin panik ångest som kan slå till för minsta lilla, jag kan inte ens gå till affären om jag inte är onykter och jag måste sovit bra och må bra då med Och när det slår till då snurrar det i huvet och jag måste ligga ner och spy i 1-2 timmar, jag har testat allt, var nykter och drogfri i nästan 2 år men lika stark ångest ändå för typ 10 år sen, skulle testa plugga för soc ville sätta mej på sysselsättning men det funka inte hoppa av efter några månader så hamna på nån smyckestillverkning och annat för vikingasaker, det var kul att lära sig men jag satt bara i ett eget rum och gjorde mina saker i några månader sen hoppa jag av det med, sociallt missanpassad som hatar människor!! Haha det blev långt

[fvd]

Gud vad jag känner igen det där du har rätt att vara arg. Ett barn som får ta emot alla vuxnas problem och själv är i stort behov av stöd och hjälp. Jag vet inte om du någonsin kan förlåta men du måste komma vidare i alla fall du har mycket att ge. Jag kommer ihåg hur lättad jag blev när skolläkaren stöttade mig när alla andra tyckte att jag skulle skälla på min son när han glömde saker och gick hem i från skolan. Det var otroligt pressande. Sedan de följande tonåren med otroligt mycket träffar och åtgärder som till slut bara blev en vante. Jag kan inte säga vad du skall göra men du har så mycket sunt tänkande och du är dessutom smart så jag hoppas att du kan hitta ut för du kommer ha mycket att ge andra. Jag har sett min unga granntjej åka i väg med ambulans flera gånger p g a panikångest så jag har fattat att det är ett helvete. Jag och mina grannar tycker att hon är en jättegullig tjej och har försökt att närma oss. Hon gillar oss men sätter upp stopptecken än så länge och hon får hjälp det kan vi se och hon vet att vi finns där. En sak ser jag när jag läser vad du skriver du har ingen som står på din sida och talar för dig fast du försöker så går du in i återvändsgränder hela tiden. Du behöver en sådan person som alltid står vid din sida och förstår att du behöver lång tid på dig.Jag tycker fortfarande att behandlingshemmet i Höör är något som skulle kunna passa dig. Det kostar ca 3000/dygn och det låter ju vansinnigt men det skall ställas mot vad du kommer kosta som människa resten av ditt liv en investering alltså. Om inte det går så måste du hitta den person som inledningsvis kan ta kontakter och hjälpa dig att sortera. Det är bäst om den personen kommer från någon avdelning på socialen boendestöd brukar ligga närmast till hands. Jag läste något i en tidigare tråd om att du brukar kasta grejor på dem så du kanske skall be om en ny person som du kan motivera och slita på. Ge inte upp !!

[skånepåg]

Jag har väldigt bra personer i min närhet nuförtiden men det är mest min läkare som sätter käppar i hjulen, för jag kan få hjälp, kanske, det var snart 10 månader sen jag träffa han för då snacka vi och min godman som varit med sen 10 år tillbaks som jag även hade ett förhållande med ett par månader och själv varit igenom tvångsinläggning och droger och annat, men det var för typ 7 år sen för hon bodde i en husvagn utan värme så bjöd hem henne och vi bara drack och snacka hela dagarna, men mötet var mest om ångesten för det blir man trött på ibland men man har ju lärt sig leva med det men det är ju narkotiska preperat, jag har ju inga problem med narkotika som numera jag dricker 2,8% som idag, för man får ett flak för 80 spänn på Lidl så billigt och man blir inte för full för man bara stavar fel och spiller och trillar sen får jag såna blackouts av för mycket alkohol, jag gillar inte dricka längre iheller för för det mesta efter de första 5 ölen så spyr för jag vill inte dricka egentligen så nåt psykiskt är det men det hjälper så mycker för min autism annars kunde jag inte skrivit detta, då hade jag bara legat i soffan och sett tv/film
Jag klarar inte ens av socialt samspel (rätt ord?) Utan nån form av drog för jag är ju så blyg, därför skola och annat aldrig funkat Behandlingshem vill jag inte till det är fullt med människor och mina sociala skills är åt helvete så jag skulle bara ligga i sängen och inte säga ett skit till nån som jag gjort i 20 år av mitt liv

[skånepåg]

Några notiser om en av de smartaste och finaste människor jag vet i tidningar delvis ena godmannen ^^ http://www.sydsvenskan.se/lund/article5649...dskontrakt.html
https://sverigeidag.wordpress.com/tag/malin-widerlov/
Bara en google sökning ger er svar, hon är en offentlig person och jobbar med mycket numera, bla. mig
Hennes nya bok ska handla lite om mej med

[skånepåg]

Och Ewa Lönn (min styvmamma) Och Lotta Abrahamsson, de är bland mina närmsta och mest kunniga i dessa områden så jag har mycket hjälp runtomkring och en enkel googling ger er en jäkla massa information hur bra och kunniga de är, bara kunna utnyttja dem också men läkaren och så men med dagens okunnighet i psyk och annat är så tråkigt, men får se vad som händer på nästa möte för jag måste få nåt subtitut för alkoholen men gå in till stan 3km varje dag i flera år sen hem med Snart vinter med och bussar har jag åkt 2ggr de senaste 5åren, orkar inte med alla människor! Får se vad idioten säger på nästa möte, annars för lille Malin köra mej varje dag och få kompensation för det annars klarar jag inte det, jag går inte utanför min dörr

[Eva-Helene]

Du skånepåg, ta och ansök om färdtjänst! Iofs så får du motion om du ska gå 3 km (X2) varje dag, men...det vet vi båda två, att då skiter du i medicinen och tar alkohol istället.
Min son har stor hjälp av Citalopram, hans panikångest har dämpats rejält och är nu "bara" att han gruvar sig inför vad-han-nu-ska-göra. Han har t.o.m. kunnat gå med i föreningen "Gränslöst ledarskap" och blivit utbildad till cirkel-ledare! Ett stooort steg!

Malcolm, en och till dina vita dagar!!! Bra gjort!